A Sunday Kind of Love

Offline, får tillbaka hjärnan, den långsamma, inte så självklart de spännande tankarna, men hjärnan är min. Slowly. Skruvar Pax utan instruktionbok. Hittar den när jag är klar. Jag måste göra det här, nu, sa jag. Ungen sa: om du inte varit så djävla envis kanske du hade kommit långt med ditt liv. Jag vet, sa jag. Förlåt sa han. Vaddå, det är säkert sant, svarade jag osentimentalt. Jag fortsatte vara envis. Det är som om jag tagit ett kliv i min personliga mognad. Inte mycket ruckar. Bara förtvivlanssakerna, som vanligt alltså. Dem blir man nog inte av med. Welcome to Hell, sa mina grannar, not. Men jag tänkte. Spring upp och ner i trappan, den nya, två hela nätter i rad 24 - 7. Ungdomar som lever omnipotenta. VI SOVER INTE HÄR, ska jag skriva på dörren nästa gång. Jag måste börja med ordningsfrågor i denna 3 man starka Brf. Värdelöst. Jag hittade en smyg i det stora vackra köket dock, och tänkte specialköpa en specialmadrass för den för antagligen är det det tystaste stä...

Dansar i väg till banken. Not. Ringde ungen och frågade om han ville följa med. Varför, frågar han. Ja, om du skulle tycka det var kul alltså, att se hur det går till. Crossed fingers. Jag behöver honom. Nycklar snart, flygglass snart. Spännande spännande. Frustar i startboxen. Nu.

Vill ni känna er mer främmande än vanligt i den här världen: titta på bloggerskans Kissies a nsiktslyft på Aftonbladet tv ! Mer hypometaego blir det inte. Man ÄGER sig själv.Man ÄGER sina signaler. Sitt varumärke. Man ÄGER. ÄGER. ÄGER. ÄGER. När man ÄGER. Annars ÄGER man ingenting. Jag ÄGER Nada, som man sa på åttiotalet. Och jag ger blanka fan i det nu. Orkar inte. Orkar inte förstå hur man vill PAYA för att se ut som om man råkat ut för en genetisk mutation i fejan.

Det sprutar valmanifest. Alliansen och De Rödgröna. Jag vet inte. Lever jag i ett land nu där paradigmet har slagit över? Media tokhypar M. Såg en gubbe(m) på Willysparkeringen, den brevid Orient huset, där är nog andelen utlandsfödda (Oh hjälp mig gud så jag slipper våldtäkten!), relativt sett mycket hög, m-mannen baxade ur sig ur sin Peugeot Partner Family, vit med det ljusblåa Nya Moderaterna textat på sidan. Kommer i Familjebil, truckerartad, va? ovig, folklig, tungandad, en sån bil förresten som vi funderat på att köpa, nu får ajg tänka om, jag förberedde mig, på mitt sämsta humör javisst, tänkte säga: Jag tammejfan HATAR de Nya Moderaterna, om han kom fram med sina lappar. Han gjorde inte det, så lite värdighet fick jag i alla fall behålla. Men i media ser det lika tammejfanartat ut som om de bestämt sig, de ska ha  in dem en mandatperiod till. Som om år och dar av denna förutsägbara Sosse-hegemoni är över. Erlander! Branting! Palme! ni får vända er i graven. Framtiden ...

Såg "Tomi Ungerer mot USA", på Svt, den samhällskritiska franska karikatyrtecknaren berättar där om sitt spännande liv, visar oss sin blick, visar oss sina skarpa teckningar. Jag sa till A: se det här, se det, det är bra! Vi såg Ungerer mitt i Black Power rörelsen, växla mellan franska och engelska, 60- tal, massor av afrikan- americans som mobiliserade. Vi äter varann, menade Ungerer, jag har precis börjat förstå det lite grann. Omvända kraftperspektiv. Över-& under- ordning som växlar. A säger inte så mycket, men han tittar, jag gissar att det gör ont, det här är nu för honom, förr var det over there, inget som han kände varje gång han gick till affären, men nu är han här,mitt i utanförskapet. Hela den där kampen dom fört därborta in The US, så fjuttigt minnet eller ens vetskapen om den är nu, här ... nu ÄTER vi, exotiserar, och den delen av festen där Den svarta äter Vit dit går vi aldrig med våra narcissistiskt uppblåsta identitetskonstruktioner, men jag är där i...

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Nu funderar jag på varifrån all min lust kom förut. Jag tror att det är den jag ser i alla förbipasserande unga poetiska kvinnor i snygga nonchalanta kläder, nu 20- tals  kvinnopojksartade med tighta blusar och byxor med hög midja, kläder i svala pasteller. Jag hade också såna en gång, på åttiotalet. Minns ett foto, jag sitter på en stol med högmidjade beiga byxor, i midjan ett smalt brunt läderskärp, på överkroppen en murarskkjorta i äggskal, håret i en taggig page. Jag drömde stort om livet då, jag tittar in i kameran med det mjuka ansiktet förväntansfullt, blygt. Min avund nu handlar väl om sorgen för det som aldrig blev: livet, typ som det i filmen om Anais Nin och Henry Miller. Jag var inte realistisk. Men jag minns också dåligt. För jag har levt det, det livet, i många scener, och från andra filmer med för den delen, gästspelat i vartenda en av dem närapå. Minnet. Den där bilden. Ett fångat ögonblick. Jag minns hur jag såg på den stolsittandes mig bara ett par år ...

Fransk filmvecka. Vi äter oss igenom filmerna. Ris och fisk Till sista andetaget, Godard, 1960, Truffaut som medförfattande auteur. Det är en debutfilm, jag tittar på klippningen, inte helt hundra vad gäller 180 graders regeln. Gött tänker jag , ska jag ta som exempel. GIGANTEN Godard. Gör det nåt? Förmodligen inte. Jean Paul Belmondo i Paris med Sean Seberg som kortklippt ganska nydanat frigjord flickvän. A tycker att hon är en BAD girl som förråder sin kärlek där i slutet när hon anger honom. "Men han hade ju mördat?!" utbrister jag förbluffat. Det bryr han sig inte om. "Jag hatar fransmän.", säger han sådär lagom nyanserat. "Titta! Det är Paris!" säger jag: "Vad ska du göra om vi åker dit?" Det är vackert, det är stämningsfyllt, sextiotal, rent, rent, stiliserat närapå, inget störande, inga reklam-excessade husväggar, homogent, lyriska gator, rakt mode, vitt vitt, rent. Kycklinggryta och det obligatoriska riset till I Le...

Vaknar med demoner. Röjer omkring med skuld. Varför, varför, varför gör du så eller inte så? skriker jag, med min anklagande röst. Kunde jag kapa den tonen från organismen gjorde jag det. En timslång ångestzon med en febril aktivitet följer på utbrottet. Jag hinner dra av alla ruttna blommor från min bortgömda trädgård, A diskar, dammsuger, skurar med klorin. Dikloferknacket löser upp knutarna efter en timme. Jag landar igen framför datorn, han i soffan. Fan, förlåt mig, säger jag. Vi brukar säga, säger jag, säger jag flera gånger och måste stanna upp mitt i igen för att inte börja lipa av självömkan: Vaddå? undrar han. Vi brukar säga, älska mig mest när jag förtjänar det minst. Ja, säger han, of course ... jag vet inte vad han tänker. Jag är en idiot. Men jag försöker. Tallrikar och glas efter nattens frossa står alltid kvar och jag som är uppe först tar det. Är jag chef över disken, undrar han. Det är kontraktet om Ansvarsfördelningen som vi inte tydliggjort. Kan man gör...

Jag har tretusenfemhundra upphöjt i kubik- kvadratmeter kunskap. Sånt som bara finns i min hjärna. Och när jag går och står och pratar i dem sammanhang där jag befinner mig hörs det aldrig nåt om just det. När jag går i väg till min lilla fula bil och grannen ser mig med min randiga väska slängd över axeln, lätt framåtlutad med de korta lemmarna rundat svajande då vet han inget om det. Vet inget om mig. Som om det skulle göra nåt. Vad gör något? När jag för över tio år sen i en kvalmig hetta satt på en färja i ett kav lugnt och disigt Medelhav och inte såg en enda landstrimma eller en enda annan farkost på havet minns jag känslan av mystik: som om det var så där det skulle bli när världen tog slut. Jag vet inte vad den erfarenheten gör med mig nu? Alla erfarenheter man staplar inom sig. Tänkta tankar, konstruerade bilder? Vad blir det av dem? Tretusenfemhundra upphöjt i kubik- kvadratmeter tankar och erfarenheter. Vad betyder det? När jag sitter i mina nya grannars slitna me...

Har även tappat tidsuppfattningen. Klibbigt. Och vi torkar fårskinn ute. Dom torkar aldrig. Luktar skunk. En gång hittade vi en förrymd mink, tog den i en låda och ringde närmaste minkfarm. Med det inget sagt för eller emot minkfarmer, men vad den stressade minken LUKTADE! Som en skunk alltså. Och nu luktar de där djävla skinnen som aldrig torkar minkskunk. Jag vet inte vad jag ska göra? Vänta? Hålla ut? Båda jag bor med har tappat sina nycklar. Håll ut Mrs S! Håll upp, håll hela familjen OCH alla djävla minkskunkluktande fårskinn under armarna. Mina stressmätare utslår samtidigt: ont i nacke och axel och korsrygg, Hur vetenskapligt ÄR det? Det är Ramadan, ingen familjevänlig månad alls. Prova själv, sätt Da husband på svält utan cigg i 17 timmar! I promise you ALL: nackvärk, frozen shoulder, korsryggslåsningar. Och är det ens nån djävla ide att lägga ut de där skinnen på gräset innan nästa regnskur? Tropiskt, hänggrönt, slajmigt. Är det fortfarande augusti?

Fan, jag har tappat greppet om min trädgård. Tappat greppet om hela mig själv. Såg på Sommarkobra där fotografen - eller om hon var den som inte ville kalla sig Fotograf längre för att reproduktion medelst kamera/or ser ut som den gör i dag och därför har befriat från dokumentärkravet och i stället öppnat för förväntad konstnärlighet också för fotografit - Nan Golding: sa att hon under några år inte hade gått ut, annat än på natten.  Jävla modigt alltså, tänkte jag. (Ja, jag svär mycket när jag tappat greppet om trädgård.). Tänk om man skulle? så lockande! bara skita i det, att gå ut?! Nä, på dan sen, för det här tittades på sen natt, satte jag upp mål: projekt Greppet! Gör något du hest undviker, varje dag! tvärtemot Nan Golding, alltså, för även jag fattar, på dagtid, att den förverkligade outsiderromantiken är för andra hårdingar än jag. Jag måste ju tvätta, och städa, och handla mat ... därför revolutionerade jag stort i mitt hem genom att trotsa motviljan och köra fram ...

På nån site, man glömmer var, men man hittar dit av outgrundliga anledningar, läste jag en sjustegslista, eller om det var åtta nio, med frågor som skulle utröna om du var alkoholiserad, eller fanns i riskzonen för att bli. Till min förvåning svarade jag ja på flera av de där frågorna. Har någon någonsin ifrågasatt ditt bruk av alkohol? t.ex. Har ni haft en tretton- fjortonåring hemma när bag in boxen stått på bästa köksplatsen? "Är du alkis eller?!" sa ungen, inte en, inte två gånger, utan varje gång ett glas hälldes upp från den där kranen. Det gick så långt att jag helt krasst slutade köpa bag, slutade dricka när han såg. Stigmat, ensamstående mamma med bag in box var inget jag ville att han skulle koppla ihop med sin mamma. Dricker du i hemlighet? var mycket riktigt ett annat diagnoskriterium. Ja, jag måste svara ja, då i lönn från sonen, numer när alkohol och mammor är mer balanserat hos ungen har jag en ny kontrollant vid min sida, jag passar nämligen på när ...

Jag skulle mycket hellre vara Charlotte Rampling:

Nu är det snart dax för flytt för oss. För mig. För tio år sen satt jag ordentligt fast på en plats, med armar och ben knutna i en ur jorden kommen tvångströja. Som jag slet i den, i tvånget, i omöjligheterna, brändes och stärktes. Men tiden gick. Tid går. Terapitimmarna räknades upp. Nu är jag ju bara glad för att något höll mig fast, man har så många ideér om frihet, misstolkningar. Vi hade en gemensam vårdnad att ta hand om, så vi tvangs bo nära mitt barns far och hans familj, i en period så tätt som vägg i vägg. Räntorna hade stuckit iväg till 500%, huspriserna hade fallit, och där satt jag, fastbunden. Jag brände stigar i skogen bakom, trampade samma vägar, reste i min själ, drömde drömmar. Det var en underbar tid, 22- 30, så djävla frisk och stark, trots allt, hoppfull och mycket längtande. 30-40 var en lång mellanperiod, långsamt kommande tvångsupplösning, tretusen kurser, ett långförhållande, omskolning, flyttar, resor, inhåvade belöningar. Grovjobbet gjort, relation...

Till vilken jävla planet skall vi skicka Björklunds Mamma så att hon kan hålla lite styr på den där majoren som rusar å stad och spelar värsta Allan hela tiden? Spela Allan, ett så föraktfullt uttryck va? Att prata så dumt om elever i störst svårigheter, elever som med viss sannolikhet kommer att få kämpa mest med sina liv framgent? Belöning borde dom ha, för slit och flit,  för hopp och tro, för jävlar anamma och alla kom igen's. Efter att ha arbetat länge med unga med div neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (I dont name them) så vet jag att det är felställda krav i uppgift och miljö som gör det. Det säger också litteraturen och forskningen på området. Nåt annat finns inte. Inte mammans frånvaro eller närvaro. Inte mer än andras mammors frånvaro eller närvaro. Jag vet också hur mycket anhöriga till elever i div. svårigheter kämpar, hur deras vardag ser ut, hur väl de behöver känna lugn och ro och trygghet när "Allan" är i skolan. Då är det med stor sorg jag ser...

Oh, Den alltid lika strålande och begåvade tuffingen Dictum Factum har belönat mig med en award ... Jag känner mig hedrad och väldigt tacksam för det! Som Award ska jag/du kopiera in awardbilden i min/din blogg, för att visa att jag/du har fått den.  Tacka och länka tillbaka till den jag/du fick Awarden av. Ge Awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder. Skriva 7 intressanta saker om mig/dig själv. Jag skickar vidare till mina fyrljus i natten: http://mammamummel.blogspot.com/ http://ettrummedutsikt.blogspot.com/ http://wettexvarlden.wordpress.com/ http://hearttinnitus.blogspot.com/ http://nattensbibliotek.wordpress.com/ http://www.marierosenqvist.blogspot.com/ http://regnnatt.blogspot.com/ 7 intressanta saker: * Jag låser aldrig bilen, det går inte ens, och jag kör mestadels utan körkortet med. Pseudorebell som hellre payar 2500 i straffavgift, en idiot.  *Jag hade en intensiv stöldperiod omkring 14, tanken på min mammas hårdhandskar fick mig att hoppa a...

För att kicka upp sitt andliga uppvaknande borde alla lyssna på Annika Östbergs sommarprat , ja alla ni av hävd och princip ateister kan väl se det här med andlighet som ett mentalt reningsbad, eller varför inte en essentiell loop av oomkullrunkeliga humanistiska värden. Är det inte en skymf mot vår egen höga modernitetsvurm att en människa kan vara avstängd från allt, hindrad att åtnjuta nåt av det vi erövrat och medelst brainy högteknologiska uppfinningar skapat, och sen helt lätt kliva ut, denna i 28 år inspärrade människa, få ett par timmar i denna sköna nya värld och därefter behärska de förmåner som tre decennier bjudit, och i det hålla huvudet högre och klarare än vad många av oss inskränkta och förlorade i det här landet gör? Allt eftersom Annika Östberg kämpar i studiomicrofonen med att få de svenska orden utan accent  förbluffas jag av vad avskiljdheten, fängelseerfarenheterna, tiden med sig själv har gett i form av klokskap. Som en ödmjuk, skarpsynt och med ordens a...

Min hjärna: varför är den som den är hela tiden? Varför ska det ta så många år, ja, kanske att det aldrig går, att få den annorlunda. Ville ha en sval tankeapparat i stället, en som liksom avvägde intensiteten innan den laddade upp. Som inte bara gick i gång och startade upp sig, högvarvade innan alla faktorer var utmätta, vägda och bedömda. Varför har jag inte en sån hjärna som metodiskt jobbar sig framåt? Med en annan hjärna hade allt varit annorlunda. Snälla Gud, kan du bevara hastigheten men ge den lite mer elegans? Ett exempel är texten här nere: jag hajar inte, varför ska jag STAPLA argument fast folk väl redan hajar? Det räcker liksom Mrs S, men det fattar hon inte förrns försent.

Det tog ungefär ett år och några månader innan min inflyttade man själv efter ett nyhetsinslag suckade: Muslimer, muslimer, muslimer, vad har muslimen gjort er? Ja, jag tror allvarligt talat inte att folk vet det , sa jag, vad muslimen gjort, eller vad dom tror att muslimerna kommer att göra. Jag ville helst inte säga det innan. Ville inte tala om rasismen, ville inte tala om främlingsrädslan, ignoransen, segregeringen, Sverige Demokraterna på väg in. Vad skulle jag ha sagt? Ville juh vara lite djävla välkomnande. Hey, man ... this is my country! Welcome! liksom ... Här hatar man allt som har med islam att göra! här sågar blickar ner de mörkhåriga redan på parkeringsplatsen utanför ICA Maxi; men det gör inget va, eller hur?! Du kan väl hålla till i din lilla entitet runt mosken och helst be med nerrullade gardiner så ska du se att allt blir så bra, så bra. Min man som bland mycket annat är fridfullt älskvärd, som är ett öppet hjärta med glädje över att dela till andra. (En av ...

I morse skrattade jag  högt på bussen, överkroppen småhoppade under det förträngt förtjusta fnittret, och sen likadant på spårvagnen. Vet inte om det var oblanser i seretoninnivåerna eller om det bara är så att Bodil Malmsten är så djävla rolig.

Nya socialliberala krav från Björklund . Ge rektor rätt att förbjuda Niqab i skolorna. Okej, i skolorna: 30 % av Sveriges befolkning sägs vara involverad i utbildning, vi pratar förskola, skola, gymnasium, högskola, komvux, sfi, Ky, och var drar han gränsen egentligen Björklund. Arbetsgivare är redan i dag berättigade att neka burka på medarbetare. Men, det talar inte Björklund om alls, konstigt, en barnskötare i Stockholm nekades arbeta med burka, t.ex. och rektor fick stöd för det i domstol. Detta betyder, när man räknar efter, att många av de offentliga platser där vi möts och rör oss utanför de segregerade spår som vår vardag annars är är nu på förslag möjligt burkaförbudade. Bara bussen & spårvagnen & akut- intaget kvar. Ungefär som in La France et La Belgique, . Varför har han nu hittat på det här frankofila interdiction burqa plötsligt Björken? Jo ... det ska vara TYDLIGT vad som gäller i skolan, lärare ska inte behöva gå till domstol för det, hävdar m...

Unna dig en pool! jinglar uppmaningen in i teverummen strax innan två lögnare får tala ut om ungar på Kollo i Stockholmska skärgården. 8500 riksdaler för att ta med sig kåsa, regnställ, liggunderlag och termosovsäck och med Scouterna göra sig redo att vara en vecka på vildmarksläger. Ansvarige svamlar länge om att det minsann arbetas ideellt på den här gården, och sen rör han, den ansvarige till det i sitt desperata försök att förklara bort att de mjölkar föräldrar på 8500 för en vecka där du får steka strövargodis på ditt medhavda Trangiakök. Det är självkostnadspris, säger han sen. My ass, att det kostar!? STADIUM är också där och sponsrar, påstår dom, men sen kommer det fram att det dotterbolag som det handlar om inte heller har något "vinstintresse" i lägerverksamheten utan kör på samma linje: SJÄLVKOSTNADSPRISETS. Telefonröst från Majblomman får kommentera, hon lämnar inga kommentarer, diplomat, eller bara allmänt medelklassifierat stilfull, men hon vill a...

Det finns många saker man undrar över. Förr tog jag mer ställning, ja man fattar hur ställt det kunde vara då va. Som i dag när den där Zumbainstruktören oavbrutet och skrikande lät allt känslosamt rinna av sig och istället gick på som ett änglaspel då tänkte jag inte längre fördomsfulla tankar om den sorten, nej, jag noterade, att okej, så där gör hon. Vad jag gör? Jag vet tammejfan inte. Känner mig helt död. Fick oväntat beröm i dag. Av Chefen. Lyckan varade så länge att jag hann baxa mig ut från rummet, inte i genans,och det var ju storartat. Tack sa jag, det känns bra och är roligt. Sen är det mer saker man undrar över, till exempel varför de saluför maskintvättmedel med så olika prislägen, alla maskintvättmedel i portionspåsar som jag testat, ja då ska ni tänka lågprislägret alltså, har alla varit bra. Mina tankar persevererar. 90 % av dem om och om igen, samma ältande. I trakterna om att jag inte duger, är ful eller tjock. Nu tänker jag däremot med förbluffad min i ansiktet på h...