Fortsätt till huvudinnehåll

Bilder av en brudmagnets uppgång och fall ..., eller: första manliga "horan" inför skranket


En queer sanningens apostel 

Orädd världsnomad som blixtsnabbt slår till , och beemas till random girls enkelsäng 
Zen och konsten för en Cool cosmopolit att förändra världen 
Lågrekvent duschande Hermelin med katt
Känsligt geni för stort för petitesser som att ta hand om sig själv

Gänglig åtgågngen Don Quijote slåss mot onda världskonspirationer
meddelst två vapendragare i form av poshy hyggloalibi och excentrisk Sancho Panza.

Kommentarer

  1. Nu borde jag skriva något smart och genomtänkt men eftersom det är dag och jag fortfarande är på min mentala startbana så får jag ta något ytligt så länge:
    Vad fan har människan på sig på bilden med katten?
    Återkommer!

    SvaraRadera
  2. Det ser ut som en rosa skulle vilja säga kravatt, men kravatt trots att ordet verkligen är sjukt underligt är något helt annat. - En rosa kavaj ... eller?

    SvaraRadera
  3. Catharina: varför kommer jag inte in till din blogg, när jag såg dig här nu - som Catharina - fick jag värsta ruset i halsgropen: wow: hon har börjat ... Inte?

    SvaraRadera
  4. Helena Palena! Välkommen och TAck för komplimangen. Jag måste då säga, trots att det numer är fult att vara kvinna o säga det: Assange var "speciell" och magnetisk ...

    SvaraRadera
  5. Jag har samma gamla blogg som jag skriver i ungefär en gång om året. http://catcan.blogg.se/
    Kanske kommer jag igång igen. Eller inte.

    Angående Assange så kan jag inte hjälpa det men "oddballs" kan vara ganska sexigt.

    SvaraRadera
  6. nej jag gillar inte Assange
    ful och snuskig
    smaken är ju som ..... men håller ni inte med?

    SvaraRadera
  7. Jepp ... håller med, jag gillar heller aldrig såna där hybrissnubbar - go bananas direct - men att han är sensuell emellanåt måste jag tycka, och snygg, kroppsrörelserna är onekligen hypotona och slängiga.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...