måndag 30 augusti 2010

Sant & sånt

Offline, får tillbaka hjärnan, den långsamma, inte så självklart de spännande tankarna, men hjärnan är min. Slowly. Skruvar Pax utan instruktionbok. Hittar den när jag är klar.
Jag måste göra det här, nu, sa jag.
Ungen sa: om du inte varit så djävla envis kanske du hade kommit långt med ditt liv.
Jag vet, sa jag.
Förlåt sa han.
Vaddå, det är säkert sant, svarade jag osentimentalt.
Jag fortsatte vara envis.
Det är som om jag tagit ett kliv i min personliga mognad.
Inte mycket ruckar. Bara förtvivlanssakerna, som vanligt alltså. Dem blir man nog inte av med.
Welcome to Hell, sa mina grannar, not.
Men jag tänkte.
Spring upp och ner i trappan, den nya, två hela nätter i rad 24 - 7. Ungdomar som lever omnipotenta.
VI SOVER INTE HÄR, ska jag skriva på dörren nästa gång.
Jag måste börja med ordningsfrågor i denna 3 man starka Brf.
Värdelöst.
Jag hittade en smyg i det stora vackra köket dock, och tänkte specialköpa en specialmadrass för den för antagligen är det det tystaste stället i hela huset, och för ljusinsläppet från de stora fönstren tänkte jag specialsy ett mörkläggningstält som passar precis i smygen.
Varför madrass, sa A, det är ju golvvärme?
Mina pojkar som jag bor med är inte heller sentimentala. Jag får ALDRIG vara någon LADY.
Bye Bye god nattsömn.
Welcome ... dags att skaffa Stillnoct. Ett piller och man är dunkad.
Vi har flyttat. Det är sant.
Skurkärringshänder & sånt.

2 kommentarer:

  1. Ja, det är tufft att flytta. Massor av nya ljud som väcker och stör. Allt det där kommer att bli invant, men jag lider med dig så länge! Jag är själv en prinsessa på ärten och vet hur det är att inte bli förstådd.

    Jag skrev ett svar på ett av dina inlägg, men det har försvunnit tydligen. itt inlägg om hur din man fick kämpa mot fördomar berörde mig och jag tänkte på hur vi alla bär på fördomar som vi inte vill kännas vid, men som manifesterar sig som rädsla och kompenseras med skuld och våld.

    Jag ville också dela med mig av en sak min yogalärare sa till mig en gång. Han sa: When you are facing trouble, that´s when you know you are on a spiritual path. Jag tyckte att det var en klen tröst då, men sedan har det funnits med mig och hjälpt mig på en mängd olika sätt. Kanske kan det var till hjälp för er?
    Kramar och lycka till i det nya,
    Tinnitus

    SvaraRadera
  2. ÅÅh, Tinnitus, thank YOU! din yogalärares ord är nu också mina, se där, nåt krishnamutriskt över det va. Men tack igen. Behövde, också nu.

    SvaraRadera