Fortsätt till huvudinnehåll

Super- bra test

På nån site, man glömmer var, men man hittar dit av outgrundliga anledningar, läste jag en sjustegslista, eller om det var åtta nio, med frågor som skulle utröna om du var alkoholiserad, eller fanns i riskzonen för att bli.
Till min förvåning svarade jag ja på flera av de där frågorna.
Har någon någonsin ifrågasatt ditt bruk av alkohol? t.ex.

Har ni haft en tretton- fjortonåring hemma när bag in boxen stått på bästa köksplatsen?
"Är du alkis eller?!" sa ungen, inte en, inte två gånger, utan varje gång ett glas hälldes upp från den där kranen.
Det gick så långt att jag helt krasst slutade köpa bag, slutade dricka när han såg.
Stigmat, ensamstående mamma med bag in box var inget jag ville att han skulle koppla ihop med sin mamma.

Dricker du i hemlighet? var mycket riktigt ett annat diagnoskriterium.
Ja, jag måste svara ja, då i lönn från sonen, numer när alkohol och mammor är mer balanserat hos ungen har jag en ny kontrollant vid min sida, jag passar nämligen på när Mannen inte är med.
"Du dricker för mycket MRs S." säger han i alla fall.
Jag säger att det ingår i mitt system med nåt då och då, men jag avtar i drickande, definitivt.
Dricker i hemlighet. Konsumerar ytterst ytterst lite alkohol.
Det är ingen större sorg i det. Ganska bra.
Men: det där testet, det kanske fångar in flera i riskzon, men att jag hamnade där måste vara ett grandiost misstag?
Jag? - En nykter presumtiv alkoholist kanske?

Kommentarer

  1. Jag har varit gravid och ammat så mycket under 2000-talet så jag vet nog inte vad en "normal" konsumtion innebär. Heller en liten skvätt oftare än mycket på en gång, tycker jag. Och visst tänker man till med en tonåring i huset.

    SvaraRadera
  2. Ja, den där skvätten är kvalitet på liv, inte sant.Och med alkohol och ungar kan man ju tänka att dom skulle lära sig av att man komsumerade brukligt och klokt inför deras ögon. Men om en med sina barnögon tror att det är alkoholiserande att ta sig ett glas, då kan man också välja att avstå. Jag vet inte. Det finns väl många rätt. Jag höll mig till infon som kom på posten i den där Alkoholparlören.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Mediekommunikation?