torsdag 24 februari 2011

Gaddafi ...



Det här klippet nedan är en komikers önskedröm. Tragiskt bara att det är SANT.
Eller ÄR det det?
Verkligen?
Man undrar ...
Hur många perrar han HAR egentligen?
Om han rentav har en kortklippt grålockig när han ÄR Drottning Elisabeth?
Ärligt talat, han är en lite cool excentriker ändå, en uppstickare bland de i övrigt gråklädda världsledarna (utan att säga nåt om hans gärningar). Kanske smakat tabletter från Al Qaida han med?!

Äkta hår?
Noir Noir med Papiljott 
Kortklippt?
Bono wannabe?

Framåtkamat med matchande musche?

Gaddafi's speech excerpts

Anna Wahlgren -BOOST

BARNABOKEN!
Jag läste den upp och ner, ner och upp. Hunden läste den med sina små sylvassa tänder. Så boken var ordentligt tuggad även i sina murgröna kartongomslag. (Jamen visst skaffade vi hund när jag ändå skulle vara hemma liksom.)

Men inte UTAN Anna Wahlgren!

Hon har gett mig en självklar auktoritet i förhållande till mitt barn, nåt som hållt i sig i alla faser.
Trots allt.
För att ungen varit behändig förmodligen, eller blev det?!?

Mera ANNA Wahlgren! Mindre ängslan.


Va fan ska man göra? liksom.
Fråga en en veckas beibi?!?

onsdag 23 februari 2011

EN gång såg jag honom LIVE!

Om jag hade en röst, om jag hade ett hjärta ...
 - då önskar jag att de vore som hans!

Ja, jag önskar att jag var hans. I fantasivärlden leker jag med tanken. Oh det svindlar. Men, jag skulle aldrig ...
Hur skulle det vara att leva under vingarne av en sådan?
Att ligga nära den kropp ur vilken t.ex. Blanche och Marie runnit? Tribadernas natt? Livläkarens besök? Från regnormarnas tid? Mer har jag inte läst. VIlken skatt va? Att få komma igenom. Tur att jag inte läst de där böckerna förrns nu. Vissa författare är slöseri att läsa för tidigt. Den sjuttioårige Enqvist tänker t.ex. på sin far, den döda 31 åriga vägledaren, som ett barn.
Jag vet inte ... men hon, - Gunilla Grupp åtta nånting: respekt!

En gång för säkert sju åtta år sen satt jag bredvid Enqvist på ett seminarie på filmfestivalen. Herregud! tänkte jag då! EN legend! Nu önskar jag att fler kunde bära en sådan karaktär.

Läser just nu Ett annat liv, långsamt, mitt i nattten, och rösten är vidunderlig! kan inte hjälpa det. Det är hjärtat, och den totala självkritiken.


Lonely Planet ...

Var ändå inte syjuntan mer revolutionär, än dessa gympande, dessa body tonande, yogande, dansande damer som kommer till grupper alldeles tysta, kör skiten ur sig, och går lika tysta och ensamma därifrån.

Därefter orkar man inte bekymra sig om tillhörighet. Och gör man det, orkar alltså, då kör man ett dubbelpass, alternativt äter 50 mg Sertralin.

måndag 21 februari 2011

Fitta?!

... var det enkla svaret på varför mitt inlägg om Arbetslinjen för nyanlända rönte så pass mycket uppmärksamhet. Okej ... nu behöver jag inte vara positivt överraskad längre över det av mig inbillade stora intresset för "integrationsfrågan".

Arbetslinjen och mitt bröstinlägg lockar var natt besvikna besökare hit ...

Heureka, nu förändrar vi världen! Mer fitta och bröst till blggsfären!

söndag 20 februari 2011

Bah!

När det plötsligt räckte att säga moralpanik inför allehanda spörsmål vilka därmed ansågs skola dö en ful konservativ död om kritiker, surkärrigar och allmänt räddhågsna pessimister fick hållas med sina försök att analysera, när det hände alltså, och dessa coola antimoralpaniker vädrade luft, då kanade vi utför snabbt. Som om avantgardet bara skulle vara en enda stor orgiastisk ja-rörelse inför ALLT!

Som att föräldrar bara högröstat trampar in på kommunalfullmäktige när det inte ges plats på förskolor, men inte knystar nåt när det  sätts 24 ungar i en grupp.

Eller när man tror att man måste kalla in medieexperter för att fatta att små barn - som utvecklar sin empati och förmåga att förstå känslomässiga konsekvenser i andra människor - inte skulle få vrångbilder av att spela för mycket våldsamma game.

Eller som när plötsligt whistleblowers blivit ett sånt starkt populistiskt begrepp bara dem absolut inte finns på dina personalmöten, för där ska man vara flexibel och förändringsbenägen till va fan för påhitt som helst.

MORALPANIK!

fredag 18 februari 2011

Flow i min lilla låda ...

 ... att jag har kommit i gång med träningen, utan att gå i den där fällan onaturliga proportioner, och således har jag inte fått ont nånstans, som i min lilla ischias .. bara den sedvanliga träningsvärken, som nu också gett sig.

tisdag 15 februari 2011

Arbetslinjen för Nyanländ

Arbetslinjen för alla dom som i dokument kallas för NYANLÄND - jag mailade handläggaren och frågade hur detta begrepp är definierat och hur länge det antas relevant, men fick naturligtvis inget svar. Numer vet jag att man om man från myndighet vill ha svar på ett jobbigt mail så ber man dem diarieföra mailet - ARBETSLINJEN för "nyanlända" är trasiga praktikplatser, en heltid med 2500 i ersättning, underbetald hemlig arbetare, och slav, för alla jävlar sorterar folk genom att för enklaste arbete kräva Svenska i tal och skrift! Vad FAN är det? När kan man Svenska i tal och skrift? Hur fan definierar man det? Och varför ska du skriva rätt för att städa industrilokaler? eller serva disk i ett storkök?

Själv skriver jag fel i var och varannan mening. Syftar galet. Gör om, gör rätt. Särskriver. Stavar fel.

Internationalisering folks!? Om man talar fyra språk, inklusive engelska och franska, så KAN det väl framgent inte vara omöjligt att hanka sig fram på en arbetsplats inom ett yrke som man har arbetat med i 15 år, på en halvdan svenska? Nä, idioter med vokabulär ÖH, AH, VA, FITTA, KUK sitter gladeligen och sorterar bort språkbegåvade som med all sannolikhet kommer att prata omkull dem om bara några år.

Reinfeldts forskarexpedition.

Dagens morgontidning lobbar för Reinfledt på turne, generad och blossigt leende står Stadsministern i en ring av unga tjejer i Angered. Hans ide var att dom skulle vara i majoritet: han skulle lyssna, han skulle lära. Visst: fine! men va fan tror han att han ska få veta, hur ska han kunna hålla olika faktorer och premisser i huvudet så att just hans tolkning av det han ser blir angelägen och riktig och möjlig att följa?! Fem minuter på fritidsgård i Angered och han ska förändra hela jävla riksdagsarbetet!

Denna forskarexpedition i exotic land är lätt etnoanstruken.
Jag kan enkelt säga medelst en mening Reinfeldt:
strukturell diskriminering på etno-, kön- och klassgrund orsakar dessa UTANFÖRSKAP!
Arbetslinjen för de diskriminerade ser alldeles speciell ut.

fredag 11 februari 2011

Fatta Egypten?

Att se på de Egyptiska demonstranterna i direktsändning i en splitvision där den ena halvan sänder Mubaraks tal, och den andra folkhopern på torget är galet spännande. Att höra hur ropen går från karnevalesq kampsång och vitflagg- viftande till oro, knytna nävar och ilskna vrål är historisk dramatik.
Jag ser detta, tänker jag, det händer nu. Men det är obegripligt.
Av många anledningar.
Hjärnan kan inte överbrygga så många abstrakta förvissningar om avstånd, och verklighet.
Men, jag vet för lite: om Egyptens historia. Det hjälper inte att jag ser. Jag måste veta också för att förstå.
Det mänskliga i deras vilja är ju uppenbar. Solidariteten med ett folk som vill frihet och demokrati är inte heller svår. Men resten, hur man bygger en statsapparat. Hur folk ska rösta utan tradition? Vi som har haft en lång facklig kamp kan känna oss hemma i den klasskampen. Men vilka system och processer har pågått i Egypten vid sidan om regimens maktfullkomlighet som ska ge dem solidaritet med ett parti, en ledare, en ide? Jag vet inte.
Och inte visste väl Bodström heller när han på US order så glatt skickade några "terrorister" till Egypt för lite tortyr? eller visste han det? men sket i det för att vara på diplomatiskt god fot med Amerika?

Sammanhangen är viktiga. Därför hjälper det inte att jag ser allt direkt. Och man kan inte heller få betydelseskapande insikter av snuttar från twitter utan att känna till sammanhangen, eller orsakssambanden som tweeten refererar till.

Det bekymrar mig därför att man tror sig behöva anpassa hela jävla journalistyrket efter dessa snabba heta nya sociala medier bara för deras popularitet flyttar kapital. När det aldrig har varit mer angeläget att bildade kunniga människor tillhandahåller väsentlig och viktig information som uppenbarligen kan förändra villkoren för folks out there kan man inte utarma institutionerna som kan göra saker begripliga. Varför antingen eller?
För tydligen öppnade man Facebook igen i Syrien. Folket där som alla hade hackat sig in på förbjudna Fb via ett undercover- program uppviglade på Fb mot sin president, samtidigt hade en stor majoritet slutit upp bakom presidenten via Fb och därmed hindrat en upprepning av Tunis och Egypt. Fler folk gillar läget, stabilitet, och framtidstron som presidenten ingjuter.

Aldrig tidigare har vi haft så uppenbara behov av stora kunskapsbanker, insikter, historisk medvetenhet och förtrogenhet med vad det civila civiliserade samhället kräver för att kunna ta ställning när drevet går. Det allt större fokus här i landet på tillämpningsutbildningar, yrkesutbildningar och arbetslinjen utgör därför ett hot mot utvecklingen av anständiga samhällen. Att läsa humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen i dag ger inga jobb. Och jobb ska vi ha. Till varje pris ska vi BNP'a oss uppåt. Utan ide, utan förankring men jobba, det ska du, ruta hos någon, dela ut reklam i minus 20. Och samtidigt ser vi nu hur t.ex. FN inte längre kan ses som en garant för att bevaka hur deras idealiserade luddiga konventioner efterlevs. FN är alltmed tandlöst. Och vi, vad behöver vi? Behöver vi några försäkringar för att vi, eller våra barnbarn, ska slippa hamna i helvetet? Vi behöver en värde- och existensmetamorfos som kan rädda oss från instrumentalismen och snuttifieringen (och arbetslinjen).

onsdag 9 februari 2011

Bilder av en brudmagnets uppgång och fall ..., eller: första manliga "horan" inför skranket


En queer sanningens apostel 

Orädd världsnomad som blixtsnabbt slår till , och beemas till random girls enkelsäng 
Zen och konsten för en Cool cosmopolit att förändra världen 
Lågrekvent duschande Hermelin med katt
Känsligt geni för stort för petitesser som att ta hand om sig själv

Gänglig åtgågngen Don Quijote slåss mot onda världskonspirationer
meddelst två vapendragare i form av poshy hyggloalibi och excentrisk Sancho Panza.

lördag 5 februari 2011

Stormy weather

Klass 2 varning. Storm och byigt med kastvindar som fick planet att fara fram och tillbaka med de stora vingarna rasslande och vinglande när planet föll mot marken inför landning. Grantopparna svischar förbi fönstret det sista innan landningsbanan dyker upp som ett hål i den täta skogen omkring flygplatsen. Vet man inte detta tror man att man är på väg åt helvetet, alternativt till heaven. Ungarna i planet skrek rätt ut, sa Mannen.
Sen var dom down. En halvtimme för sent. Jag satt och tittade på folk som kom ut ur tullen, som återförenades med saknade kära. Jag svalde och grät tyst, det är så rörande. En liten pojke var så ledsen och försökte, men kunde inte, kämpa emot, han kom med en annan pojke, levererades av flygbolagsfolk till ett par tre män som väntade där jag väntade. Jag förundras ofta över människans tvära känslokast, inför det som på utsidan inte ser så mycket ut svallar en oas av oändliga känslo- referenser kring det där lilla lilla jaget, eller självet därinne som ömmar, sucktar, sörjer, räds, glädjs.

Sen kom han, jag såg skuggan avspegla sig mot frostglaset redan innan han kom ut ur öppningen med sin fullastade vagn. Mannen. Så brun och fin. Inte i flipp flopps och shorts som två unga herrar innan honom dykt upp i. Så gott. Det är gott när folk är i hamn.

Det kändes längesen. Efter kyssar och smek .. och sömn har nu min nacke redan tinat upp, den som de sista dagarna spänt sig och värkt så irriterande och sabbat mina dagar. Närhet och en hand på din kropp när du sover gör underverk. Min mans händer skulle nån lagd åt det hållet säga är fulla av healing. Dom är ovanligt varma utan att bli svettiga. Han sover nu. Jag skulle välja honom alla dagar bara för den enkla grejen som hur han sover, och hur han låter när han sover. Till slut är kärleken så enkel. Jävligt fint.

Vad jag fick?

Förutom dom grejerna som låg i resväskan (2 väskor, en från honom, en från hans syster), som han valde att lämna kvar på grund av övervikt från alla de olika trummor han hade köpt, kom en traditionell dräkt från min svärmor, fyra örhängen från svärmors mor, godis och kakor från några andra vänner. Inga slevar, vad jag hittills sett alltså ...

Milda Macaroner

I går var jag som en utsvulten som slet och drog i en Ciabatta med tänderna.
Frikadellsoppa med ultrafärsk Ciabatta: man kan ju känna sig salig.
Tills det knastrar till, och man tittar ner i sin nyss tuggade Ciabatta och tänker:
 va fan, har nån lagt i en torr macaron?

Nä, ser man på: det är min FRAMTAND.
Arvedelen ångest, har ni hört talas om den? har ni den kanske själva?
Skam, och skuld hör också till det godset.

"HELVETE! va fan ska jag göra!?" jag panikade sönder.
Ringde AKUTtandvården.
Satt där med min tand. Middagen helt ointressant plötsligt,
en halväten Ciabatta på bordet.

När jag var 12 slog jag sönder tanden, en krona har suttit där så fint sedan 14 då man gjorde en ny som pillades fast på en pigg av den avslagna och vid det alget rotfyllda och nerslipade tanden.

Har ni sett er i spegeln med en glugg mellan framtänderna?
Inte? Det ska ni vara intensivt glada för.
Det ser för djävligt ut.



Nu sitter den på, provisoriskt, 1036 spänn för tio minuters klistrande, inklusive ett gratis nertapp av porslinskrona i mitt svalg.
"Bra att du var med där ... " sa tandis när jag hann fånga skiten med tungan innan den slant ner i svalget.

Varför varför varför HÄNDER sånt här mig hela tiden?!?

Tillströmning

Hur många tokparanoida partners kommer att regga sig på den HÄR siten, Victoria Milan? En mötesplats i cyber för den som vill göra livet levande, få lite krydda, uppskattning ... ha en affär. Vad sägs:

Människan är av naturen avsedd att se till att vår art lever vidare. Otrohet är därför en mycket naturlig del av hela djurrikets beteende. De många regler och förordningar som styr vår tids relationer, passar alltså inte helt in i det som naturen beskriver som det normala djurbeteendet.

fredag 4 februari 2011

Människor! för faan ...

Hur gör man för att vrida runt ögonloberna:
ut och in, vända på perspektivet, lära att se, seendets konst?
Jag handlar grönsaker och frukt intill en moske.
Det är så fruktansvärt billigt.
Och bra.
Jag tänker eko.
Ekonomiskt alltså.
I dag tänkte jag att jag skulle hinna innan bönen, men jag gjorde inte det. Kom dit när den var slut.
Då vimlar det av systrar och bröder där.
Och in i affären stack en vad jag tror Somalisk kvinna in sitt huvud och ropade högt:
"Vem äger taxin utanför?"
Alla därinne tittade upp, jag som stod vid kassan med en man packandes mina varor i två påsar, gjorde det med: tittade upp.
"Jag." ropade en man försynt.
Alla tittade på honom.
"Kan du skjutsa oss?" skrattade kvinnan tillbaka.
Jag gillade det.
Inte hade hon gått in på ICA fokus och skrikit.
Nej, just det, det hade inte varit hennes hoods, hon skulle ha tittat ner där, och folk hade tittat föraktfullt på henne, på hennes beslöjning.
Tänk att det är så förbannat provocerande fortfarande?
Säg muslim och det sitter små Jimmies i ögonen  på en majoritet av svennefolket. Jag vet. Jag har dem i min omedelbara närhet. I familjen. I min släkt finns en hoper ondsinta ras-separatister. Jag tycker synd om dem. Dom är allt vad schablonen säger att en SD- anhängare är. Så förbannat väl är dom just så, om det inte vore sant hade man ju skrattat, som Solsidan: fast tvärtom liksom. Bara de gängse beskrivningarna vore väl tillräckligt för att man skulle vilja byta skinn och prova ett annat anslag än rasistens: men nej, inte ens den olägenheten fattar dom, att det är trashigt.

Kan inte folk bara fatta att även muslimer är människor. Vanliga djävlar, som du o jag.
Vad fan tror man om sitt lilla skit liv? Att man har alla svar, trots att man säger sig värna uttrycksfrihet? Tror man att man vet meningen med det lilla livet, och att man definitivt tar sig på så förbannat stort allvar så att man anser sig vara pompös nog att fördöma alla som inte liknar mig, att dom borde leva som jag, borde tro som jag, vara FRI och STOR som jag? Vad? Tycker man att man är så fantastisk, och snygg, och rätt? Nä, det gör man nog inte ... föraktet är en projektiv identifikation. På Dom andra.

Likadant så skiter folk ner sig så fort "den muslimska broderskapsrörelsen" nämns vad gäller Egypten och demokratianhängarna där. Så illa är det att jag tror dom - broderskapsrörelse-icke-anhängarna - tammej fan hellre behåller Mubarack än får in dem, det kan bli som i Iran säger en Irani i radion. Eller man tar hellre nån annan ockupant som ska komma dit och tala om vad fan det är som är BRA och BÄST för dem.

Jag tröttnar på det provinsiella.
För att vi KAN lyfta blicken, vända ögonloberna, se, se igen ...
Och vänta, kanske kan det hända grejer, som vi inte vet, som vi inte kan förutsäga ...

Folket sitter fortfarande kvar på torget i Kairo. Dom ÄGER!

onsdag 2 februari 2011

Ring ring ... bara man slår en signal

Nä, nu ska jag ringa till min man som börjar avsluta sin vistelse down there.
"Glöm inte att köpa nåt till mig! annars dödar jag dig!" hann jag säga.
Lika bra att vara tydlig.
Glöm inte att vi har bröllopsdag i morgon, och såna grejer, säger jag, vill inte martyra, för det har jag inget för, för han skulle glömma det.
Och köpa nåt till mig: vaddå, frågar han: en väska?
Jag vet inte: en överraskning, ber jag, en bra. Och Jag lovar er:
Han kommer säkert med nåt till hemmet, nån slev eller så, en stor jävla slev, hand made.



Men nu ska jag ringa, för han är där han ska i Dakar, och i morgon gifter sig hans "bror" och denna brorsa ringde mig i går och önskade att jag hade varit där, för sist jag var där drog han generat med mig hem till henne, "flickvännen", där jag satt i soffan strax intill honom och den blivande hustrun gick fram och tillbaka och hämtade mat till oss, övriga i rummet var systrar och mamma. Föräldrarna var emot bröllopet, berättade min make sedan, på grund av etnicitet, sa han. Olika stam- härkomst. Osynligt för ögat, men omistligt bevittnat enligt lång muntlig tradition.
Nu har dom alltså gett med sig, dom fatta väl att han är ett bra parti "brorsan", civilingenjör med anställning i ett Australiensiskt företag som köpt upp mineralrika marker i Gahna, Senegal och Guinea. Perfekt, money talks, till slut.



Och nu ska jag alltså ringa. Det känns bra, snart dags att packa där nere, snart dags att säga hej då, snart dags att ta en taxi till flygplatsen, snart dags att muta nån polisman där, snart dags att borda ... och vips över kontinenterna: hemma!

tisdag 1 februari 2011

Solidaritet ...




Jag såg ett reportage om Hanne-Vibeke Holst. Och hon gjorde en sån djävla grej av att hon sponsrat en ung dam i nåt land, typ Colombia, med universitetsutbildning . Holst make hypade grejen än mer genom att vara med med en filmkamera när Hanne-Vibeke efter noga övervägande återvände till den unga damens hus med beskedet att hon tänkte betala utbildningen. Då grät dom, och så underbar hon var Hanne-Vibeke, blond och tårögd, och utan att ha ansträngt sig att lära sig ett enda ord på spanska stod hon där med händerna i den unga damens händer och fyllde hela sig med bilden av solidariska kvinnokamper: hur djävla tacksam skulle biståndstagaren vara, och hur djävla god skulle Holst bli?

Behövde Holst försaka en enda grej för det där? jag bara undrar.

För under reportaget sitter hon i en av hennes och familjens fastigheter vid havet, sitter i sin separata skrivarlya med utsikt, strax innan hon sveper ner i samhället med sin cabbade Merca. Familjen: ja dom är väl i nån annan våning i nån annan stad, vad vet jag.

Kolonialt.