Fortsätt till huvudinnehåll

Reflektioner

Min hjärna:
varför är den som den är hela tiden?
Varför ska det ta så många år, ja, kanske att det aldrig går,
att få den annorlunda.
Ville ha en sval tankeapparat i stället,
en som liksom avvägde intensiteten innan den laddade upp.
Som inte bara gick i gång och startade upp sig, högvarvade innan alla faktorer var utmätta, vägda och bedömda.
Varför har jag inte en sån hjärna som metodiskt jobbar sig framåt?
Med en annan hjärna hade allt varit annorlunda.
Snälla Gud, kan du bevara hastigheten men ge den lite mer elegans?

Ett exempel är texten här nere:
jag hajar inte, varför ska jag STAPLA argument fast folk väl redan hajar?
Det räcker liksom Mrs S, men det fattar hon inte förrns försent.

Kommentarer

  1. Visst kan du förbanna din hjärnas sätt att arbeta, men du ska veta att jag, med mina vanliga, tråkiga, långsamma hjärna (också i avsaknad av elegans) tycker att du är helt och hållet brilliant. Så, åtminstone en person har glädje av din intensiva tankeapparat:)
    Kram
    Catharina

    SvaraRadera
  2. Ja, herregud, dina hjärna är fantastisk. Men jag blir lite svarslös då och då, i min dumhet. Din klokskap är stor, tankarna vindlande, älskar din blogg! Så vet du :D

    SvaraRadera
  3. Catharina, du är mycket ödmjuk dessutom, och blygsam,fantastisk hjärna & hjärta i dig! duh! Försök inte!

    Och inte du heller Regnnatt, jag vet ju vad du trollar fram med dina ord, och hur ditt hjärta bultar därneer som ajg tror är SMåland, men som jag egentligen inte ens vet.

    Kära ni! era vänligheter värmer som fan! som han sa Jocke Berg, Tack som Fan!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Mediekommunikation?