Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2011

Gaddafi ...

Det här klippet nedan är en komikers önskedröm. Tragiskt bara att det är SANT. Eller ÄR det det? Verkligen? Man undrar ... Hur många perrar han HAR egentligen? Om han rentav har en kortklippt grålockig när han ÄR Drottning Elisabeth? Ärligt talat, han är en lite cool excentriker ändå, en uppstickare bland de i övrigt gråklädda världsledarna (utan att säga nåt om hans gärningar). Kanske smakat tabletter från Al Qaida han med?! Äkta hår? Noir Noir med Papiljott  Kortklippt? Bono wannabe? Framåtkamat med matchande musche?

Gaddafi's speech excerpts

Anna Wahlgren -BOOST

BARNABOKEN! Jag läste den upp och ner, ner och upp. Hunden läste den med sina små sylvassa tänder. Så boken var ordentligt tuggad även i sina murgröna kartongomslag. (Jamen visst skaffade vi hund när jag ändå skulle vara hemma liksom.) Men inte UTAN Anna Wahlgren! Hon har gett mig en självklar auktoritet i förhållande till mitt barn, nåt som hållt i sig i alla faser. Trots allt. För att ungen varit behändig förmodligen, eller blev det?!? Mera ANNA Wahlgren! Mindre ängslan. Va fan ska man göra? liksom. Fråga en en veckas beibi?!?

EN gång såg jag honom LIVE!

Om jag hade en röst, om jag hade ett hjärta ...  - då önskar jag att de vore som hans! Ja, jag önskar att jag var hans. I fantasivärlden leker jag med tanken. Oh det svindlar. Men, jag skulle aldrig ... Hur skulle det vara att leva under vingarne av en sådan? Att ligga nära den kropp ur vilken t.ex. Blanche och Marie runnit? Tribadernas natt? Livläkarens besök? Från regnormarnas tid? Mer har jag inte läst. VIlken skatt va? Att få komma igenom. Tur att jag inte läst de där böckerna förrns nu. Vissa författare är slöseri att läsa för tidigt. Den sjuttioårige Enqvist tänker t.ex. på sin far, den döda 31 åriga vägledaren, som ett barn. Jag vet inte ... men hon, - Gunilla Grupp åtta nånting: respekt! En gång för säkert sju åtta år sen satt jag bredvid Enqvist på ett seminarie på filmfestivalen. Herregud! tänkte jag då! EN legend! Nu önskar jag att fler kunde bära en sådan karaktär. Läser just nu Ett annat liv, långsamt, mitt i nattten, och rösten är vidunderlig! kan inte hjälpa de

Lonely Planet ...

Var ändå inte syjuntan mer revolutionär, än dessa gympande, dessa body tonande, yogande, dansande damer som kommer till grupper alldeles tysta, kör skiten ur sig, och går lika tysta och ensamma därifrån. Därefter orkar man inte bekymra sig om tillhörighet. Och gör man det, orkar alltså, då kör man ett dubbelpass, alternativt äter 50 mg Sertralin.

Fitta?!

... var det enkla svaret på varför mitt inlägg om Arbetslinjen för nyanlända rönte så pass mycket uppmärksamhet. Okej ... nu behöver jag inte vara positivt överraskad längre över det av mig inbillade stora intresset för "integrationsfrågan". Arbetslinjen och mitt bröstinlägg lockar var natt besvikna besökare hit ... Heureka, nu förändrar vi världen! Mer fitta och bröst till blggsfären!

Bah!

När det plötsligt räckte att säga moralpanik inför allehanda spörsmål vilka därmed ansågs skola dö en ful konservativ död om kritiker, surkärrigar och allmänt räddhågsna pessimister fick hållas med sina försök att analysera, när det hände alltså, och dessa coola antimoralpaniker vädrade luft, då kanade vi utför snabbt. Som om avantgardet bara skulle vara en enda stor orgiastisk ja-rörelse inför ALLT! Som att föräldrar bara högröstat trampar in på kommunalfullmäktige när det inte ges plats på förskolor, men inte knystar nåt när det  sätts 24 ungar i en grupp. Eller när man tror att man måste kalla in medieexperter för att fatta att små barn - som utvecklar sin empati och förmåga att förstå känslomässiga konsekvenser i andra människor - inte skulle få vrångbilder av att spela för mycket våldsamma game. Eller som när plötsligt whistleblowers blivit ett sånt starkt populistiskt begrepp bara dem absolut inte finns på dina personalmöten, för där ska man vara flexibel och förändringsben

Flow i min lilla låda ...

 ... att jag har kommit i gång med träningen, utan att gå i den där fällan onaturliga proportioner, och således har jag inte fått ont nånstans, som i min lilla ischias .. bara den sedvanliga träningsvärken, som nu också gett sig.

Arbetslinjen för Nyanländ

Arbetslinjen för alla dom som i dokument kallas för NYANLÄND - jag mailade handläggaren och frågade hur detta begrepp är definierat och hur länge det antas relevant, men fick naturligtvis inget svar. Numer vet jag att man om man från myndighet vill ha svar på ett jobbigt mail så ber man dem diarieföra mailet - ARBETSLINJEN för "nyanlända" är trasiga praktikplatser, en heltid med 2500 i ersättning, underbetald hemlig arbetare, och slav, för alla jävlar sorterar folk genom att för enklaste arbete kräva Svenska i tal och skrift! Vad FAN är det? När kan man Svenska i tal och skrift? Hur fan definierar man det? Och varför ska du skriva rätt för att städa industrilokaler? eller serva disk i ett storkök? Själv skriver jag fel i var och varannan mening. Syftar galet. Gör om, gör rätt. Särskriver. Stavar fel. Internationalisering folks!? Om man talar fyra språk, inklusive engelska och franska, så KAN det väl framgent inte vara omöjligt att hanka sig fram på en arbetsplats inom ett

Reinfeldts forskarexpedition.

Dagens morgontidning lobbar för Reinfledt på turne, generad och blossigt leende står Stadsministern i en ring av unga tjejer i Angered. Hans ide var att dom skulle vara i majoritet: han skulle lyssna, han skulle lära. Visst: fine! men va fan tror han att han ska få veta, hur ska han kunna hålla olika faktorer och premisser i huvudet så att just hans tolkning av det han ser blir angelägen och riktig och möjlig att följa?! Fem minuter på fritidsgård i Angered och han ska förändra hela jävla riksdagsarbetet! Denna forskarexpedition i exotic land är lätt etnoanstruken. Jag kan enkelt säga medelst en mening Reinfeldt: strukturell diskriminering på etno-, kön- och klassgrund orsakar dessa UTANFÖRSKAP! Arbetslinjen för de diskriminerade ser alldeles speciell ut.

Fatta Egypten?

Att se på de Egyptiska demonstranterna i direktsändning i en splitvision där den ena halvan sänder Mubaraks tal, och den andra folkhopern på torget är galet spännande. Att höra hur ropen går från karnevalesq kampsång och vitflagg- viftande till oro, knytna nävar och ilskna vrål är historisk dramatik. Jag ser detta, tänker jag, det händer nu. Men det är obegripligt. Av många anledningar. Hjärnan kan inte överbrygga så många abstrakta förvissningar om avstånd, och verklighet. Men, jag vet för lite: om Egyptens historia. Det hjälper inte att jag ser. Jag måste veta också för att förstå. Det mänskliga i deras vilja är ju uppenbar. Solidariteten med ett folk som vill frihet och demokrati är inte heller svår. Men resten, hur man bygger en statsapparat. Hur folk ska rösta utan tradition? Vi som har haft en lång facklig kamp kan känna oss hemma i den klasskampen. Men vilka system och processer har pågått i Egypten vid sidan om regimens maktfullkomlighet som ska ge dem solidaritet med ett

Bilder av en brudmagnets uppgång och fall ..., eller: första manliga "horan" inför skranket

En queer sanningens apostel  Orädd världsnomad som blixtsnabbt slår till , och beemas till random girls enkelsäng  Zen och konsten för en Cool cosmopolit att förändra världen  Lågrekvent duschande Hermelin med katt Känsligt geni för stort för petitesser som att ta hand om sig själv Gänglig åtgågngen Don Quijote slåss mot onda världskonspirationer meddelst två vapendragare i form av poshy hyggloalibi och excentrisk Sancho Panza.

Stormy weather

Klass 2 varning. Storm och byigt med kastvindar som fick planet att fara fram och tillbaka med de stora vingarna rasslande och vinglande när planet föll mot marken inför landning. Grantopparna svischar förbi fönstret det sista innan landningsbanan dyker upp som ett hål i den täta skogen omkring flygplatsen. Vet man inte detta tror man att man är på väg åt helvetet, alternativt till heaven. Ungarna i planet skrek rätt ut, sa Mannen. Sen var dom down. En halvtimme för sent. Jag satt och tittade på folk som kom ut ur tullen, som återförenades med saknade kära. Jag svalde och grät tyst, det är så rörande. En liten pojke var så ledsen och försökte, men kunde inte, kämpa emot, han kom med en annan pojke, levererades av flygbolagsfolk till ett par tre män som väntade där jag väntade. Jag förundras ofta över människans tvära känslokast, inför det som på utsidan inte ser så mycket ut svallar en oas av oändliga känslo- referenser kring det där lilla lilla jaget, eller självet därinne som ömmar,

Milda Macaroner

I går var jag som en utsvulten som slet och drog i en Ciabatta med tänderna. Frikadellsoppa med ultrafärsk Ciabatta: man kan ju känna sig salig. Tills det knastrar till, och man tittar ner i sin nyss tuggade Ciabatta och tänker:  va fan, har nån lagt i en torr macaron? Nä, ser man på: det är min FRAMTAND. Arvedelen ångest, har ni hört talas om den? har ni den kanske själva? Skam, och skuld hör också till det godset. "HELVETE! va fan ska jag göra!?" jag panikade sönder. Ringde AKUTtandvården. Satt där med min tand. Middagen helt ointressant plötsligt, en halväten Ciabatta på bordet. När jag var 12 slog jag sönder tanden, en krona har suttit där så fint sedan 14 då man gjorde en ny som pillades fast på en pigg av den avslagna och vid det alget rotfyllda och nerslipade tanden. Har ni sett er i spegeln med en glugg mellan framtänderna? Inte? Det ska ni vara intensivt glada för. Det ser för djävligt ut. Nu sitter den på, provisoriskt, 1036 spänn för tio minut

Tillströmning

Hur många tokparanoida partners kommer att regga sig på den HÄR siten, Victoria Milan ? En mötesplats i cyber för den som vill göra livet levande, få lite krydda, uppskattning ... ha en affär. Vad sägs: Människan är av naturen avsedd att se till att vår art lever vidare. Otrohet är därför en mycket naturlig del av hela djurrikets beteende. De många regler och förordningar som styr vår tids relationer, passar alltså inte helt in i det som naturen beskriver som det normala djurbeteendet.

Människor! för faan ...

Hur gör man för att vrida runt ögonloberna: ut och in, vända på perspektivet, lära att se, seendets konst? Jag handlar grönsaker och frukt intill en moske. Det är så fruktansvärt billigt. Och bra. Jag tänker eko. Ekonomiskt alltså. I dag tänkte jag att jag skulle hinna innan bönen, men jag gjorde inte det. Kom dit när den var slut. Då vimlar det av systrar och bröder där. Och in i affären stack en vad jag tror Somalisk kvinna in sitt huvud och ropade högt: "Vem äger taxin utanför?" Alla därinne tittade upp, jag som stod vid kassan med en man packandes mina varor i två påsar, gjorde det med: tittade upp. "Jag." ropade en man försynt. Alla tittade på honom. "Kan du skjutsa oss?" skrattade kvinnan tillbaka. Jag gillade det. Inte hade hon gått in på ICA fokus och skrikit. Nej, just det, det hade inte varit hennes hoods, hon skulle ha tittat ner där, och folk hade tittat föraktfullt på henne, på hennes beslöjning. Tänk att det är så förbannat

Ring ring ... bara man slår en signal

Nä, nu ska jag ringa till min man som börjar avsluta sin vistelse down there. "Glöm inte att köpa nåt till mig! annars dödar jag dig!" hann jag säga. Lika bra att vara tydlig. Glöm inte att vi har bröllopsdag i morgon, och såna grejer, säger jag, vill inte martyra, för det har jag inget för, för han skulle glömma det. Och köpa nåt till mig: vaddå, frågar han: en väska? Jag vet inte: en överraskning, ber jag, en bra. Och Jag lovar er: Han kommer säkert med nåt till hemmet, nån slev eller så, en stor jävla slev, hand made. Men nu ska jag ringa, för han är där han ska i Dakar, och i morgon gifter sig hans "bror" och denna brorsa ringde mig i går och önskade att jag hade varit där, för sist jag var där drog han generat med mig hem till henne, "flickvännen", där jag satt i soffan strax intill honom och den blivande hustrun gick fram och tillbaka och hämtade mat till oss, övriga i rummet var systrar och mamma. Föräldrarna var emot bröllopet, berättade

Solidaritet ...

Jag såg ett reportage om Hanne-Vibeke Holst. Och hon gjorde en sån djävla grej av att hon sponsrat en ung dam i nåt land, typ Colombia, med universitetsutbildning . Holst make hypade grejen än mer genom att vara med med en filmkamera när Hanne-Vibeke efter noga övervägande återvände till den unga damens hus med beskedet att hon tänkte betala utbildningen. Då grät dom, och så underbar hon var Hanne-Vibeke, blond och tårögd, och utan att ha ansträngt sig att lära sig ett enda ord på spanska stod hon där med händerna i den unga damens händer och fyllde hela sig med bilden av solidariska kvinnokamper: hur djävla tacksam skulle biståndstagaren vara, och hur djävla god skulle Holst bli? Behövde Holst försaka en enda grej för det där? jag bara undrar. För under reportaget sitter hon i en av hennes och familjens fastigheter vid havet, sitter i sin separata skrivarlya med utsikt, strax innan hon sveper ner i samhället med sin cabbade Merca. Familjen: ja dom är väl i nån annan våning i nå