Fortsätt till huvudinnehåll

Tvångsmässigt leverne

Nu är jag som Maya- indianerna styrda av solens vandring på valvet, om sådär en kvart slår solen igenom fönstret och bländar så intensivt att det blir omöjligt att sitta kvar. Gardiner saknas. Snabbblogg.

Jag har ny utsikt. En gata dit trafiken omdirigerats eftersom ett omfattande vägbygge på den stora leden pågår fram till Hösten 2011 kör rätt in i vardagsrumsfönstret innan den viker av. Där snurrar bilar om vartannat, dygnet runt. Häromnatten Kravallpiketen följd av två vanliga polisbilar. Fördomsfullt tänkte jag att det var helvete vad mycket kônstigt fôlk som passerar. Dom ska väl till affären och handla. Nu har jag lite bättre koll. Den unga mannen med trolig OCD (tvångssyndrom) kommer två gånger om dagen, sparkar på alla lyktstolpar med hälen, blir det galet eller om nånting annat stör hans ritualer blir han stående, väntar ut hjärnans perseveration. Här i svängen utanför detta fönster tar han efter den sedvanliga touchen av stolpen sats och balanserar trottoarkant hela vägen till affären. I morse avbröt han sin trottarvandring, genom att spraka ur sig lite extra, gick över gatan och hoppsade på trädskuggorna i stället. Hjärnan är en märklig apparat. Det fascinerar. När jag började sommarjobba på  mentalsjukhus 88 var min fascination stor, den har inte minskat precis.

Ett tag trodde jag att jag nog skulle komma att bli lite galen nån gång, det var ett av mina värsta tankespöken. Nu tänker jag att det inte är troligt, troligt alltså, vad som helst kan hända, men jag är mer depressiv, och jag har en förmåga, som jag häromdan, också på väg till affären faktiskt, kom mig för att uppskatta grandiost: stänga av, jag kan stänga av, koppla ner känslor, koppla ner personlighet, kallna rejält alltså, sätta på autopilot och fortsätta göra. Det är vad jag gör just nu. Finns inte. Men gör ändå. Det är väl egentligen vad min OCD- vän också gör. Men till bekostnad av funktionen: fortsätta göra.
Men mer än ångestreduktion tror jag att hjärnan sprättar på vid OCD, den stoppar inte de rusande signalerna uppe i neuronerna, den kan inte backa, kan inte släcka ut, behöver ju inte alls vara nåt velodromångesttillstånd som denne unge herre hanterar, så som man lätt skulle kunna tro. Nej, det är hjärnfunktionen som kajkat ihop. Verkligen olyckligt. Jag hoppas han har en bra doktor.

En annan figur som också är periodiserad härute är en trolig anorexi- tjej. Spänstig gång flera gånger om, dagen lång, tunn tunn. Sen de sedvanliga gamla strakbenade alkoholtrasiga. Och lite pundartyper. Soc har två stora kåkar härborta. Snart är nog allt bostadsrätter. Vad händer då med Staden?  Den Moderna homogena staden ...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...