Fortsätt till huvudinnehåll

EN gång såg jag honom LIVE!

Om jag hade en röst, om jag hade ett hjärta ...
 - då önskar jag att de vore som hans!

Ja, jag önskar att jag var hans. I fantasivärlden leker jag med tanken. Oh det svindlar. Men, jag skulle aldrig ...
Hur skulle det vara att leva under vingarne av en sådan?
Att ligga nära den kropp ur vilken t.ex. Blanche och Marie runnit? Tribadernas natt? Livläkarens besök? Från regnormarnas tid? Mer har jag inte läst. VIlken skatt va? Att få komma igenom. Tur att jag inte läst de där böckerna förrns nu. Vissa författare är slöseri att läsa för tidigt. Den sjuttioårige Enqvist tänker t.ex. på sin far, den döda 31 åriga vägledaren, som ett barn.
Jag vet inte ... men hon, - Gunilla Grupp åtta nånting: respekt!

En gång för säkert sju åtta år sen satt jag bredvid Enqvist på ett seminarie på filmfestivalen. Herregud! tänkte jag då! EN legend! Nu önskar jag att fler kunde bära en sådan karaktär.

Läser just nu Ett annat liv, långsamt, mitt i nattten, och rösten är vidunderlig! kan inte hjälpa det. Det är hjärtat, och den totala självkritiken.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...