Fortsätt till huvudinnehåll

SSRI?

Nä, jag måste ta mig i kragen.
Alt. ta svängen om Vårdcentralen och få nån stimulantia.
Livet rinner ut.
Och i nån film häromdagen hörde jag två något äldre personer tala, ja jag minns inte ens hur scenen låg, eller om det kanske var en person som talade med sig själv och sa att ungdomens Livslust var nåt alldeles egendomligt.
Den repliken borrade upp ett hålrum i tiden för mig.
Livslust, eller om det rent av var något annat än mer precist ord han använde:
Livshunger kanske.
Livshunger var det!

Livshunger! det var länge sen det.
Till vad ska jag rikta min hunger? tänkte jag.
Att leva, räcker inte.
Är det bara en allmän sorgeprocess det här,
  -Farväl ungdom?!

Jag vill inte packa ihop och stänga dörrar! 
Lika sorgligt som att låsa sommarhuset för säsongen,
om jag hade haft nåt,
men jag kan väl föreställa mig.
Som att sälja Körsbärsträdgården.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning. Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår. Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider. Kom an Japaner! Håll ut! Kom an Mrs S, hitta en väg ut! Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ... Mangahär för Japanen inteserektionellt uppror Arslet för demagoger ...

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: