Fortsätt till huvudinnehåll

21 dagar framåtanda

21 gram, 21 dagar.
Nya vanor.
Susanne Lanefeldt i God morgon teve fyra.
Sprudlande.
Jag förti. Sprudlar? not.
Så jag stängde av teven och dansade loss en stund.
Sen skulle jag börja ett Nytt liv, förstås, eller påbörja mitt gamla, där ovanorna var färre.
Träning t.ex. som jag de senaste veckorna inte alls ägnat mig åt.
En slapp promenad har varit vad som kunnat påtvingas min ovilliga kropp.
Tröttheten är värre än förut.

Men nu: nu börjar minsann det Lanefeldska GLAD-PUNKTS-LIVET:
Älska varandra, och ge kärlek!
Ja, det komemr tillbaka Mrs S.
Och jag ska börja med min man. Inte sura ur om att vara eller inte vara förfördelad.
Var en vän om du vill ha en, såg jag på en skylt till det Änglarum i närheten där vi bor.
Men jag tycker faktiskt att jag gör och ger utan att det ges så mycket tillbaka, ur dom källorna, men det strömmar generositet ur andra.
Jag ger i fel baljor. Helt klart.
När ska jag lära?
Nu ska jag under 21 dagar lägga mig till med mina nygamla vanor att äta bra och inte godishungra, träna och bli stark, älska och vara generös, och vara en vän, och bli en.
Förtio, och snygg som 64 åriga lanefeldt är mitt mål.
Man blir inte yngre.
I mitt nya Hälsoprojekt äter man 200 gram lördagsgodis. Fine. Well Done.
I morgon är dag nummer 2, 19 dar kvar.
Tre lördagsgodisar senare.
Annars? Har promenerat till bussar i dag. Och dansat loss där i ysteryran efter Lanefeldts glädjechock då da.
Därefter stolssitt.
Jag skulle ju kunna klämma in ett yogapass innan jag lägger mig.
Sovayoga. Allt är möjligt! Mrs S: le och sträck på dig, sitt inte där och lipa.
Yes, det ska det bli.
Kom an, all ni där ute som vill starta nytt. I dag är nummer ett, dag Ett.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: