Fortsätt till huvudinnehåll

Rädda oss från Arbetslinjen

Har ni träffat Utanförskapet?
Det bor här utanför min dörr ... och din också.
När som helst kan jag kliva över tröskeln och vara där.
Du också.
Men dem som bor där från början har inte ens en tröskel att kliva över, kan inte dra igen dörren emellan sig och Dom. Att stänga det ute, befinna sig på andra sidan inne i det varma ombonade hemmet med takljus och varma klinkergolv det är utopiskt way out in the vild vild West.

I det här själsligt torftiga landet ska man klara sig själv. Är du ute, är du väl ute, för att du var så djälva karaktärslös och lat och ohejdad att du fan ta mej inte har annat att förtjäna.

Nä, jag har sett det på förhand detirminerade Utanförskapets presumtiva utbredning i min inre syn. I går såg jag det på riktigt. Precis det jag haft på känn men inte fått bekräftat.

Nu unga vuxna, dem som barn gick i särskola, eller särskild undervisningsgrupp, eller som bara var lite allmänt skoltrött, förkastad, förpassad, omtalad, ständigt problematiserad och så politiskt korrekt polemiserad när skolpersonalen skulle mäta sina hjärnor: snällt sociala orsakssamband eller människofientligt biologiska avvikelser?

Den grupp unga som alla lite pittoreskt sa överförskrevs in i särskolan, för den dubblade ju sitt elevintag på kort tid. Med dem där gränsfallsbarnen, dem vi aldrig sett i särskolan förut, trots att friskolereformen just då ökade "valfriheten" och att ledordet var frivillighet till särskolan, men föräldrar fattade ju ganska snabbt att Karl Petter inte fick sina behov tillgodosedda i befintlig klass. Rätten till särlösningar inom grundskolan begränsades, och trenden blev att anpasssningen för den med svårigheter i 'skolan för Alla' blev förrädisk, för sen levde Karl Petter ändå inte upp till kursmålen i år 5. Kursmålen dessa föhärligade rätta svaren på vad En tillräcklig Människa ÄR. Så hela den snällsöta "integrationen" av Karl Petter var ett medelklassprojekt där de andra barnen skulle få se nån som var olik dem, det är så bra, så bra, pajjigt som han sjöng Magnus Uggla Och det är det ju. Om det levs rakt igenom rätt med hela Bilden klar för sig om vad Människan är för en.

Nu är många av de här eleverna unga vuxna, full fart i livet? not. Hänvisade till Psykiatrin, där resurserna säger ARBETSLINJEN, över till Arbetsförmedlingen, jobbcoacherna tar vid där specialpedagogerna misslyckades eftersom det är så att människor är olika varandra, har alltid varit, kommer alltid att bli. Och man hade otur, för man hamnade utanför den priviligierade personkretsen med rätt till LSS. Livet för Karl Petter är nu ett liv i sus och dus, susar i kupan gör det verkligen, alla dessa Karl Petters, utan skor i vilda Western. Är du lönsam lilla vän? Vilka jobb ska du söka? Vart ska du bo när du är ute ur systemet? när du inte följer de riktlinjer och regler som du inte förstår? Många har redan hunnit bli föräldrar, soc ska stötta även där, med vaddå? ett halvårs insats med behandlingsprinciper på psykodymamisk grund? när det är pedagogik dessa personer behöver, livet ut.

Ååå, hej å hå, Fredrik Reinfeldt vad det kommer att kosta kommunerna! Karl Petters familj kommer att gå under, Karl Petter är targeted från början, självmedicinerar väl alla-redan. Får det kosta, eller ska vi svälta ut dem, så att de dör undan, en efter en, sprida ut fultjack på stan så att det saneras? Bygga ett Natthärbärge som det hos Maxim Gorkij? Eller rentav skita i det, helt och hållet blunda, säga DET SKA LÖNA SIG ATT ARBETA! en gång till, se om det får effekt, hemlösa får väl sälja lite tidning om de vill ha en av gårdagens baguetter.

Samhället Arbetslinjen är ett rysansvärt tillhåll. Rädda oss, Oh Gud, eller till vem man skall böna!?!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: