Fortsätt till huvudinnehåll

Kan jag få ringa hem?

Vill ni känna er mer främmande än vanligt i den här världen:
titta på bloggerskans Kissies ansiktslyft på Aftonbladet tv!
Mer hypometaego blir det inte.
Man ÄGER sig själv.Man ÄGER sina signaler. Sitt varumärke.
Man ÄGER.
ÄGER.
ÄGER.
ÄGER.
När man ÄGER.
Annars ÄGER man ingenting.
Jag ÄGER Nada, som man sa på åttiotalet.
Och jag ger blanka fan i det nu. Orkar inte.
Orkar inte förstå hur man vill PAYA för att se ut som om man råkat ut för en genetisk mutation i fejan.

Kommentarer

  1. Anonym26 augusti 2010 kl. 20:06

    hej, suverän blogg

    micke b

    SvaraRadera
  2. tinnitus26 augusti 2010 kl. 21:50

    Nä du, det förstår inte jag heller. Verkligen inte. Det syns ju på alla opererade att de är opererade och det ser bara obehagligt ut. Det är så märkligt med alla dessa strävanden efter att göra människor till maskiner. Allt organiskt, levande, bångstyrigt ska bort. Det ska massproduceras, strömlinjeformas, effektiviseras och kontrolleras. Snart är vi robotar, så är det bara. Revolution nu! Och sen går man och rakar benen, suck.
    Du har fått en beautiful award av mig, 3,5 stycken tom.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  3. kaffepulver27 augusti 2010 kl. 08:17

    Skulle vilja ta henne i en stor varm famn, bjuda på några hembakta bullar och säga att: du duger, precis som du är flicka lilla. Är inte säker på att hon skulle uppskatta det däremot.

    SvaraRadera
  4. Mrs S27 augusti 2010 kl. 10:39

    Micke B, tack och välkommen! really: välkommen hit!
    Tinnitus, ja, jag ville helst inte skriva det men man har ju blivit en hejare med åren på att spåra avvikelse på udda och förstorede exkrementer ...
    Men jag hajar inte, frågade sonen om killar vill ha såna tjejer nu för tiden, han sa: men för fan: titta inte på det där, media får fan börja ta lite ansvar!Med andra ord borde hon vara väldigt ensam, ja inte bara själsligt alltså, men närmare, och vem är inte det, men int springer man ålägger sig för kniven för det, för nummer 1: saknas cash, nummer 2) vuxit ifrån.
    Ja, jag tittar på mina ben, min armhåla och det där andra stället och tänker: fan nu MÅSTE du raka dig ... likväl. Kroppen som kontrollverktyg ... vad säger det om denr eella makten. Man bor i sig, och lever sällan utanför mer än ett par dec.

    Kaffepulver, ja det värsta är ju att hon inte skulle bry sig, de tror inte att det är vad saken handlar om. Men man vet aldrig: Försök!

    SvaraRadera
  5. Maja29 augusti 2010 kl. 14:11

    Sjukt, det är ju inte ens snyggt. Herregud vilken kroppsuppfattning, sorgligt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...
13 kommentarer
Läs mer

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...
11 kommentarer
Läs mer