söndag 15 augusti 2010

Dödlig outsiderromantik

Fan, jag har tappat greppet om min trädgård. Tappat greppet om hela mig själv.
Såg på Sommarkobra där fotografen - eller om hon var den som inte ville kalla sig Fotograf längre för att reproduktion medelst kamera/or ser ut som den gör i dag och därför har befriat från dokumentärkravet och i stället öppnat för förväntad konstnärlighet också för fotografit - Nan Golding: sa att hon under några år inte hade gått ut, annat än på natten.  Jävla modigt alltså, tänkte jag. (Ja, jag svär mycket när jag tappat greppet om trädgård.). Tänk om man skulle? så lockande! bara skita i det, att gå ut?!

Nä, på dan sen, för det här tittades på sen natt, satte jag upp mål: projekt Greppet!
Gör något du hest undviker, varje dag! tvärtemot Nan Golding, alltså, för även jag fattar, på dagtid, att den förverkligade outsiderromantiken är för andra hårdingar än jag.

Jag måste ju tvätta, och städa, och handla mat ... därför revolutionerade jag stort i mitt hem genom att trotsa motviljan och köra fram dammsugaren samt moppa golvet med grannens Vileda- kit. Sen kom regnet, och jag kunde inte ens gå ut ... stod liksom i dörren och småsprang på stället men fick vända om.


3 kommentarer:

  1. Gud ja!
    Tappade själv greppet i fredags. Hela helgen är faktiskt borttappad. Bestämde mig dock tidigt för att låta det vara så. Det är ganska skönt i bland, eller hur?

    SvaraRadera
  2. Tappat greppet är bara förnamnet.
    Men vissa dagar blir så.
    Det är ganska befriande det med.

    (Såg inte din andra kommentar förrän igår.
    Den är besvarad nu).

    /Marie

    SvaraRadera
  3. Kaffepulver: Det är det, och jag tänkte på det när jag skrev att mycket hållar jag krampaktigt tag i så att det andra itne kommer in. Borde släppa greppet oftare, ändå har jag tappat så mycket hela tiden, av mig själv ... (ingen enkel sak det här).

    Marie! att vara tappad i gott sällskap låter mycket betryggande. OCH befriande, vart ska man? och varför? Ska läsa din kommentar, nu ... ;)

    SvaraRadera