Fortsätt till huvudinnehåll

Livet, mina vänner

Väninnans dotter i svår bilolycka.
Knäpp knäpp.
Livet.
Knäpp Knäpp, sen är det du.
Och säga vad man vill men tror man på
Gud, och
har man tradition och ceremonier med sig
från sin kultur
DÅ är det värdigare att bryta samman, sörja, vara desperat, vara utom sig,
rasa, vredgas ...
Då kan det finnas människor runt dig som ber för dig, som ger dig tröst,
som inte blir rädda.

Alla ljus är tända nu.
All kärlek är er nu.
Det är Livet. Livet.
Vi kan bara dela och ge upp:
 Tro & Hoppas!
VI kan bara vara Vi.
För vi är lika ensamma i Livet.

Må kraften räcka till.
Oss alla.

Kommentarer

  1. Ja, Livet. Som är så skört. Och inte förrän just då inser vi. Att ingen av oss säkert vet. Någonting. Och då kan man bara dela, tro, hoppas. För man blir så liten att man skakar, faktiskt.
    Jag tänder ett ljus nu. En ordlös bön. Kram.

    SvaraRadera
  2. Tack Regnnatt. Hon har klarat sig, ingen förlamning men krossad ryggkota, kompisen dog dock omedelbart. Fruktansvärt. Meningslöst. Så lever vi. Juh.

    SvaraRadera
  3. Så fruktansvärt sorgligt.
    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...