lördag 5 februari 2011

Stormy weather

Klass 2 varning. Storm och byigt med kastvindar som fick planet att fara fram och tillbaka med de stora vingarna rasslande och vinglande när planet föll mot marken inför landning. Grantopparna svischar förbi fönstret det sista innan landningsbanan dyker upp som ett hål i den täta skogen omkring flygplatsen. Vet man inte detta tror man att man är på väg åt helvetet, alternativt till heaven. Ungarna i planet skrek rätt ut, sa Mannen.
Sen var dom down. En halvtimme för sent. Jag satt och tittade på folk som kom ut ur tullen, som återförenades med saknade kära. Jag svalde och grät tyst, det är så rörande. En liten pojke var så ledsen och försökte, men kunde inte, kämpa emot, han kom med en annan pojke, levererades av flygbolagsfolk till ett par tre män som väntade där jag väntade. Jag förundras ofta över människans tvära känslokast, inför det som på utsidan inte ser så mycket ut svallar en oas av oändliga känslo- referenser kring det där lilla lilla jaget, eller självet därinne som ömmar, sucktar, sörjer, räds, glädjs.

Sen kom han, jag såg skuggan avspegla sig mot frostglaset redan innan han kom ut ur öppningen med sin fullastade vagn. Mannen. Så brun och fin. Inte i flipp flopps och shorts som två unga herrar innan honom dykt upp i. Så gott. Det är gott när folk är i hamn.

Det kändes längesen. Efter kyssar och smek .. och sömn har nu min nacke redan tinat upp, den som de sista dagarna spänt sig och värkt så irriterande och sabbat mina dagar. Närhet och en hand på din kropp när du sover gör underverk. Min mans händer skulle nån lagd åt det hållet säga är fulla av healing. Dom är ovanligt varma utan att bli svettiga. Han sover nu. Jag skulle välja honom alla dagar bara för den enkla grejen som hur han sover, och hur han låter när han sover. Till slut är kärleken så enkel. Jävligt fint.

Vad jag fick?

Förutom dom grejerna som låg i resväskan (2 väskor, en från honom, en från hans syster), som han valde att lämna kvar på grund av övervikt från alla de olika trummor han hade köpt, kom en traditionell dräkt från min svärmor, fyra örhängen från svärmors mor, godis och kakor från några andra vänner. Inga slevar, vad jag hittills sett alltså ...

2 kommentarer:

  1. Jag blir glad för att mina släktingar tänker på mig, och det är väldigt fint att dom skickar sånt som de tror jag gillar ... om jag säger det så. ;)

    SvaraRadera