Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från september, 2010

Cirkus

Mrs och Mr S ... Ketchupeffektar. Inget inget inget, sen: RÖTT i massor. Försök vara vuxen, säger HAN. Jag skrattar åt det. Så mycket barn som vi är undrar jag om andra är också? Man vet tammej fan inget om varandra, andras. Jag talar inte direkt om hur vi har det heller. Antydningar, som lämnar mycket att önska. Nu ska jag lunchträna. Femte dagen i dag. INGET sött i går= inget! well well, det tar sig.

Rädd att Flyga

Erica Jong fick svara på varför hon alltid varit så fokuserad på sex,  och anledningen till att hon hade känt stor kärlek för många män berodde nog på att hennes far hade fokuserat henne en masse, sa hon. Av samma anledning hade hon heller inte hängt på vurmen för det mansförakt som strök an feminismen på sjuttiotalet. Jag har haft många många män, och ingen frågar mig varför, men jag tänker att inte fan var det för att jag ÄLSKAR "mannen", sannolikt tvärtom, i mitt fall. Som om Han alltid var ouppnåelig och skulle övervinnas, eller underkastas. Därför var det rätt gott att se upplösningen i "En sydfransk affär". Se den! Alla ni icke- feminister, vårdnadsbidrags- kramare, motståndare till delad föräldraförsäkring! för er! voila: En sydfransk affär! Men så är jag ju aldrig varaktigt fokuserad på sex heller.

N P Sundgren i Hollywood

Nils Petter Sundgren har varit överallt där stjärnorna flockats. Hitchcock, Ingrid Bergman, Mel Brooks, Bunuel, Hepburn, Widerberg, Bergman .... alla som var där. Med elegans, stil och integritet har han suttit där och lockat ur dem det bästa. Hur känns det? frågar den bleka kopian i morgonteveintervjun: Ja, det är kul, säger Sundgren avmätt. Att bo i ett liv där man inte är där alla är ger perspektiv trots allt, på hur Sundgren kunde ha känt. Kanske var han bara modest, kanske jublade han tyst därinne, och skrek för sig själv i tokfalsett: Herregud Nils Petter: you did it! Snuvades måhända på det verkliga, efter trettio minuter reste sig ändå Bergman (Ingrid nu då), Hepburn, Kidman, Taylor, Loren, Gardner, Bacall upp och gick. Inte utan att man undrar, vem dröjde sig kvar och lät sig bli laid?

Konst

Paul Holländer gör en Anna Odell och skjuter sig i armen? Kan det ge nåt? Afgahnska sjkvården innifrån, SUVARNAS skerhetsstandard genomlyst? Afghanistan avslöjat till slut? Dit åker folk för att tjäna ihop till insatserna för det saknade i bolånetaket, de fattiga måste hitta på ... allt möjligt kônstigt.

Estetik

Utanför ingången, en grind slår, öppnar stänger in till grusgången upp till entren, bredvid en skottskylt: Parkeringsförbud Tisdag 9 - 12 udda veckor 15 mars - 30 april Måste väl vara soptider? Det är i alla fall utsikten i genom det här eleganta mänskolånga fönstret. Naturromantik? not. Inte alls. Jag har dumpat mitt ex Naturen. Ensammar mig ändå, som en figur i en existentiell roman. Men springer inte runt på Hedar för att manifestera det i rätt ram. Oestetiskt, tillslut.

Meningen?

Att skita i mönsterpassningen på Kinatapeten. Att fly från allt. Att på dag tre i projekt 21 LEVERERA. Att ha lusten att egotrippat skita i allt. Att äta sin middag själv sent på kvällen i ett tyst mycket stort kök alltmedan de andra två sitter i varsit rum framför datorer. Att en inte talat med den andra. Att den andra undrar hur länge tystnaden ska pågå? Att en annan skiter i fucking vilket. That is the real Life of Brian. Att återlämna gardiner på IKEA. Man vet inget, tillslut ... och det mesta kan kvitta. Man går på Body Pump, pumpar iväg tiden, livet. Eller promenerar med huvudet som en väderkvarn fylld av rädslor i skogen. Välj, tammej fan! välj själv hur Du vill ha det?!

Dom är överallt

Även i  Grästorp ICA Maxi. Ica överallt. Där kan du shoppa alla livets nödvändigheter. The one and only. Shoppingbussen till ICA. Maxi. Maxat. Strömlinjeformat. Precis som SD. Och Nationalsocialistisk front önskar. Det. Mångfald är i det lilla eprspektivet brett. Enfald är i det stora perspektivet smalt. Not more than that. Brett eller smalt. Och överallt i det här kriget den egmensamma nämnaren Cocal Cola - Fredsängeln vi alla känner i gen oss i?

21 dagar framåtanda

21 gram, 21 dagar. Nya vanor. Susanne Lanefeldt i God morgon teve fyra. Sprudlande. Jag förti. Sprudlar? not. Så jag stängde av teven och dansade loss en stund. Sen skulle jag börja ett Nytt liv, förstås, eller påbörja mitt gamla, där ovanorna var färre. Träning t.ex. som jag de senaste veckorna inte alls ägnat mig åt. En slapp promenad har varit vad som kunnat påtvingas min ovilliga kropp. Tröttheten är värre än förut. Men nu: nu börjar minsann det Lanefeldska GLAD-PUNKTS-LIVET: Älska varandra, och ge kärlek! Ja, det komemr tillbaka Mrs S. Och jag ska börja med min man. Inte sura ur om att vara eller inte vara förfördelad. Var en vän om du vill ha en, såg jag på en skylt till det Änglarum i närheten där vi bor. Men jag tycker faktiskt att jag gör och ger utan att det ges så mycket tillbaka, ur dom källorna, men det strömmar generositet ur andra. Jag ger i fel baljor. Helt klart. När ska jag lära? Nu ska jag under 21 dagar lägga mig till med mina nygamla vanor att ät

Livet, mina vänner

Väninnans dotter i svår bilolycka. Knäpp knäpp. Livet. Knäpp Knäpp, sen är det du. Och säga vad man vill men tror man på Gud, och har man tradition och ceremonier med sig från sin kultur DÅ är det värdigare att bryta samman, sörja, vara desperat, vara utom sig, rasa, vredgas ... Då kan det finnas människor runt dig som ber för dig, som ger dig tröst, som inte blir rädda. Alla ljus är tända nu. All kärlek är er nu. Det är Livet. Livet. Vi kan bara dela och ge upp:  Tro & Hoppas! VI kan bara vara Vi. För vi är lika ensamma i Livet. Må kraften räcka till. Oss alla.

To stretch

Lägger in för att det är fett bra:  Wonder Warthog : "Vad hade ni trott era jävla idioter? Tror ni att man kan dra isär samhället hur mycket som helst utan att det imploderar? Tror ni att man kan trampa och stampa på svaga utan att de någon gång säger stopp? Trodde ni att ni alltid skulle sitta i orubbat bo fast ni själva kackade i det?"

Win Win

Om nu Mp S och V, håller tight så kan dom förhandla till sig lite realpolitiska reformer. 1) Riv upp sjukförsäkringssystemet. 2) Beakta utbyggnaden av kärrnkraften 3) Se över skolfrågan, komvux, m.m. 4) Öronmärkta pengar till kommunerna för skola och omsorg. En koalitionsregerning med rödgröna toner låter fint.

Filipstad

Jimmie Åkesson i alla Medier, det sliter väl på'n förstås. Men va ska man göra med vänner som dem i "Filipstad", partisekreteraren och alla de andra skånsktalande enfrågenissar som inte riktigt uppdaterat sig på svensk kulturtradition vad gäller parlamentariska normer, artighet, och numera från utlänningarna inspirerade och uppdaterade samtalskonventioner? I Hässleholm kommun hade föregående mandatperiod SD verkat för 1) en staty i en fontän, 2) nåt annat obetydligt som jag glömt, de hade inte 1) avbrutit samarbetet med migrationsverket, som dom vallovat, och inte heller drivit igenom sina utlovade radikala interventioner på den svenska Mångkulturalismen. Men om dom bara fick så HJÄLPER ju SD mer än gärna FLER människor från problemhärdar i världen än vad de etablerade partierna som bara kostsamt fortsätter att ta dem hit. 1 Miljard i bistånd och stängda gränser är vad dom vill. Vem ska jobba med biståndet? Sd'arna? Öppna ett SD-Jugent i Persiska viken? overaller

Bestörtning ...

Mitt barndomsland är uppätet av en slätrensad Åkesson med naz- anhang. Nu startar dom vita bussar som kommer att åka runt i städerna och collekta utomeuropeer. Tåg eller flyg, eller bara kasta dem i havet, gaskamrar? så att man säkert vet att man inte ligger minus på reskostnaderna? Och den där gamla damen med rullatorn, kommer hon att komma fram nu och äta hela kakan och känna sig TRYGG och HARMONISK, de svartdräktade giriga musse- roffarna är ute ur bilden, så också deras barn. Vitt Vitt Vitt, allting är Vitt Vitt Vitt. Jag ser det snöar. Och Alliansvänner: ska ni verkligen sitta där och gråta: vänd inte bokstäver för sakens skull. Mp ligger ju, handen på hjärtat, längre i från i fler frågor än vad SD gör. Hårdare tag. Svensktest. Mindre omhuldande. Arbetslinjen(  lazy-hunt). Ordning och reda. Arbeit macht Frei. Burkaförbud. JA, det var bara ett snabbt axplock.

INTER- NATIONELL

Nu kan vi bara vänta ut det. Resultatet. Sd- som kampanjat i motregn av tomater, hur ska det gå för dem? Och hur ska det rapporteras från deras valvaka? Heilandes? Hörde ett program om Islands ekonomiska härdsmälta, några röster sa: vi börjar om, reflekterar över vad livet är, går inåt. Men, inte behöver vi en härdsmälta för det, för att veta att vi inte alls måste ha mer mer mer, shoppa mer mer mer. Al Gore dansade en sommar. Nu dansar industrin uppåt i gen. Och, ja det är ju nödvändigt, för att få fart på världsekonomin. Vi sa väl också att nu ersätts skitsystemet, det genomruttna kapitalistiska blindstyret med ett mänskligare mer holistiskt. Det var 2008. KRISÅRET, oktober 2008. Nu rullar det igen, Vovlo nyanställer. Och visst är det skönt. Folk får jobb. Får mat, får allt dom vill ha. FETARE plånbok. Björk talade på bruten engelska. Reikyavik var för litet för henne, för litet för att sälja musik, sälja artisterui, för litet för att utveckla sin egenart. Det dispar

Jolmigt

Sol, trettio mot husväggen, sömnbristig ... Man tittar ut, där svänger en storvulen dam omkring i fladdriga stora kläder, tunika och storbrallor med flax, allt i ett, ofärgat granitgrått, en soc.tant tänker jag. Och jag, jag klär mig så fruktansvärt just för tillfället. Allt fel. Köpte en kjol, sladdrig för lång för fetlagdunderstrykande. Gå och RÖSTA. Jag ska tapetsera. Jag pysslar med mitt, tänker jag, det är möte på Götaplatsen. 600 spänn i p-böter i morse. Fan. Jag trodde att jag lagt av med det där. Jag blir aldrig nån kontrollerad välplanerad. Häromdan när jag höll en föreläsning, gosh det var ett tag sen, kom en dam, ja kanske en i min ålder + 5 år, i skinnbrallor och i en båtringad tröja till det det på axlarna stack upp en  sexig liten behåtopp av bredbandad spets: hon hjälpte mig med datorn som skärmsläckade ner sig hela tiden. Oj, oj, nu får det vara slutlufsat  i bekvämt, vänd ditt timglas, tänkte jag bestraffande om mig själv. Ska väl nummer ett) klippa mig, nummer tv

Rädda oss från Arbetslinjen

Har ni träffat Utanförskapet? Det bor här utanför min dörr ... och din också. När som helst kan jag kliva över tröskeln och vara där. Du också. Men dem som bor där från början har inte ens en tröskel att kliva över, kan inte dra igen dörren emellan sig och Dom. Att stänga det ute, befinna sig på andra sidan inne i det varma ombonade hemmet med takljus och varma klinkergolv det är utopiskt way out in the vild vild West. I det här själsligt torftiga landet ska man klara sig själv. Är du ute, är du väl ute, för att du var så djälva karaktärslös och lat och ohejdad att du fan ta mej inte har annat att förtjäna. Nä, jag har sett det på förhand detirminerade Utanförskapets presumtiva utbredning i min inre syn. I går såg jag det på riktigt. Precis det jag haft på känn men inte fått bekräftat. Nu unga vuxna, dem som barn gick i särskola, eller särskild undervisningsgrupp, eller som bara var lite allmänt skoltrött, förkastad, förpassad, omtalad, ständigt problematiserad och så politis

Förunderligt

Är vi inte ett lite underligt par? frågade jag sökande ... Nä, vi är lovely, sa han. Ja men ... fortsatte jag menande, är vi inte lite underliga i alla fall? Jag tänkte på om alla andra har såna där moln som bara drar in, som gör att dom i bilen hem från ett par bekanta kan känna att hoppsan nu blev jag ju så djävla obekväm och olustig plötsligt, så att nåt surt bara måste komma ut över läpparna när som helst, fast man inte vill, fast man försöker orientera sig i detta orosmoln. Du är likadan, säger jag sen. Jag vet vad du pratar om, medger han, jag såg att det var på gång, det var därför jag höll mig borta förut. Bra. säger jag. Och för att han gjorde det fick jag dåligt samvete sen, nästa gång han dök upp sa jag det: Jag är så djävla olustig bara, förlåt mig, jag vet inte. Hoppsan Kerstin, så snabbt det kan gå över. Lite underligt, men vi ÄR nog lite lovely. Ett fint par, sa han.

SSRI?

Nä, jag måste ta mig i kragen. Alt. ta svängen om Vårdcentralen och få nån stimulantia. Livet rinner ut. Och i nån film häromdagen hörde jag två något äldre personer tala, ja jag minns inte ens hur scenen låg, eller om det kanske var en person som talade med sig själv och sa att ungdomens Livslust var nåt alldeles egendomligt. Den repliken borrade upp ett hålrum i tiden för mig. Livslust , eller om det rent av var något annat än mer precist ord han använde: Livshunger kanske. Livshunger var det! Livshunger! det var länge sen det. Till vad ska jag rikta min hunger? tänkte jag. Att leva, räcker inte. Är det bara en allmän sorgeprocess det här,   -Farväl ungdom?! Jag vill inte packa ihop och stänga dörrar!  Lika sorgligt som att låsa sommarhuset för säsongen, om jag hade haft nåt, men jag kan väl föreställa mig. Som att sälja Körsbärsträdgården .

Humor? not.

Vid frukostbordet i går, jag fryntligt: "Shit, det var ju lika länge sen vi åt frukost i hop som det var Jesus gick i kortbyxor!" Med sedvanlig morgonkontroll- ångest, jag vet inte vad det är med den, egentligen, eller varför ... men den sipprar ut, som ett sting i nåt av allt som chimärt lindats in i ett i övrigt ansträngt trivsligt. Mannen skrattade inte kan jag tillägga. "Jag försökte vara rolig." sa jag insinuant. "Vaddå shorts?" sa han, "menar du när han hängde på korset, eller vet du när Jesus gick i kalsonger?" "Jamen det förstår du väl", hävdade jag, "att det bara var ett sätt att säga att det var länge sen, det är det som är poängen" Mitt humör steg, jag fortsatte: "Okej, vi säger så här, det är lika länge sen vi åt frukost i hop som när Muhammed gick i kalsonger! Ja, under trädet alltså, för det måste du väl också tänka på att nån gång under sitt liv här på jorden så hade han väl kallingar. Och då är de

MUSLIMEN ...

Ja, jag bor med en, är gift med en. Och med det sagt, jag vet inte särskilt mycket om Islam. Läste kurs om Islam i Europa för att förbereda mig. Men ... jag vet inte alltså. Jag puttar i alla fall på mannen när klockan ringer vid fyra för att han ska gå upp å äta o dricka. Enkelt, en överlevnadsstrategi, ibland hyssjar jag om bönesången blir ljudlig och det är tidig morgon. Praktiskt. I går frågade mormor 90+ om jag fastade, jag försökte skoja och säga att jag gjorde det, hon skrattade och avslöjade mig direkt. Själv höll hon minsann ut, åt knappt när hon fick. Jag undrar hur det går att vara matmissbrukare och fasta? Bryter man fokus? Bryter man trenden? Kan det räcka att en gång om året bryta trenden att fetta till sig och på så sätt  hålla värsta fetman stången? Ja, det måste väl vara så? Finns det några jämförande studier. Eller stirrar man sig blind på den där huvudduken bara? Nä, SD, jag är ledsen. Det är inte så himla underligt att leva sida vid sida med en troende musl

Håll i Plånkan, för nu åker vi!

Två med lika svart vit rutiga stickade pullovers i framsätet på en Renault Laguna, bakom en förvirrad unge i femårsåldern. Jag ser dom i korsningen. Hastigt. Tittar igen. Korsar gatan. Tre sossar hänger upp plakat om vässade pennor och  fler inflyttningsfester. Sen när handlade valfrågor i ett val om samma sak oavsett parti? Mer bostäder, mer pengar, mer jobb, mindre skatt till pensionärer. Och?! bättre skola! När krymte världen till innehållet i min plånbok?! Jag går in på ICA. I delikatessen, expediten vet inte vilket charkuteri som inte är FLÄSK. Det är väl oxrullen då, säger hon lamt. Idiot, vet hon hur mycket muslimer äter? Men, den rökta lammfilen da? säger ja, ja och den också, suckar hon, å sen utökar vi raden med de fyrdubbla bara på en kort minut. Jag tar oxrullen, i alla fall, säger jag, 19.90 hg. Jag är säker på att den kostade ungefär detsamma när ungen var liten. 20 år sen. 20 spänn för ett hg oxrulle. Va fan vill dom att vi ska handla egentligen? Hur mycket? För 20

Tärande

Äh, varför ska den Polska städerskan 22 med son hemma vädja till våra sympatier för Rut- avdraget? Reinfledt låter sig assosieras ... ööh, jag undrar bara why? vilket förresten verkar vara en av hans viktigaste politiska strategier, hålla sig borta från dyngspridaren när den kör men se till att hålla sig framme när sådden ska skördas. Dementa i Piteå och på andra ställen mot ungt barn i Polen? Vem väljer du? Om man väljer att abortera mongon, dvs ofödda barn med Downs syndrom då kan man väl välja att låta avliva dementa? Va ska dom göra för nytta? Nu när jag kan få lite rent på toaletterna till en hygglig peng. Nä fy fan för de där blöjförsedda som hasar omkring i korridorerna. Och hon Äldre och hälsovårdsminister Maria Larsson har ju gett pengar till utökade resurser. Se bara på Stockhoms stad, sa hon: hundra miljoner och lite till till äldreomsorgen, vilket vårdgivarbolag var oklart, eller glömde hon att dra upp det i debatten att det står var och en fritt att välja personal

Tvångsmässigt leverne

Nu är jag som Maya- indianerna styrda av solens vandring på valvet, om sådär en kvart slår solen igenom fönstret och bländar så intensivt att det blir omöjligt att sitta kvar. Gardiner saknas. Snabbblogg. Jag har ny utsikt. En gata dit trafiken omdirigerats eftersom ett omfattande vägbygge på den stora leden pågår fram till Hösten 2011 kör rätt in i vardagsrumsfönstret innan den viker av. Där snurrar bilar om vartannat, dygnet runt. Häromnatten Kravallpiketen följd av två vanliga polisbilar. Fördomsfullt tänkte jag att det var helvete vad mycket kônstigt fôlk som passerar. Dom ska väl till affären och handla. Nu har jag lite bättre koll. Den unga mannen med trolig OCD (tvångssyndrom) kommer två gånger om dagen, sparkar på alla lyktstolpar med hälen, blir det galet eller om nånting annat stör hans ritualer blir han stående, väntar ut hjärnans perseveration. Här i svängen utanför detta fönster tar han efter den sedvanliga touchen av stolpen sats och balanserar trottoarkant hela vägen t

Tapetsera mera...

Nu ska ni få lite BRACKIGA designtips: Jag tapetserar: Detaljer i vårt fina fina Kök med den här, för att ta ner de moderna inslagen, tunga ekluckor och för att kompa ihop det med våra grågröna gustavianska stolar/bord, samt prata med det grå klinkergolvet, räddaren i nöden alltså: Sovrummet, Arbetande kineser för att ALLTID och alltid solidarisera: Å så tjusigt tjusigt okompromissbara svindyra till fondväggar i v-rum och hall, tapeternas tapet alltså:

Olyckan framme

HLR! Lär er det ALLA! Lär er det. I går eftermiddag framför vår häck ett gnisslande, ett barnskrik, ett krashande, en tystnad. Jag vet bara att jag blev katatonrädd. Mindes väl den gången när jag var tio och en man på cykel snett framför mig blev påkörd och hamnade i en konstig ställning på gatan strax efter samma slags ljudbild som den här i går. En granne sprang ut i gatan. Jag sprang in efter telefonen. Ringde. Vet att jag knappt vågade titta. Sneglade lite bakom häcken. Hämtade en filt. Gick fram. La handen på den ca. 14- åriga flickans panna. Tog INTE pulsen. Kände mig helt rådvill. Mannen som kört satt på huk. Lika chockad. Höll flickans hand och stirrade henne rätt i ögonen, helt kataton. Hon var nästan tyst. Låg i en konstig ställning. Rörde sig inte. Tillslut kom jag mig för att undra om hon hade en mobil. Frågade var hon bodde. Nåra hus bort, sa hon. Jag sprang dit. Mästaren på 100 meter. Ryckte upp dörren. Ropade HALLÅ in i en lägenhet där två äldre systrar kom farande o

Nattetid

Besöksantalet slår i barometertaket. Min lyckas smed var att jag en gång för ungefär ett år sen skrev ett inlägg om Bara bröst. Dit hittar man från värmlandsskogar, Hammefest, och jag vet inte varifrån alla bröstsugna kommer.