Fatta Egypten?

Att se på de Egyptiska demonstranterna i direktsändning i en splitvision där den ena halvan sänder Mubaraks tal, och den andra folkhopern på torget är galet spännande. Att höra hur ropen går från karnevalesq kampsång och vitflagg- viftande till oro, knytna nävar och ilskna vrål är historisk dramatik.
Jag ser detta, tänker jag, det händer nu. Men det är obegripligt.
Av många anledningar.
Hjärnan kan inte överbrygga så många abstrakta förvissningar om avstånd, och verklighet.
Men, jag vet för lite: om Egyptens historia. Det hjälper inte att jag ser. Jag måste veta också för att förstå.
Det mänskliga i deras vilja är ju uppenbar. Solidariteten med ett folk som vill frihet och demokrati är inte heller svår. Men resten, hur man bygger en statsapparat. Hur folk ska rösta utan tradition? Vi som har haft en lång facklig kamp kan känna oss hemma i den klasskampen. Men vilka system och processer har pågått i Egypten vid sidan om regimens maktfullkomlighet som ska ge dem solidaritet med ett parti, en ledare, en ide? Jag vet inte.
Och inte visste väl Bodström heller när han på US order så glatt skickade några "terrorister" till Egypt för lite tortyr? eller visste han det? men sket i det för att vara på diplomatiskt god fot med Amerika?

Sammanhangen är viktiga. Därför hjälper det inte att jag ser allt direkt. Och man kan inte heller få betydelseskapande insikter av snuttar från twitter utan att känna till sammanhangen, eller orsakssambanden som tweeten refererar till.

Det bekymrar mig därför att man tror sig behöva anpassa hela jävla journalistyrket efter dessa snabba heta nya sociala medier bara för deras popularitet flyttar kapital. När det aldrig har varit mer angeläget att bildade kunniga människor tillhandahåller väsentlig och viktig information som uppenbarligen kan förändra villkoren för folks out there kan man inte utarma institutionerna som kan göra saker begripliga. Varför antingen eller?
För tydligen öppnade man Facebook igen i Syrien. Folket där som alla hade hackat sig in på förbjudna Fb via ett undercover- program uppviglade på Fb mot sin president, samtidigt hade en stor majoritet slutit upp bakom presidenten via Fb och därmed hindrat en upprepning av Tunis och Egypt. Fler folk gillar läget, stabilitet, och framtidstron som presidenten ingjuter.

Aldrig tidigare har vi haft så uppenbara behov av stora kunskapsbanker, insikter, historisk medvetenhet och förtrogenhet med vad det civila civiliserade samhället kräver för att kunna ta ställning när drevet går. Det allt större fokus här i landet på tillämpningsutbildningar, yrkesutbildningar och arbetslinjen utgör därför ett hot mot utvecklingen av anständiga samhällen. Att läsa humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen i dag ger inga jobb. Och jobb ska vi ha. Till varje pris ska vi BNP'a oss uppåt. Utan ide, utan förankring men jobba, det ska du, ruta hos någon, dela ut reklam i minus 20. Och samtidigt ser vi nu hur t.ex. FN inte längre kan ses som en garant för att bevaka hur deras idealiserade luddiga konventioner efterlevs. FN är alltmed tandlöst. Och vi, vad behöver vi? Behöver vi några försäkringar för att vi, eller våra barnbarn, ska slippa hamna i helvetet? Vi behöver en värde- och existensmetamorfos som kan rädda oss från instrumentalismen och snuttifieringen (och arbetslinjen).