Fortsätt till huvudinnehåll

21 dagar framåtanda

21 gram, 21 dagar.
Nya vanor.
Susanne Lanefeldt i God morgon teve fyra.
Sprudlande.
Jag förti. Sprudlar? not.
Så jag stängde av teven och dansade loss en stund.
Sen skulle jag börja ett Nytt liv, förstås, eller påbörja mitt gamla, där ovanorna var färre.
Träning t.ex. som jag de senaste veckorna inte alls ägnat mig åt.
En slapp promenad har varit vad som kunnat påtvingas min ovilliga kropp.
Tröttheten är värre än förut.

Men nu: nu börjar minsann det Lanefeldska GLAD-PUNKTS-LIVET:
Älska varandra, och ge kärlek!
Ja, det komemr tillbaka Mrs S.
Och jag ska börja med min man. Inte sura ur om att vara eller inte vara förfördelad.
Var en vän om du vill ha en, såg jag på en skylt till det Änglarum i närheten där vi bor.
Men jag tycker faktiskt att jag gör och ger utan att det ges så mycket tillbaka, ur dom källorna, men det strömmar generositet ur andra.
Jag ger i fel baljor. Helt klart.
När ska jag lära?
Nu ska jag under 21 dagar lägga mig till med mina nygamla vanor att äta bra och inte godishungra, träna och bli stark, älska och vara generös, och vara en vän, och bli en.
Förtio, och snygg som 64 åriga lanefeldt är mitt mål.
Man blir inte yngre.
I mitt nya Hälsoprojekt äter man 200 gram lördagsgodis. Fine. Well Done.
I morgon är dag nummer 2, 19 dar kvar.
Tre lördagsgodisar senare.
Annars? Har promenerat till bussar i dag. Och dansat loss där i ysteryran efter Lanefeldts glädjechock då da.
Därefter stolssitt.
Jag skulle ju kunna klämma in ett yogapass innan jag lägger mig.
Sovayoga. Allt är möjligt! Mrs S: le och sträck på dig, sitt inte där och lipa.
Yes, det ska det bli.
Kom an, all ni där ute som vill starta nytt. I dag är nummer ett, dag Ett.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...