Fortsätt till huvudinnehåll

Lonely Planet ...

Var ändå inte syjuntan mer revolutionär, än dessa gympande, dessa body tonande, yogande, dansande damer som kommer till grupper alldeles tysta, kör skiten ur sig, och går lika tysta och ensamma därifrån.

Därefter orkar man inte bekymra sig om tillhörighet. Och gör man det, orkar alltså, då kör man ett dubbelpass, alternativt äter 50 mg Sertralin.

Kommentarer

  1. Jag läser en underbar bok just nu. Sådär lite apropå ingenting och ändå just det du skriver om.

    Can any mother help me?

    Så ja, nog tror jag syjuntan var mer revolutionär.

    SvaraRadera

  2. Mödrar, är hjältar, i alla läger. För jag har ändå aldrig känt någon far ... hur många har det?!

    SvaraRadera

  3. Vi har precis startat en "bokjunta" jag och några väninnor
    en hederlig gammeldags träff,IRL som man säger nuförtiden
    Massor av bakverk och djupa diskussioner,
    inte en yogamatta så långt ögat når...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…
2 kommentarer
Läs mer

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…
3 kommentarer
Läs mer