Fortsätt till huvudinnehåll

Tapetsera mera...

Nu ska ni få lite BRACKIGA designtips:

Jag tapetserar:

Detaljer i vårt fina fina Kök med den här, för att ta ner de moderna inslagen, tunga ekluckor och för att kompa ihop det med våra grågröna gustavianska stolar/bord, samt prata med det grå klinkergolvet, räddaren i nöden alltså:


















Sovrummet, Arbetande kineser för att ALLTID och alltid solidarisera:
















Å så tjusigt tjusigt okompromissbara svindyra till fondväggar i v-rum och hall, tapeternas tapet alltså:

Kommentarer

  1. Du har en mycket tilltalande filosofisk och grubblande ådra i inläggen...

    Blir fler besök här!

    Allt gott!

    SvaraRadera
  2. Wettex och Maja! nu börjar klipp och klistra. TÅLAMOD!

    RoSt! VÄLKOMMEN ... märkligt det här med bloggande alltså ... vi gr för varann, för inget annat än lust och lite gemenskap: du är mer än hjärtligt inbjuden till den!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bergmans icke avdragsgilla hushållerska ...

Om Det här är en Jarlsberg heter jag Kalle Anka!
skrev Bergman på en lapp till hushållerskan Anita Haglöf,
och då var det väl en av de mer humoristiska reprimanderna som hon fick av sin arbetsgivare, underförstått skulle hon rusa till Östermalmshallen och köpa en bättre variant av osten.
Han var petig med detaljerna Bergman, punktlig och kolerisk om det inte blev som han förutspått.
Var du rädd för honom? frågar filmaren Tom Alandh hushållerskan.
Hon drar på orden, men säger sedan ett klart Ja.
Man kan tolka detta som dokumentärens temata i explicit kostym:
 - Var du rädd för Ingemar Bergman?
Fram rullar en berättelse om en man, geniet, som var pedant, krävande, kontrollerande, snål, hotfull, oempatisk, ritualstyrd, med bakterieskräck.
"Jag trivdes bäst när han inte var hemma, om hans vakande öga hela tiden vakade på mig kunde jag inte koppla av och vara mig själv ... "

Vi ska förfasa oss förstås. Tycka att han var en futtig människa trots allt den där Bergman. Ensam och ela…

Hemfrid

Eminenta Camilla Henemark och en annan ung man och en lite äldre gav hemlösheten tre stolta ansikten i Debatt i går.
Stolta och stolta, den unga mannen grimarserade en hel del i kampen för hålla sitt hjärta stånget, sitta där de femton minuterna of fame i det ärendet är förstås inget man drömde.
Social & Äldreministern ställer inte upp på verklighetsbeskrivningen som dessa tre människor ger.
Det låter ju helt befängt, jag vet, men det var så, hon vägrade.På frågan varför hemlösheten ökar fastnade man i konflikt om siffrorna. Men alltså, tusentals unga vuxna, utslängda eller på eget bevåg avlägsnade från hem & hus. Det begriper väl alla, att ibland finns inga chanser att tonåringar ska kunna tas om hand av sin ursprungsfamilj. Inga jobb, inga boenden. Men, dessvärre, finns ingen annan som tar hand om dem heller.
Ute på gatorna, i din stad, i min, vandrar ungar, sitter på sista bussen, dröjer sig kvar på lokala pizzan för att se om nån kan tänka sig en nattlig gäst, en som helst…