tisdag 21 december 2010

Anniversaire

Lika vacker dag i dag som när vi gifte oss den här dagen förra året.
Firandet har inletts.
Med att hantera förväntningarna.
Det är min slutsats efter det gångna året.
De fina varma stunderna är SÄLLAN resultatet av en uppskruvad förväntning.
Besvikelse och förbannelse föregås som oftast av just det, förväntningar, FÖRVÄNTNINGAR.

Tre ord i råd av min måg håller jag fortfarande högt som överlevnadsstrategi:
Kärlek,
Kärlek,
KÄRLEK.

Tack för Kärleken Mr S!

söndag 19 december 2010

Söndagssamtal

Som jag funderade när jag läste Karin Johannissons senaste Melankoliska rum.
Jag ville fråga henne, som om HON faktiskt visste vad som var det sanna i människans natur och vad av fernissan som var av kulturen pålagt i uttryckliga former, språkligt, kroppsligt, emotionellt, handlingsmässigt?
Jag letade efter små passager i texten där den underliggande referensen antydde något om en insikt i gåtan människan.
Samma budskap, alltid, i Kroppens tunna skal, i Mänskliga gränstillstånd. Fascinationen av människors gestaltade, beskrivna uttryck, där människor i olika tidsepoker uppfattat trenderna, talet, normen för dagen och gjort det, upprepat det, rekonstruerat det som samtiden har legitimerat som uttryck för olika (konstruerade eller inte?)känslotillstånd: för att viljan är att vara normal, eller för att man är en tabula rasa som måste ges ett funktionellt språk med vilket man förmår att meddela sig med världen?

Jag ville fråga Karin Johannisson just det: hur tänker du egentligen? Vad ÄR en människa?

Är du intresserad av den typen av fundering
kanske du tar dig tid att läsa den publicerade mejlväxlingen mellan
Karin Johannisson och Ann Heberlein på DN.se  i dag.  Gör det!
Där diskuterar dessa två damer kring normalt och onormal,  om fenomenet handlar om normering eller  om man ska se det som något naturligt? Naturligt därför att variation av olikhet är norm? eller som avvikelse därför att det faller utanför norm? Jag trodde att hon var helt säker på det Johannisson? Att variationen är naturlig men att normen är kulturell och föränderlig ...  och att Heberline tänkte annorlunda.

Men, samtal har också sin kontext, sin norm, och där uttrycker man sig innanför det spelets regler. Så ...
dessvärre fick jag inte mina frågor besvarade, kanske har jag en idealiserad övertro på Karin Johannisson, eller så behöll hon sin specifika yrkeshemlighet för sig själv?

torsdag 16 december 2010

For your information

För alla som vägrar erkänna att ens diskriminering pågår
i det här landet
- finns det överhuvudtaget såna som påstår det fortfarande,
för det låter ju helt befängt,
men visst minns jag det! att så sa man
när t.ex. Masoud Kamal eller vad fan han hette levererade en av SÅSSARNA
beställd UTREDNING,
Man hatade den strukturella diskrimineringen han beskrev -
men den som misstror diskrimineringens vara fortfarande
kan leva en dag vid sidan av en utomeurope.

Det man ser då får en att tvivla på den svenska
självgodheten i den bröstade föreställningen om folket
som humanistiskt och neutralt och fredsivrande.

Nä, Fy fan! alltså, hur den här intoleransen är legitimerad.
Tjockhuvuden ges företräde för sina idiotiska utan sammanhang och
empiri underbyggda fritt svävande små åsikter som inget annat gör än kränker det heliga människovärdet.
Inför en SVENSK förväntas en invandrare underordna sig,
och så lågt skall detta under befinna sig att tungan tammejfan helst skola slicka under svenskhetens skolsulor.

Var har det gått snett?! I want to bomb somebody.

söndag 12 december 2010

Inshallah ...

Jag hörde i alla fall vad nobelpristagaren i FRED sa:
(vid slutplädering vid sin rättegång 2007):
Klasskrig är destruktivt,
samexistens bygger på att erkänna skillnader,
typ.
Det var Liv Ullman denna fantastiska varelse som läste hans ord i Oslo i fredags.
Jag fick en ny tanke, en ny modell.
Just det! det är så man måste se det! liksom ... 

Ställ inte grupper emot varandra.
Och om någon vill ställa sig emot dig,
då kan du inte ställa dig i vägen,
för det blir liksom en sjuhelvetes SMÄLL.
Gå bakåt.
Invadera inga gränser bara för att du vill.
Allt Du vill är inga Mänskliga Rättigheter.


När en galen Jihadist smäller den hand som föder honom 
vill man ju banka hans huvud i väggen och säga
Wakie wakie:
se dig omkring!

Vi måste hantera,
också förnedring, angrepp, anpassning, stigmatisering.

Love is Always the answer.

Vi måste vara större. Tåligare. Mer toleranta.
Trots allt.

Det är det enda jag förstår.
Klart slut.





Autoimmun?

Det är ju gräsligt katastrofartat om det blev narkolepsi av svinisvaccinet.
Det är en nästan lika stor katastrof att alla dom där alternativa haveristerna nu får ett vältaligt argument för sina anti vaccinations- profetior.

lördag 11 december 2010

Välgörenhet till Jul?

För alla som medelklassmässigt i sin medvetna upplysning ger pengar till "behövande",
och som älskart för att det dövar samvetet eller om det bara är nåt man vill säga  på lunchen att man gjort:
spelar ingen roll:

Min mans mammas hus i Dakar, läs väggarna omkring det rum som är hennes och som hon delar med ett antal av sina vuxna barn och barnbarn, har rasat.

Ett hus rasar för att underhållet är eftersatt och för att regnet har löst upp sanden kring den dagvattenbrunn som ligger precis utanför.

Ni sitter dom där i ett av kabelrulleträ lagat rum.

Vi skrapar och samlar och min man Byggnadarbetaren ska ner dit för att hjälpa, men hur vi ska kunna betala för allt vet jag inte.

Maila svar till:
 Direkthjälpen, bistånd som värmer, garanterat, NU!

fredag 10 december 2010

Fatta

Från Nationalism till Internationalism, för fan! alla SD- kramare...

// Hälsningar från Kina via Oslo

Stående ovationer

... i Oslo vid fredsprisutdelningen.
Det enda som stör bilden är ju främst att han inte är där,
den vars namn jag måste googla: Liu Xiaobo.


Jag vet inget om honom, såg ett inslag från en intervju 2008, det sa mig inget.
Måste jag erkänna, jag hade nog drabbats av tillfälligt Depriverande Snuttifierings Syndrom,
aka koncentrationsovilja.


Anmnärkningsvärt, absurdt ... ja ordentligt skrattretande faktiskt är att Kung Norge och hans Drottning sitter som statyer i mittgången i det där vackra Stads/Råd- huset, längst fram, ordentligt synliga för alla, allt och alla.
Hur mycket Fred är dom?
Egentligen?
Måste kännas märkligt obekvämt.
Kan man inte begära en mer undanskymd plats till nästa år?



torsdag 9 december 2010

Radikalt

Kan ni tänka er de föreställningar om det Mänskliga psyket (kvinnans i det här fallet om det nu sägs vara mäskligt) som låg bakom dom strömningarna som formade tematik och titel till förtitalsfilmer som:
"En Kvinna Under Påverkan"?

Fan, va underligt, och det är inte särskilt länge sen.
Pseudopsykodymanik.
Det omdevetna.
Under Påverkan.
Av VAD?

Den Goda föräldern

Att sitta som läkare på en random svensk vårdcentral måste vara en inblick i den grå mänsklighetens tillkortakommande elände i snor och tårar och upptjuckade ådror blottade i sju minuters intervall.
Kan det vara så kul?

I dag reagerade min fina fina doktor på en sådan vårdcentral över att jag flyttat. Har du flyttat? sa hon förvånat. Hon kommer alltså i håg mig? och vi fortsatte prata om det som var jag sist jag var där. Sju minuter: check! Vi drog över tiden.

Och inte behövde jag klämma fram nåt. Hon förstod, utifrån mina kryptiska viskningar förstod hon att det var mellow.
Och till det fick jag en styck kontakt med psykolog och en karta med piller. Vi börjar att prova med bara seratoninhöjare så får vi avvakta om det behövs även noradrenalinpåslag. För beroendet av att ständligen äta så att man därefter ständligen måste träna.

Jävligt juste.

Somliga patienter skriker inte eller överdriver inte utan knystar tyst fram otydliga pusselbitar in till sin vardagsverklighet.

Halleluhja för henne som ser det!
Jag älskart! Jag älskar hennes sort!
Jag älskar att betala skatt.

För jag ska få en dietist-session också. Tack Tack mina svenska medkumpaner!

onsdag 8 december 2010

Överallt

Runt om i världen reser människor, satsar stort, sätter allt i pant för att resa till arbete i en mer besutten världsdel.
Människor tar avsked i hopp och förtvivlan. Människor väntar i hopp och förtvivlan. Hoppas att cashet ska rulla in, nyckeln till det goda livet. Några bröder rullar i land på Fuerteventuras stränder och bärs bort innan turisterna vaknat.

I Europa sitter de lyckliga gästarbetarna och knackar sten i sluttningarna där den nya medelklassen bygger sina sommarresidens. I Europa knäcker gästarbetarna, de främmande, de som inte tillhör, lycksökarna as some wants to speak, dem som flytt över haven eller tagit vägen över bergen, för att tjäna ihop till lite framtid till sin familj. I städfirmor, andra-ledets-porriga-entreprenörer,  som säljer sig billigt billigt i andraledets förmedlingsuppdrag i de i förstone korrekt upphandlade tjänsterna. Tredjehandsanställda med halva löner. Tack, och håll käften. Som undervegetationen vilken opererar i en andra diemension än den som dom i den första  idkar sina av Svenskhet präglade liv.
Nätternas städer är fyllda av utomliggande hemlösa icke- vikingar.

Lathet, segregation, uppcoming och extrem individualism har gjort det möjligt. Två tredjedels arbetsmarknaden, jobb man vill ha och jobb man itne vill ha, jobb man säljer ut för billigt, som Svensken inte längre kan ha därav. Det, just det levererar initialt ett förrädiskt hopp till folk på sluttningarna i Colombia, i Ouagadogou, i Rabat, i Kabul ... you name it, för jag har då inte ens lärt mig namnen på alla de platser varifrån de svartögda stammar ...  men till oss kommer dom i alla fall, till Europa, med tron, hoppet, önskan ... vad han blir när jag ser honom är något annat.
Funnes det rättvisa, skulle vi brinna i den eviga elden. Men förmodligen kommer vi inte ens att göra det, för den typen av öga för öga existerar bara i överdrivet godtrogen text ...

måndag 6 december 2010

Civilisationens tunna gräns

Det här skrämmer skiten ur mig.
Vad fan är det vår civilisation vilar på? Maktmissbruk, positioner, maktallianser, maktordningar? Förändras ska dom göras långsamt helst. Och helst ska det inte talas om över huvudtaget uppenbarligen.
Wikilieak, Iraq war log och konservativa amerikanska topp  -politiker och -journalister goes bananas och talar om en dödad Assange. Här hemma ryktas om våldtäcktsanklagelserna som en möjlig tillfällig frist för att få befinna sig i ett lugnare vatten nu när Cablegate gått i gång. Vad vet man? Men åklagaren medger det svaga bevisläget. Och regeringen ligger nu med fingrarna i syltburken, eventuellt, eftersom det verkar vara en del generositet avseende avgränsningarna mellan brottslig spionverksamhet och laglig underrättelseverksamhet.
Men det stora fria landet i väster med demokrati-banners på krigsfanorna vill nu stänga ner, lagföra, lönnmörda, anklaga, tysta, stoppa till höger och till vänster oavsett vilket lagrum som ger möjlighet, eller inte, till det...

Är det inte märkligt? Wikileak må vara pubertalt i viss mån, men en familj med en tonårsrebell rasar inte åstad och kickar, sparkar, slår, nej ... man får stå med sin tvättade hals inför sanningssägaren. Det är så det är.

lördag 4 december 2010

Eders kungliga högheter

Drottningens farsa var nazist, säger dom triumferande. Som om det nedärvs.
Jo, det är ju ett viktigt arv att belysa.
Men skulden kastas väl helst på någon annan dynghög som bär reellt ansvar för något.
Kungen med smak för flickor till kaffet.
Jag tror dom goes down nu. Kungahuset med Bernadottarna.
Hur länge kan det tuffa på med hjälp av förmildrande ursäkter?
Innan det störtas är det väl bäst att dom avstår på eget initiativ, eller i vart fall skriver om vad det nu är som reglerar kungamakten och alla de prylar, slott och herresäten och allt vad som dom nu förfogar över.
Inte kan väl ett modernt, jämställt land föda upp ännu en generation av kron-prinsar eller -prinsessor?
Det verkar ju lätt absurdt ...

Confused

Man kan vara stum och tom.
Säger man det så då?
Förstår någon.
En del tycks aldrig bli såna.
Själv har jag liksom det som mellannamn.
Ett upp, mello, två fram.
Det håller hjärnan tillräckligt förvirad så att den inte slösar ett onödigt skarpt fokus på något.
En förvirrad hjärna samlar inga tankar och tuffar således på i det understundom (vilket ord va?) stumma och tomma.

onsdag 1 december 2010

Kalkon?

Utan vidare insyn måste jag erkänna att jag faktiskt inte hajar hur man kan få för sig att betala för att se Björn Kjellman i den där så kallade rom com'en...
Fyra år till:

Alt. altruism

I går läste jag på ett gammalt ex's fb sida.
I smyg. Ja, vi är ju inte vänner eller så. Men han är väl så oteknisk fortfarande att han inte ens vet att hans logg är öppen. Ja, så oteknisk behöver man väl inte vara för att göra det misstaget kanske, men jag läste i alla fall. En radda av bombastiska livslektioner. En fastnade. Eller fick mig att fundera när jag gjorde frukost nyss:
"Människor är för mycket Jag i dag", skrev han, på ett ungefär.
Jag tänkte: jaha!? hur kan man se skillnaden på det, och var finns linjen, när man passerat in i det oåterkalleliga egot? Och vem har de privilegierna, egentligen, att utveckla det så`och har dem det i så fall bara för att en masse av andra upplåter rummet?
Jag vet inte.
Jag vet bara att när jag och dom i min ålderskategori var allvetande gymnasiefilosofer då undrade vi om Den sanna Altruismens vara eller eller inte vara, ja ungefär som att vi funderade på Hamlets fråga också.
De frågorna är nog inte ens på tapeten längre.

Det var väl en djävla tur att det inte blev vi två. Han ville inte det heller, så turen var det då definitivt inte som spelade in här heller, om man ska vara ärlig. Fast nu när jag tänker på det hade jag ju själv en annan kille under tiden med honom den otekniska men grymt "manliga", samtidigt, och jag vet att min princip om att inte ligga med två olika under en och samma fertila period inte höll under den tiden, inte ens samma dag gränsen höll sig för god, och vad jag även minns pendlade jag i ett - oh så betungande - limbo om vem jag skulle välja. Jag tog den andra, eftersom denna, handen på hjärtat, gick sin väg.

Hmm ...

Det verkar ge sig,
halsinsidans röda hud -
ja, har ni tänkt på det förresten: det är hud därinne också, huden är kroppens största organ, lite äckligt nästan, som en bulldog fast på insidan alltså! - det har gett sig, hals-inside-hudens kliande, dess saggiga hinna fick ge sig av ut med vågorna igen, måhända tillfälligt, men ÄNDÅ!
Nu ska jag sova mig frisk.
Go natt folks.