onsdag 29 september 2010

Cirkus

Mrs och Mr S ...
Ketchupeffektar.
Inget inget inget, sen:
RÖTT i massor.

Försök vara vuxen, säger HAN.
Jag skrattar åt det.
Så mycket barn som vi är undrar jag om andra är också?
Man vet tammej fan inget om varandra, andras.
Jag talar inte direkt om hur vi har det heller.
Antydningar, som lämnar mycket att önska.

Nu ska jag lunchträna.
Femte dagen i dag.
INGET sött i går= inget! well well, det tar sig.

tisdag 28 september 2010

Rädd att Flyga

Erica Jong fick svara på varför hon alltid varit så fokuserad på sex,
 och anledningen till att hon hade känt stor kärlek för många män berodde nog på att hennes far hade fokuserat henne en masse, sa hon.
Av samma anledning hade hon heller inte hängt på vurmen för det mansförakt som strök an feminismen på sjuttiotalet.


Jag har haft många många män, och ingen frågar mig varför,
men jag tänker att inte fan var det för att jag ÄLSKAR "mannen", sannolikt tvärtom, i mitt fall.
Som om Han alltid var ouppnåelig och skulle övervinnas, eller underkastas.


Därför var det rätt gott att se upplösningen i "En sydfransk affär".
Se den! Alla ni icke- feminister, vårdnadsbidrags- kramare, motståndare till delad föräldraförsäkring! för er! voila: En sydfransk affär!

Men så är jag ju aldrig varaktigt fokuserad på sex heller.

N P Sundgren i Hollywood

Nils Petter Sundgren har varit överallt där stjärnorna flockats.
Hitchcock, Ingrid Bergman, Mel Brooks, Bunuel, Hepburn, Widerberg, Bergman .... alla som var där.
Med elegans, stil och integritet har han suttit där och lockat ur dem det bästa.

Hur känns det? frågar den bleka kopian i morgonteveintervjun:
Ja, det är kul, säger Sundgren avmätt.
Att bo i ett liv där man inte är där alla är ger perspektiv
trots allt, på hur Sundgren kunde ha känt.
Kanske var han bara modest, kanske jublade han tyst därinne, och skrek för sig själv i tokfalsett:
Herregud Nils Petter: you did it!

Snuvades måhända på det verkliga, efter trettio minuter reste sig ändå Bergman (Ingrid nu då), Hepburn, Kidman, Taylor, Loren, Gardner, Bacall upp och gick.
Inte utan att man undrar, vem dröjde sig kvar och lät sig bli laid?

Konst

Paul Holländer gör en Anna Odell och skjuter sig i armen?
Kan det ge nåt?
Afgahnska sjkvården innifrån, SUVARNAS skerhetsstandard genomlyst? Afghanistan avslöjat till slut?
Dit åker folk för att tjäna ihop till insatserna för det saknade i bolånetaket,
de fattiga måste hitta på ...
allt möjligt kônstigt.

Estetik

Utanför ingången,
en grind slår,
öppnar stänger in till grusgången upp till entren,
bredvid en skottskylt:

Parkeringsförbud

Tisdag 9 - 12
udda veckor
15 mars - 30 april

Måste väl vara soptider?

Det är i alla fall utsikten i genom det här eleganta mänskolånga fönstret.
Naturromantik? not. Inte alls.
Jag har dumpat mitt ex Naturen.
Ensammar mig ändå, som en figur i en existentiell roman.
Men springer inte runt på Hedar för att manifestera det i rätt ram.
Oestetiskt, tillslut.

Meningen?

Att skita i mönsterpassningen på Kinatapeten.
Att fly från allt.
Att på dag tre i projekt 21 LEVERERA.
Att ha lusten att egotrippat skita i allt.
Att äta sin middag själv sent på kvällen i ett tyst mycket stort kök alltmedan de andra två sitter i varsit rum framför datorer.
Att en inte talat med den andra.
Att den andra undrar hur länge tystnaden ska pågå?
Att en annan skiter i fucking vilket.
That is the real Life of Brian.
Att återlämna gardiner på IKEA.

Man vet inget, tillslut ... och det mesta kan kvitta.
Man går på Body Pump, pumpar iväg tiden, livet.
Eller promenerar med huvudet som en väderkvarn fylld av rädslor i skogen.
Välj, tammej fan! välj själv hur Du vill ha det?!

söndag 26 september 2010

Dom är överallt

Även i  Grästorp
ICA Maxi.
Ica överallt.
Där kan du shoppa alla livets nödvändigheter.
The one and only.
Shoppingbussen till ICA.
Maxi.
Maxat.
Strömlinjeformat.
Precis som SD.
Och Nationalsocialistisk front önskar.
Det.
Mångfald är i det lilla eprspektivet brett.
Enfald är i det stora perspektivet smalt.
Not more than that.
Brett eller smalt.
Och överallt i det här kriget den egmensamma nämnaren Cocal Cola
- Fredsängeln vi alla känner i gen oss i?

lördag 25 september 2010

21 dagar framåtanda

21 gram, 21 dagar.
Nya vanor.
Susanne Lanefeldt i God morgon teve fyra.
Sprudlande.
Jag förti. Sprudlar? not.
Så jag stängde av teven och dansade loss en stund.
Sen skulle jag börja ett Nytt liv, förstås, eller påbörja mitt gamla, där ovanorna var färre.
Träning t.ex. som jag de senaste veckorna inte alls ägnat mig åt.
En slapp promenad har varit vad som kunnat påtvingas min ovilliga kropp.
Tröttheten är värre än förut.

Men nu: nu börjar minsann det Lanefeldska GLAD-PUNKTS-LIVET:
Älska varandra, och ge kärlek!
Ja, det komemr tillbaka Mrs S.
Och jag ska börja med min man. Inte sura ur om att vara eller inte vara förfördelad.
Var en vän om du vill ha en, såg jag på en skylt till det Änglarum i närheten där vi bor.
Men jag tycker faktiskt att jag gör och ger utan att det ges så mycket tillbaka, ur dom källorna, men det strömmar generositet ur andra.
Jag ger i fel baljor. Helt klart.
När ska jag lära?
Nu ska jag under 21 dagar lägga mig till med mina nygamla vanor att äta bra och inte godishungra, träna och bli stark, älska och vara generös, och vara en vän, och bli en.
Förtio, och snygg som 64 åriga lanefeldt är mitt mål.
Man blir inte yngre.
I mitt nya Hälsoprojekt äter man 200 gram lördagsgodis. Fine. Well Done.
I morgon är dag nummer 2, 19 dar kvar.
Tre lördagsgodisar senare.
Annars? Har promenerat till bussar i dag. Och dansat loss där i ysteryran efter Lanefeldts glädjechock då da.
Därefter stolssitt.
Jag skulle ju kunna klämma in ett yogapass innan jag lägger mig.
Sovayoga. Allt är möjligt! Mrs S: le och sträck på dig, sitt inte där och lipa.
Yes, det ska det bli.
Kom an, all ni där ute som vill starta nytt. I dag är nummer ett, dag Ett.

torsdag 23 september 2010

Livet, mina vänner

Väninnans dotter i svår bilolycka.
Knäpp knäpp.
Livet.
Knäpp Knäpp, sen är det du.
Och säga vad man vill men tror man på
Gud, och
har man tradition och ceremonier med sig
från sin kultur
DÅ är det värdigare att bryta samman, sörja, vara desperat, vara utom sig,
rasa, vredgas ...
Då kan det finnas människor runt dig som ber för dig, som ger dig tröst,
som inte blir rädda.

Alla ljus är tända nu.
All kärlek är er nu.
Det är Livet. Livet.
Vi kan bara dela och ge upp:
 Tro & Hoppas!
VI kan bara vara Vi.
För vi är lika ensamma i Livet.

Må kraften räcka till.
Oss alla.

onsdag 22 september 2010

To stretch

Lägger in för att det är fett bra: 


Wonder Warthog:
"Vad hade ni trott era jävla idioter? Tror ni att man kan dra isär samhället hur mycket som helst utan att det imploderar? Tror ni att man kan trampa och stampa på svaga utan att de någon gång säger stopp? Trodde ni att ni alltid skulle sitta i orubbat bo fast ni själva kackade i det?"

tisdag 21 september 2010

Win Win

Om nu Mp S och V, håller tight så kan dom förhandla till sig lite realpolitiska reformer.

1) Riv upp sjukförsäkringssystemet.
2) Beakta utbyggnaden av kärrnkraften
3) Se över skolfrågan, komvux, m.m.
4) Öronmärkta pengar till kommunerna för skola och omsorg.

En koalitionsregerning med rödgröna toner låter fint.

Filipstad

Jimmie Åkesson i alla Medier, det sliter väl på'n förstås.
Men va ska man göra med vänner som dem i "Filipstad", partisekreteraren och alla de andra skånsktalande enfrågenissar som inte riktigt uppdaterat sig på svensk kulturtradition vad gäller parlamentariska normer, artighet, och numera från utlänningarna inspirerade och uppdaterade samtalskonventioner?

I Hässleholm kommun hade föregående mandatperiod SD verkat för 1) en staty i en fontän, 2) nåt annat obetydligt som jag glömt, de hade inte 1) avbrutit samarbetet med migrationsverket, som dom vallovat, och inte heller drivit igenom sina utlovade radikala interventioner på den svenska Mångkulturalismen.

Men om dom bara fick så HJÄLPER ju SD mer än gärna FLER människor från problemhärdar i världen än vad de etablerade partierna som bara kostsamt fortsätter att ta dem hit. 1 Miljard i bistånd och stängda gränser är vad dom vill. Vem ska jobba med biståndet? Sd'arna? Öppna ett SD-Jugent i Persiska viken? overaller till alla utdelas i soppköket, sen tar militäry training camp över vid 9. Havregrynsgröt serveras 10.00 och sen är det Isterband med stuvade potatisar till Lunch?

Jag undrar: hur många mandat är det egentligen i alla Sveriges kommuner som besatts av en Sd'are?

Integrationen har misslyckats ropar alla, om dom nu är så beskäftiga att dom vågar prata om det MAN inte får.
VAD, exakt är det misslyckade med integrationen? Jag vet inte? Är det det att när du åker till IKEA nära miljonprogramområde du ser människor med andra hudfärger, talandes andra språk?  Vilket djävla ramaskrik det skulle bli i de nedre regionerna om man på IKEA införde bönerum. Men det behövs för fridens skull, och för husfridens, fö rmeningen är väl att man ska spendera sin dag där, äta och leka och handla riktigt mycket. Menar man något med religionsfriheten? egentligen?

Man får naturligtvis yttra sin åsikt fritt, men när en demokratiskt vald företrädare för ett riksdagsparti börjar yra om att en muslim inte kan vara Svensk, då är man väl bra nära ett om inte lagbrott så ett ordentligt normbrott? Varför ska beskyddarna av Svenskheten vara så osvenska? Jag får problem.

måndag 20 september 2010

Bestörtning ...








Mitt barndomsland är uppätet av en slätrensad Åkesson med naz- anhang.
Nu startar dom vita bussar som kommer att åka runt i städerna och collekta utomeuropeer.
Tåg eller flyg, eller bara kasta dem i havet, gaskamrar? så att man säkert vet att man inte ligger minus på reskostnaderna? Och den där gamla damen med rullatorn, kommer hon att komma fram nu och äta hela kakan och känna sig TRYGG och HARMONISK, de svartdräktade giriga musse- roffarna är ute ur bilden, så också deras barn.
Vitt Vitt Vitt, allting är Vitt Vitt Vitt.
Jag ser det snöar.

Och Alliansvänner: ska ni verkligen sitta där och gråta: vänd inte bokstäver för sakens skull. Mp ligger ju, handen på hjärtat, längre i från i fler frågor än vad SD gör.

Hårdare tag.
Svensktest.
Mindre omhuldande.
Arbetslinjen(  lazy-hunt).
Ordning och reda.
Arbeit macht Frei.
Burkaförbud.

JA, det var bara ett snabbt axplock.




söndag 19 september 2010

INTER- NATIONELL

Nu kan vi bara vänta ut det. Resultatet.
Sd- som kampanjat i motregn av tomater, hur ska det gå för dem? Och hur ska det rapporteras från deras valvaka? Heilandes?

Hörde ett program om Islands ekonomiska härdsmälta, några röster sa:
vi börjar om, reflekterar över vad livet är, går inåt.
Men, inte behöver vi en härdsmälta för det, för att veta att vi inte alls måste ha mer mer mer,
shoppa mer mer mer.
Al Gore dansade en sommar.
Nu dansar industrin uppåt i gen. Och, ja det är ju nödvändigt, för att få fart på världsekonomin.
Vi sa väl också att nu ersätts skitsystemet, det genomruttna kapitalistiska blindstyret med ett mänskligare mer holistiskt.
Det var 2008. KRISÅRET, oktober 2008.
Nu rullar det igen, Vovlo nyanställer.
Och visst är det skönt. Folk får jobb. Får mat, får allt dom vill ha.
FETARE plånbok.

Björk talade på bruten engelska.
Reikyavik var för litet för henne, för litet för att sälja musik, sälja artisterui, för litet för att utveckla sin egenart.
Det disparata saknas Island.
Skicka SD:arna dit vettja. Karda ull, smid i järn, Thorshammare på export?

Det var då jag verkligen kom att sakna den internationella aspekten i valet 2010.
Ett Island är för litet för Björk. Och det är okej, ett Sverige är för litet för ett Cardigan, ett Hives, Sverige den tredje största musikexportören. Vad säger SD om det egentligen: "Stoppa exporten, låt inte våra kulturskatter sippra ut ur landet!"?

Nä, vi har ett utbyte, ibland kommer världen till oss, ibland går vi till världen, andra gånger möts vi i cyber, och gränserna är inget vi hyllar i dom lägena, nej, då hyllar vi mötet, kommunikationen, glädjen av att dela.
Jorden är en liten plats, ett litet klot i rymden. Och jag, jag är i alla fall nyfiken på vad som sker 'där borta'. Och ska vi någonstans med våra mänskliga rättigheter, jag då vet jag inte riktigt  hur vi ska göra för att inte bli ena hejdlösa kolonisatörer? Sälja ut? Exportera. Även till dem som inte vill ha?
Man kan väl inspirera? och låta sig inspireras?

Men, nä, nationalstatens suveränitet, den är viktig, VÅRT Sverige, VÅR välfärd. HUR fan ska vi integrera världen i den?
Flyktingkvot handlar ju innerst inne om det? eller hur?
Hur många kan vi ta in i familjen utan att familjens status går i sank?
Jag vet inte.
Det är ett praktfullt Dilemma.
Men Björk hon flyttade till NY, och pendlar.
Mellan vad ska Sverige pendla?

lördag 18 september 2010

Jolmigt

Sol, trettio mot husväggen, sömnbristig ...
Man tittar ut, där svänger en storvulen dam omkring i fladdriga stora kläder, tunika och storbrallor med flax, allt i ett, ofärgat granitgrått, en soc.tant tänker jag. Och jag, jag klär mig så fruktansvärt just för tillfället.
Allt fel. Köpte en kjol, sladdrig för lång för fetlagdunderstrykande.
Gå och RÖSTA. Jag ska tapetsera. Jag pysslar med mitt, tänker jag, det är möte på Götaplatsen.
600 spänn i p-böter i morse. Fan. Jag trodde att jag lagt av med det där. Jag blir aldrig nån kontrollerad välplanerad. Häromdan när jag höll en föreläsning, gosh det var ett tag sen, kom en dam, ja kanske en i min ålder + 5 år, i skinnbrallor och i en båtringad tröja till det det på axlarna stack upp en  sexig liten behåtopp av bredbandad spets: hon hjälpte mig med datorn som skärmsläckade ner sig hela tiden. Oj, oj, nu får det vara slutlufsat  i bekvämt, vänd ditt timglas, tänkte jag bestraffande om mig själv.
Ska väl nummer ett) klippa mig, nummer två) komma i gång igen, nummer tre) banta, nummer fyra) ha nåt jävla anspråk i världen.

Jag tittar ut igen, damen har hittat hem, eller bort, hon är i alla fall inte kvar. Nu ser jag familjer komma på nåt som ser ut som soliga söndagspromenader. Men, det är lördag, lördag före val. Jag kan itne tänka mig hur det ska gå för alla om vi inte får ett skifte? Som Stellan Skarsgård sa säljas för att ägas, av vem? och varför?
Varför?

Folk är bra inbitna ändå, de tror på välfärden och tryggheten som om det ÄR Sverige, "Sverige" lika med lands- avgränsingen, de tror inte att Sverige trygga välfärds- vurmande "Sverige" är ett ställningstagande, resultatet av en politsik kamp. Reinfeldt pratar och pratar och tar orden i sin mun, Arbete ger frihet, (hur kan man vara så historieblind?) och jag undrar varför, varför sälja grisen i säcken, varför är det tillåtet enligt konsumentlagen? att leverera valets fetaste lögner om omsorg om "alla"(kanske menar "vi") varför vill man regera till varje pris, om det faktisk är så att man lurade in rösterna i sin fålla?

"Tänk om ingen jobbade?"(m)
Ja, Tänk om ingen jobbade? tänker man på det sättet verkligen? Tror man på den frågeställningen, egentligen? Tänk om ingen ville jobba?
Är ni Moderater på allvar oroade för den utvecklingen? Ja, då vet jag inte alls vilket folk ni har framför er syn?

fredag 17 september 2010

Rädda oss från Arbetslinjen

Har ni träffat Utanförskapet?
Det bor här utanför min dörr ... och din också.
När som helst kan jag kliva över tröskeln och vara där.
Du också.
Men dem som bor där från början har inte ens en tröskel att kliva över, kan inte dra igen dörren emellan sig och Dom. Att stänga det ute, befinna sig på andra sidan inne i det varma ombonade hemmet med takljus och varma klinkergolv det är utopiskt way out in the vild vild West.

I det här själsligt torftiga landet ska man klara sig själv. Är du ute, är du väl ute, för att du var så djälva karaktärslös och lat och ohejdad att du fan ta mej inte har annat att förtjäna.

Nä, jag har sett det på förhand detirminerade Utanförskapets presumtiva utbredning i min inre syn. I går såg jag det på riktigt. Precis det jag haft på känn men inte fått bekräftat.

Nu unga vuxna, dem som barn gick i särskola, eller särskild undervisningsgrupp, eller som bara var lite allmänt skoltrött, förkastad, förpassad, omtalad, ständigt problematiserad och så politiskt korrekt polemiserad när skolpersonalen skulle mäta sina hjärnor: snällt sociala orsakssamband eller människofientligt biologiska avvikelser?

Den grupp unga som alla lite pittoreskt sa överförskrevs in i särskolan, för den dubblade ju sitt elevintag på kort tid. Med dem där gränsfallsbarnen, dem vi aldrig sett i särskolan förut, trots att friskolereformen just då ökade "valfriheten" och att ledordet var frivillighet till särskolan, men föräldrar fattade ju ganska snabbt att Karl Petter inte fick sina behov tillgodosedda i befintlig klass. Rätten till särlösningar inom grundskolan begränsades, och trenden blev att anpasssningen för den med svårigheter i 'skolan för Alla' blev förrädisk, för sen levde Karl Petter ändå inte upp till kursmålen i år 5. Kursmålen dessa föhärligade rätta svaren på vad En tillräcklig Människa ÄR. Så hela den snällsöta "integrationen" av Karl Petter var ett medelklassprojekt där de andra barnen skulle få se nån som var olik dem, det är så bra, så bra, pajjigt som han sjöng Magnus Uggla Och det är det ju. Om det levs rakt igenom rätt med hela Bilden klar för sig om vad Människan är för en.

Nu är många av de här eleverna unga vuxna, full fart i livet? not. Hänvisade till Psykiatrin, där resurserna säger ARBETSLINJEN, över till Arbetsförmedlingen, jobbcoacherna tar vid där specialpedagogerna misslyckades eftersom det är så att människor är olika varandra, har alltid varit, kommer alltid att bli. Och man hade otur, för man hamnade utanför den priviligierade personkretsen med rätt till LSS. Livet för Karl Petter är nu ett liv i sus och dus, susar i kupan gör det verkligen, alla dessa Karl Petters, utan skor i vilda Western. Är du lönsam lilla vän? Vilka jobb ska du söka? Vart ska du bo när du är ute ur systemet? när du inte följer de riktlinjer och regler som du inte förstår? Många har redan hunnit bli föräldrar, soc ska stötta även där, med vaddå? ett halvårs insats med behandlingsprinciper på psykodymamisk grund? när det är pedagogik dessa personer behöver, livet ut.

Ååå, hej å hå, Fredrik Reinfeldt vad det kommer att kosta kommunerna! Karl Petters familj kommer att gå under, Karl Petter är targeted från början, självmedicinerar väl alla-redan. Får det kosta, eller ska vi svälta ut dem, så att de dör undan, en efter en, sprida ut fultjack på stan så att det saneras? Bygga ett Natthärbärge som det hos Maxim Gorkij? Eller rentav skita i det, helt och hållet blunda, säga DET SKA LÖNA SIG ATT ARBETA! en gång till, se om det får effekt, hemlösa får väl sälja lite tidning om de vill ha en av gårdagens baguetter.

Samhället Arbetslinjen är ett rysansvärt tillhåll. Rädda oss, Oh Gud, eller till vem man skall böna!?!

måndag 13 september 2010

Klyftor?!

Social rörlighet?
Är det när fattigare åker till rikare och köper deras gamla avlagda möbler?

Förunderligt

Är vi inte ett lite underligt par? frågade jag sökande ...
Nä, vi är lovely, sa han.
Ja men ... fortsatte jag menande, är vi inte lite underliga i alla fall?
Jag tänkte på om alla andra har såna där moln som bara drar in, som gör att dom i bilen hem från ett par bekanta kan känna att hoppsan nu blev jag ju så djävla obekväm och olustig plötsligt, så att nåt surt bara måste komma ut över läpparna när som helst, fast man inte vill, fast man försöker orientera sig i detta orosmoln.

Du är likadan, säger jag sen.
Jag vet vad du pratar om, medger han, jag såg att det var på gång, det var därför jag höll mig borta förut.
Bra. säger jag.
Och för att han gjorde det fick jag dåligt samvete sen, nästa gång han dök upp sa jag det:
Jag är så djävla olustig bara, förlåt mig, jag vet inte.
Hoppsan Kerstin, så snabbt det kan gå över.
Lite underligt, men vi ÄR nog lite lovely.
Ett fint par, sa han.

söndag 12 september 2010

SSRI?

Nä, jag måste ta mig i kragen.
Alt. ta svängen om Vårdcentralen och få nån stimulantia.
Livet rinner ut.
Och i nån film häromdagen hörde jag två något äldre personer tala, ja jag minns inte ens hur scenen låg, eller om det kanske var en person som talade med sig själv och sa att ungdomens Livslust var nåt alldeles egendomligt.
Den repliken borrade upp ett hålrum i tiden för mig.
Livslust, eller om det rent av var något annat än mer precist ord han använde:
Livshunger kanske.
Livshunger var det!

Livshunger! det var länge sen det.
Till vad ska jag rikta min hunger? tänkte jag.
Att leva, räcker inte.
Är det bara en allmän sorgeprocess det här,
  -Farväl ungdom?!

Jag vill inte packa ihop och stänga dörrar! 
Lika sorgligt som att låsa sommarhuset för säsongen,
om jag hade haft nåt,
men jag kan väl föreställa mig.
Som att sälja Körsbärsträdgården.

Humor? not.

Vid frukostbordet i går, jag fryntligt:
"Shit, det var ju lika länge sen vi åt frukost i hop som det var Jesus gick i kortbyxor!"
Med sedvanlig morgonkontroll- ångest, jag vet inte vad det är med den, egentligen, eller varför ... men den sipprar ut, som ett sting i nåt av allt som chimärt lindats in i ett i övrigt ansträngt trivsligt.
Mannen skrattade inte kan jag tillägga.
"Jag försökte vara rolig." sa jag insinuant.
"Vaddå shorts?" sa han, "menar du när han hängde på korset, eller vet du när Jesus gick i kalsonger?"
"Jamen det förstår du väl", hävdade jag, "att det bara var ett sätt att säga att det var länge sen, det är det som är poängen"
Mitt humör steg, jag fortsatte:
"Okej, vi säger så här, det är lika länge sen vi åt frukost i hop som när Muhammed gick i kalsonger!
Ja, under trädet alltså, för det måste du väl också tänka på att nån gång under sitt liv här på jorden så hade han väl kallingar. Och då är det länge sen, eller hur?" jag kunde inte låta bli att skratta.[SAW]
Mannen mörknade, sa att jag hädade folks profeter, och att jag borde visa respekt för människors tro.
"Kristna får skämta om Jesus, i alla fall!" sa jag.
"Det var väl varmt där nere även för Muhammed och han levde ju ändå som människa."
"Han var en profet." sa mannen och avrundade:
"Mrs S, du slutar att prata om det här nu, om du vill att vi ska fortsätta äta frukost!"

Å herregud, jag missbrukar herrens namn, oavbrutet, och med där nere trodde Mannen att jag jag avsåg könsligheterna men det var ju för att jag glömt var han faktiskt levde Muhammed som jag sa där nere.
Enough, krigsstigat färdigt, ticksat ut för dagen. Vi började om.

Det går inte att lyfta fram ett metaperspektiv på de här frågorna som har med religion att göra här hemma. Det är omöjligt. Det ÄR. Är. Är. Jag minns när jag läste Hanna Segal om symbolbildning och språk. Hon avgränsade psykotisk från neurotisk med hjälp av vilket förhållningssätt till symboler man höll sig med. För den psykotiske, menade hon, VAR symbolen det symboliserade, för den neurotiske symboliserade den detsamma, även om det hos neurotikern kunde föreligga en hämmande egenhändigt snickrad version mellan referent och referens.
Nu för tiden vet jag inte om man ens pratar om neuros och psykos. ((Tänk att allt kan vara vad man i början på nittiotalet svartmålade som Biologism?) I en ultrabiologists värld skulle väl muslimers ovilja att hantera Muhammed som symbol vara en defekt i hjärnan, eller? Hur skulle dom förklara det?) I det här fallet är det ju inget som skulle diagnosticeras som psykotiskt, ens enligt Hanna Segal, antar jag, (kanske menade hon inte den eller den ÄR psykotisk, utan hon var förmodligen vigare än så även med den typen av epitet och tänkte kanske: detta sätt att hantera symbolen "Muhammed" kan beskrivas som ett psykotiskt (om hon ens använde den termen?)) det är väl mer tradition och en tradering av ett absolut förhållningssätt till ett fenomen, religionen, som ned ärvts. Men den här skillnaden finns i symbolhantering mellan vissa religiösa och andra. Och en del provar företeelsen vid frukostbordet, andra gör rondellhundar, någon vill bränna en Koran.
Man kommer ändå inte runt.
Det finns inga krig att vinna.
Peace brother.
Jag accepterar.

torsdag 9 september 2010

MUSLIMEN ...

Ja, jag bor med en, är gift med en.
Och med det sagt, jag vet inte särskilt mycket om Islam.
Läste kurs om Islam i Europa för att förbereda mig. Men ... jag vet inte alltså.
Jag puttar i alla fall på mannen när klockan ringer vid fyra för att han ska gå upp å äta o dricka.
Enkelt, en överlevnadsstrategi, ibland hyssjar jag om bönesången blir ljudlig och det är tidig morgon. Praktiskt.
I går frågade mormor 90+ om jag fastade, jag försökte skoja och säga att jag gjorde det, hon skrattade och avslöjade mig direkt. Själv höll hon minsann ut, åt knappt när hon fick.

Jag undrar hur det går att vara matmissbrukare och fasta? Bryter man fokus? Bryter man trenden? Kan det räcka att en gång om året bryta trenden att fetta till sig och på så sätt  hålla värsta fetman stången? Ja, det måste väl vara så? Finns det några jämförande studier. Eller stirrar man sig blind på den där huvudduken bara?

Nä, SD, jag är ledsen. Det är inte så himla underligt att leva sida vid sida med en troende muslim. Inte alls. Vad ska vara svårt? Att ge utrymme till bön? Att ge utrymme till fasta? Till moskebesök, till fromhet?

Nä, jag vet inte alltså.
Vi lever på. Som vanligt.

Men nu är det värsta julafton. Ramadan. Det verkar vara nåt speciellt ändå. Det kokas mat och träffas vänner. Jag träffar knappt någon. Så kul är vi i vår kultur. Vi bryr oss nada. Eller så är jag så inihelvete oönskad och det är därför att mina vänner bryr sig noll. Men så ser det ut. Jag måste börja om. Vår härliga svenskhet, ditt och mitt. Upptagenheten. Jag tänkte på det i dag när jag tapetserade. Vem fan bryr sig om att tapetsera om man kan ägna sin värdefulla hjärna åt nåt annat? Man köper in nån som gör det helt enkelt. Men jag gör det. Och min hjärna bråkar och knör tills det gått en timme och den accepterar och börjar jobba på tills det är klart. Nåt bra måste det väl komma ut av detta? undrar jag desperat där jag står med våderna i klistret. Jag tapetserar när andra fattar stora beslut. Eller va fan gör dom med all sin tid. Jag tycker faktiskt att jag har tid. Varför?? Varför har JAG tid?!?


Oj, jag kom från ämnet. Muslimen, snart kommer han hem, jag har kokat mat, gjort persiskt ris, och nån Italiensk anrättning. Nä du, min egen lilla Muslim, hurry up: Im waiting honey!

Håll i Plånkan, för nu åker vi!

Två med lika svart vit rutiga stickade pullovers i framsätet på en Renault Laguna, bakom en förvirrad unge i femårsåldern. Jag ser dom i korsningen. Hastigt. Tittar igen. Korsar gatan. Tre sossar hänger upp plakat om vässade pennor och  fler inflyttningsfester. Sen när handlade valfrågor i ett val om samma sak oavsett parti? Mer bostäder, mer pengar, mer jobb, mindre skatt till pensionärer. Och?! bättre skola!

När krymte världen till innehållet i min plånbok?!


Jag går in på ICA. I delikatessen, expediten vet inte vilket charkuteri som inte är FLÄSK. Det är väl oxrullen då, säger hon lamt. Idiot, vet hon hur mycket muslimer äter? Men, den rökta lammfilen da? säger ja, ja och den också, suckar hon, å sen utökar vi raden med de fyrdubbla bara på en kort minut. Jag tar oxrullen, i alla fall, säger jag, 19.90 hg. Jag är säker på att den kostade ungefär detsamma när ungen var liten. 20 år sen. 20 spänn för ett hg oxrulle.
Va fan vill dom att vi ska handla egentligen? Hur mycket? För 20 år sen fick man alltså välja, oxrulle till lyxfrulle. Nu är konsten att välja. Man kan köpa marinerade tigerräkor också, o piroger, å andra röror, ost.
Jag tar en baguette och går ut. Det är vidunderligt hur vi handlar. Sen försöker vi rösta på MP för att vi bryr oss. O till den här ICA kommer nån djävla miljöbil. Men att lämna biologiskt avfall om man inte har i sin egen fastighet det GÅR inte. Jag försöker. Vi sopsorterar biologiskt av bara farten. Har man börjat gör det ont att blanda soporna. Och A han sorterar o sorterar, och med tanke på tiden det tog för honom att acceptera att göra det så har han uppenbarligen lika svårt att gå tillbaka. Vi kör således med papperspåse biologiskt i bilen för att se om det går att dumpa nånstans. Jag läser på stadens hemsida att man kan få dispens att kompostera i sin egen trädgård. Tillslut ger vi upp och slänger allt i bingen.

Jag går hem sen, baguette under armen. Bortkopplad från allt. Hör hemma därför att ett röstkort damp ner i brevlådan en dag. Jaha ja: har är jag, det är därför jag är, kände jag, tillhör änna. När jag strollar hemåt  tänker jag på familjen med de rutiga slipoversarna: var det ett skämt eller var det ett varumärke?

Tärande

Äh, varför ska den Polska städerskan 22 med son hemma vädja till våra sympatier för Rut- avdraget?
Reinfledt låter sig assosieras ... ööh, jag undrar bara why? vilket förresten verkar vara en av hans viktigaste politiska strategier, hålla sig borta från dyngspridaren när den kör men se till att hålla sig framme när sådden ska skördas.

Dementa i Piteå och på andra ställen mot ungt barn i Polen?

Vem väljer du?

Om man väljer att abortera mongon, dvs ofödda barn med Downs syndrom då kan man väl välja att låta avliva dementa? Va ska dom göra för nytta? Nu när jag kan få lite rent på toaletterna till en hygglig peng.

Nä fy fan för de där blöjförsedda som hasar omkring i korridorerna. Och hon Äldre och hälsovårdsminister Maria Larsson har ju gett pengar till utökade resurser. Se bara på Stockhoms stad, sa hon: hundra miljoner och lite till till äldreomsorgen, vilket vårdgivarbolag var oklart, eller glömde hon att dra upp det i debatten att det står var och en fritt att välja personaltäthet, ingen detaljstyrning här, eller kommunitär kontrollstatlighet.

I ryggraden är folk bra sossiga ändå, är dom inte, tror att den kommunala äldreomsorgen ska ha resurser ...

Och nu då

Framtiden är ett blankt röstkort ...

onsdag 8 september 2010

Tvångsmässigt leverne

Nu är jag som Maya- indianerna styrda av solens vandring på valvet, om sådär en kvart slår solen igenom fönstret och bländar så intensivt att det blir omöjligt att sitta kvar. Gardiner saknas. Snabbblogg.

Jag har ny utsikt. En gata dit trafiken omdirigerats eftersom ett omfattande vägbygge på den stora leden pågår fram till Hösten 2011 kör rätt in i vardagsrumsfönstret innan den viker av. Där snurrar bilar om vartannat, dygnet runt. Häromnatten Kravallpiketen följd av två vanliga polisbilar. Fördomsfullt tänkte jag att det var helvete vad mycket kônstigt fôlk som passerar. Dom ska väl till affären och handla. Nu har jag lite bättre koll. Den unga mannen med trolig OCD (tvångssyndrom) kommer två gånger om dagen, sparkar på alla lyktstolpar med hälen, blir det galet eller om nånting annat stör hans ritualer blir han stående, väntar ut hjärnans perseveration. Här i svängen utanför detta fönster tar han efter den sedvanliga touchen av stolpen sats och balanserar trottoarkant hela vägen till affären. I morse avbröt han sin trottarvandring, genom att spraka ur sig lite extra, gick över gatan och hoppsade på trädskuggorna i stället. Hjärnan är en märklig apparat. Det fascinerar. När jag började sommarjobba på  mentalsjukhus 88 var min fascination stor, den har inte minskat precis.

Ett tag trodde jag att jag nog skulle komma att bli lite galen nån gång, det var ett av mina värsta tankespöken. Nu tänker jag att det inte är troligt, troligt alltså, vad som helst kan hända, men jag är mer depressiv, och jag har en förmåga, som jag häromdan, också på väg till affären faktiskt, kom mig för att uppskatta grandiost: stänga av, jag kan stänga av, koppla ner känslor, koppla ner personlighet, kallna rejält alltså, sätta på autopilot och fortsätta göra. Det är vad jag gör just nu. Finns inte. Men gör ändå. Det är väl egentligen vad min OCD- vän också gör. Men till bekostnad av funktionen: fortsätta göra.
Men mer än ångestreduktion tror jag att hjärnan sprättar på vid OCD, den stoppar inte de rusande signalerna uppe i neuronerna, den kan inte backa, kan inte släcka ut, behöver ju inte alls vara nåt velodromångesttillstånd som denne unge herre hanterar, så som man lätt skulle kunna tro. Nej, det är hjärnfunktionen som kajkat ihop. Verkligen olyckligt. Jag hoppas han har en bra doktor.

En annan figur som också är periodiserad härute är en trolig anorexi- tjej. Spänstig gång flera gånger om, dagen lång, tunn tunn. Sen de sedvanliga gamla strakbenade alkoholtrasiga. Och lite pundartyper. Soc har två stora kåkar härborta. Snart är nog allt bostadsrätter. Vad händer då med Staden?  Den Moderna homogena staden ...

lördag 4 september 2010

Tapetsera mera...

Nu ska ni få lite BRACKIGA designtips:

Jag tapetserar:

Detaljer i vårt fina fina Kök med den här, för att ta ner de moderna inslagen, tunga ekluckor och för att kompa ihop det med våra grågröna gustavianska stolar/bord, samt prata med det grå klinkergolvet, räddaren i nöden alltså:


















Sovrummet, Arbetande kineser för att ALLTID och alltid solidarisera:
















Å så tjusigt tjusigt okompromissbara svindyra till fondväggar i v-rum och hall, tapeternas tapet alltså:

torsdag 2 september 2010

Olyckan framme

HLR! Lär er det ALLA! Lär er det.
I går eftermiddag framför vår häck ett gnisslande, ett barnskrik, ett krashande, en tystnad.
Jag vet bara att jag blev katatonrädd.
Mindes väl den gången när jag var tio och en man på cykel snett framför mig blev påkörd och hamnade i en konstig ställning på gatan strax efter samma slags ljudbild som den här i går.
En granne sprang ut i gatan. Jag sprang in efter telefonen. Ringde. Vet att jag knappt vågade titta. Sneglade lite bakom häcken. Hämtade en filt. Gick fram. La handen på den ca. 14- åriga flickans panna. Tog INTE pulsen. Kände mig helt rådvill. Mannen som kört satt på huk. Lika chockad. Höll flickans hand och stirrade henne rätt i ögonen, helt kataton. Hon var nästan tyst. Låg i en konstig ställning. Rörde sig inte. Tillslut kom jag mig för att undra om hon hade en mobil. Frågade var hon bodde. Nåra hus bort, sa hon. Jag sprang dit. Mästaren på 100 meter. Ryckte upp dörren. Ropade HALLÅ in i en lägenhet där två äldre systrar kom farande och pappan i kalsonger som låg på soffan och middagslurade kom omtöcknad på benen. Vi sprang tillbaka tillsammans, ännu snabbare 100 meter. Det tog evigheter innan ambulansen kom. Och jag hade glömt allt om att möta Olycksfall. Fokuserade, min vana trogen, på att lindra chock. På kvällen tänkte jag att det var nytt nu, på förre kursen hade de inte sagt ABC utan nåt annat, Larma först eller? kalla på hjälp? LABC? eller? Larma, Andning, Blödning, Chock.
Jag var helt tappad, och alla andra med, vi satt bara där runt henne och bad tills ambulansen kom.


I

onsdag 1 september 2010

Nattetid

Besöksantalet slår i barometertaket.
Min lyckas smed var att jag en gång
för ungefär ett år sen
skrev ett inlägg om Bara bröst.
Dit hittar man från värmlandsskogar, Hammefest,
och jag vet inte varifrån alla bröstsugna kommer.