Fortsätt till huvudinnehåll

MUSLIMEN ...

Ja, jag bor med en, är gift med en.
Och med det sagt, jag vet inte särskilt mycket om Islam.
Läste kurs om Islam i Europa för att förbereda mig. Men ... jag vet inte alltså.
Jag puttar i alla fall på mannen när klockan ringer vid fyra för att han ska gå upp å äta o dricka.
Enkelt, en överlevnadsstrategi, ibland hyssjar jag om bönesången blir ljudlig och det är tidig morgon. Praktiskt.
I går frågade mormor 90+ om jag fastade, jag försökte skoja och säga att jag gjorde det, hon skrattade och avslöjade mig direkt. Själv höll hon minsann ut, åt knappt när hon fick.

Jag undrar hur det går att vara matmissbrukare och fasta? Bryter man fokus? Bryter man trenden? Kan det räcka att en gång om året bryta trenden att fetta till sig och på så sätt  hålla värsta fetman stången? Ja, det måste väl vara så? Finns det några jämförande studier. Eller stirrar man sig blind på den där huvudduken bara?

Nä, SD, jag är ledsen. Det är inte så himla underligt att leva sida vid sida med en troende muslim. Inte alls. Vad ska vara svårt? Att ge utrymme till bön? Att ge utrymme till fasta? Till moskebesök, till fromhet?

Nä, jag vet inte alltså.
Vi lever på. Som vanligt.

Men nu är det värsta julafton. Ramadan. Det verkar vara nåt speciellt ändå. Det kokas mat och träffas vänner. Jag träffar knappt någon. Så kul är vi i vår kultur. Vi bryr oss nada. Eller så är jag så inihelvete oönskad och det är därför att mina vänner bryr sig noll. Men så ser det ut. Jag måste börja om. Vår härliga svenskhet, ditt och mitt. Upptagenheten. Jag tänkte på det i dag när jag tapetserade. Vem fan bryr sig om att tapetsera om man kan ägna sin värdefulla hjärna åt nåt annat? Man köper in nån som gör det helt enkelt. Men jag gör det. Och min hjärna bråkar och knör tills det gått en timme och den accepterar och börjar jobba på tills det är klart. Nåt bra måste det väl komma ut av detta? undrar jag desperat där jag står med våderna i klistret. Jag tapetserar när andra fattar stora beslut. Eller va fan gör dom med all sin tid. Jag tycker faktiskt att jag har tid. Varför?? Varför har JAG tid?!?


Oj, jag kom från ämnet. Muslimen, snart kommer han hem, jag har kokat mat, gjort persiskt ris, och nån Italiensk anrättning. Nä du, min egen lilla Muslim, hurry up: Im waiting honey!

Kommentarer

  1. Inga bomber i garderoberna alltså? Inga hemliga terrornätverk i vardagsrummet? Och du får lämna hemmet och måste inte gå i heltäckande? Vad besviken Jimmie Åkesson skulle bli om han visste.

    SvaraRadera
  2. Ja, fast det skulle han nog inte se, inte kunna se att mannen är Musse heller, o det är väl därför dom måste hålla på å röra om med kvinnornas huvuddukar ...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bergmans icke avdragsgilla hushållerska ...

Om Det här är en Jarlsberg heter jag Kalle Anka!
skrev Bergman på en lapp till hushållerskan Anita Haglöf,
och då var det väl en av de mer humoristiska reprimanderna som hon fick av sin arbetsgivare, underförstått skulle hon rusa till Östermalmshallen och köpa en bättre variant av osten.
Han var petig med detaljerna Bergman, punktlig och kolerisk om det inte blev som han förutspått.
Var du rädd för honom? frågar filmaren Tom Alandh hushållerskan.
Hon drar på orden, men säger sedan ett klart Ja.
Man kan tolka detta som dokumentärens temata i explicit kostym:
 - Var du rädd för Ingemar Bergman?
Fram rullar en berättelse om en man, geniet, som var pedant, krävande, kontrollerande, snål, hotfull, oempatisk, ritualstyrd, med bakterieskräck.
"Jag trivdes bäst när han inte var hemma, om hans vakande öga hela tiden vakade på mig kunde jag inte koppla av och vara mig själv ... "

Vi ska förfasa oss förstås. Tycka att han var en futtig människa trots allt den där Bergman. Ensam och ela…

Hemfrid

Eminenta Camilla Henemark och en annan ung man och en lite äldre gav hemlösheten tre stolta ansikten i Debatt i går.
Stolta och stolta, den unga mannen grimarserade en hel del i kampen för hålla sitt hjärta stånget, sitta där de femton minuterna of fame i det ärendet är förstås inget man drömde.
Social & Äldreministern ställer inte upp på verklighetsbeskrivningen som dessa tre människor ger.
Det låter ju helt befängt, jag vet, men det var så, hon vägrade.På frågan varför hemlösheten ökar fastnade man i konflikt om siffrorna. Men alltså, tusentals unga vuxna, utslängda eller på eget bevåg avlägsnade från hem & hus. Det begriper väl alla, att ibland finns inga chanser att tonåringar ska kunna tas om hand av sin ursprungsfamilj. Inga jobb, inga boenden. Men, dessvärre, finns ingen annan som tar hand om dem heller.
Ute på gatorna, i din stad, i min, vandrar ungar, sitter på sista bussen, dröjer sig kvar på lokala pizzan för att se om nån kan tänka sig en nattlig gäst, en som helst…