Fortsätt till huvudinnehåll

Ring ring ... bara man slår en signal

Nä, nu ska jag ringa till min man som börjar avsluta sin vistelse down there.
"Glöm inte att köpa nåt till mig! annars dödar jag dig!" hann jag säga.
Lika bra att vara tydlig.
Glöm inte att vi har bröllopsdag i morgon, och såna grejer, säger jag, vill inte martyra, för det har jag inget för, för han skulle glömma det.
Och köpa nåt till mig: vaddå, frågar han: en väska?
Jag vet inte: en överraskning, ber jag, en bra. Och Jag lovar er:
Han kommer säkert med nåt till hemmet, nån slev eller så, en stor jävla slev, hand made.



Men nu ska jag ringa, för han är där han ska i Dakar, och i morgon gifter sig hans "bror" och denna brorsa ringde mig i går och önskade att jag hade varit där, för sist jag var där drog han generat med mig hem till henne, "flickvännen", där jag satt i soffan strax intill honom och den blivande hustrun gick fram och tillbaka och hämtade mat till oss, övriga i rummet var systrar och mamma. Föräldrarna var emot bröllopet, berättade min make sedan, på grund av etnicitet, sa han. Olika stam- härkomst. Osynligt för ögat, men omistligt bevittnat enligt lång muntlig tradition.
Nu har dom alltså gett med sig, dom fatta väl att han är ett bra parti "brorsan", civilingenjör med anställning i ett Australiensiskt företag som köpt upp mineralrika marker i Gahna, Senegal och Guinea. Perfekt, money talks, till slut.



Och nu ska jag alltså ringa. Det känns bra, snart dags att packa där nere, snart dags att säga hej då, snart dags att ta en taxi till flygplatsen, snart dags att muta nån polisman där, snart dags att borda ... och vips över kontinenterna: hemma!

Kommentarer

  1. hoppas du får någonting riktigt fint,
    men vad som är fint är ju en definitionsfråga...
    En slev kan ju vara helt underbar - om man behöver en.

    SvaraRadera
  2. MAJA, jag fick slev i julklapp! Jag vill INTE ha en slev till ... haha.
    Dream on! yao ...

    SvaraRadera
  3. Nej nej, han har inte kommit än ... väntar, väntar, väntar ... men på lördag!
    Jag lovar ... jag ska meddela vad det blev, kanske jag behöver säga det en gång till? kan tro det ... ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...