Fortsätt till huvudinnehåll

Vad ÄR en människa?

Jag har tretusenfemhundra upphöjt i kubik- kvadratmeter kunskap.
Sånt som bara finns i min hjärna.
Och när jag går och står och pratar i dem sammanhang där jag befinner mig
hörs det aldrig nåt om just det.
När jag går i väg till min lilla fula bil och grannen ser mig med min randiga väska slängd över axeln, lätt framåtlutad med de korta lemmarna rundat svajande då vet han inget om det. Vet inget om mig.
Som om det skulle göra nåt.
Vad gör något?

När jag för över tio år sen i en kvalmig hetta satt på en färja i ett kav lugnt och disigt Medelhav och inte såg en enda landstrimma eller en enda annan farkost på havet minns jag känslan av mystik: som om det var så där det skulle bli när världen tog slut. Jag vet inte vad den erfarenheten gör med mig nu? Alla erfarenheter man staplar inom sig. Tänkta tankar, konstruerade bilder?
Vad blir det av dem? Tretusenfemhundra upphöjt i kubik- kvadratmeter tankar och erfarenheter.

Vad betyder det? När jag sitter i mina nya grannars slitna men som numera allt slitet snart bortslängda oxblodsfärgade skinnsoffa ler jag och pratar öppet om ditt och datt: vad vet dom då om mitt sätt att vara människa? vad vet dom om mina erfarenheter? mitt hjärta?

Vad vet jag om deras? Vet vi överhuvudtaget nåt om varann? om alla dessa tretusenfemhundra upphöjt i kubik kvadratmetrarna erfarenheter och tankar?

Kommentarer

  1. Bara att tänka den tanken, tycker jag om, att vi inte vet så mycket (eller något alls) om varandra. Det gör mig ingenting, bara människor är reflekterande och accepterande. Vi är hur som helst spännande, allihop. Men ibland kanske man inte ska fundera så mycket, utan bara sitta i soffan och prata på. Eller nåt..

    Går flyttlasset snart förresten?

    SvaraRadera
  2. Näe, det är nog bara att acceptera att vi inte vet så mycket om andra. Det mesta är nog bara subjektiva tolkningar av andras beteenden.

    SvaraRadera
  3. Ja, vi är spännande allihop, verkligen. Och det Är livets förtjusande njutning ändå att det är så. Man vet itne, men man kan lyfta på ögoonbrynen nån gång in emellan och ställa sig frågan: vad rör det sig därinne? Det blir mycket mer humant, att göra det ... då o då.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: