Var ändå inte syjuntan mer revolutionär, än dessa gympande, dessa body tonande, yogande, dansande damer som kommer till grupper alldeles tysta, kör skiten ur sig, och går lika tysta och ensamma därifrån.
Därefter orkar man inte bekymra sig om tillhörighet. Och gör man det, orkar alltså, då kör man ett dubbelpass, alternativt äter 50 mg Sertralin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag läser en underbar bok just nu. Sådär lite apropå ingenting och ändå just det du skriver om.
SvaraRaderaCan any mother help me?
Så ja, nog tror jag syjuntan var mer revolutionär.
Mödrar, är hjältar, i alla läger. För jag har ändå aldrig känt någon far ... hur många har det?!
SvaraRaderaVi har precis startat en "bokjunta" jag och några väninnor
SvaraRaderaen hederlig gammeldags träff,IRL som man säger nuförtiden
Massor av bakverk och djupa diskussioner,
inte en yogamatta så långt ögat når...