söndag 12 september 2010

SSRI?

Nä, jag måste ta mig i kragen.
Alt. ta svängen om Vårdcentralen och få nån stimulantia.
Livet rinner ut.
Och i nån film häromdagen hörde jag två något äldre personer tala, ja jag minns inte ens hur scenen låg, eller om det kanske var en person som talade med sig själv och sa att ungdomens Livslust var nåt alldeles egendomligt.
Den repliken borrade upp ett hålrum i tiden för mig.
Livslust, eller om det rent av var något annat än mer precist ord han använde:
Livshunger kanske.
Livshunger var det!

Livshunger! det var länge sen det.
Till vad ska jag rikta min hunger? tänkte jag.
Att leva, räcker inte.
Är det bara en allmän sorgeprocess det här,
  -Farväl ungdom?!

Jag vill inte packa ihop och stänga dörrar! 
Lika sorgligt som att låsa sommarhuset för säsongen,
om jag hade haft nåt,
men jag kan väl föreställa mig.
Som att sälja Körsbärsträdgården.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar