Hur gör man för att vrida runt ögonloberna:
ut och in, vända på perspektivet, lära att se, seendets konst?
Jag handlar grönsaker och frukt intill en moske.
Det är så fruktansvärt billigt.
Och bra.
Jag tänker eko.
Ekonomiskt alltså.
I dag tänkte jag att jag skulle hinna innan bönen, men jag gjorde inte det. Kom dit när den var slut.
Då vimlar det av systrar och bröder där.
Och in i affären stack en vad jag tror Somalisk kvinna in sitt huvud och ropade högt:
"Vem äger taxin utanför?"
Alla därinne tittade upp, jag som stod vid kassan med en man packandes mina varor i två påsar, gjorde det med: tittade upp.
"Jag." ropade en man försynt.
Alla tittade på honom.
"Kan du skjutsa oss?" skrattade kvinnan tillbaka.
Jag gillade det.
Inte hade hon gått in på ICA fokus och skrikit.
Nej, just det, det hade inte varit hennes hoods, hon skulle ha tittat ner där, och folk hade tittat föraktfullt på henne, på hennes beslöjning.
Tänk att det är så förbannat provocerande fortfarande?
Säg muslim och det sitter små Jimmies i ögonen på en majoritet av svennefolket. Jag vet. Jag har dem i min omedelbara närhet. I familjen. I min släkt finns en hoper ondsinta ras-separatister. Jag tycker synd om dem. Dom är allt vad schablonen säger att en SD- anhängare är. Så förbannat väl är dom just så, om det inte vore sant hade man ju skrattat, som Solsidan: fast tvärtom liksom. Bara de gängse beskrivningarna vore väl tillräckligt för att man skulle vilja byta skinn och prova ett annat anslag än rasistens: men nej, inte ens den olägenheten fattar dom, att det är trashigt.
Kan inte folk bara fatta att även muslimer är människor. Vanliga djävlar, som du o jag.
Vad fan tror man om sitt lilla skit liv? Att man har alla svar, trots att man säger sig värna uttrycksfrihet? Tror man att man vet meningen med det lilla livet, och att man definitivt tar sig på så förbannat stort allvar så att man anser sig vara pompös nog att fördöma alla som inte liknar mig, att dom borde leva som jag, borde tro som jag, vara FRI och STOR som jag? Vad? Tycker man att man är så fantastisk, och snygg, och rätt? Nä, det gör man nog inte ... föraktet är en projektiv identifikation. På Dom andra.
Likadant så skiter folk ner sig så fort "den muslimska broderskapsrörelsen" nämns vad gäller Egypten och demokratianhängarna där. Så illa är det att jag tror dom - broderskapsrörelse-icke-anhängarna - tammej fan hellre behåller Mubarack än får in dem, det kan bli som i Iran säger en Irani i radion. Eller man tar hellre nån annan ockupant som ska komma dit och tala om vad fan det är som är BRA och BÄST för dem.
Jag tröttnar på det provinsiella.
För att vi KAN lyfta blicken, vända ögonloberna, se, se igen ...
Och vänta, kanske kan det hända grejer, som vi inte vet, som vi inte kan förutsäga ...
Folket sitter fortfarande kvar på torget i Kairo. Dom ÄGER!
ut och in, vända på perspektivet, lära att se, seendets konst?
Jag handlar grönsaker och frukt intill en moske.
Det är så fruktansvärt billigt.
Och bra.
Jag tänker eko.
Ekonomiskt alltså.
I dag tänkte jag att jag skulle hinna innan bönen, men jag gjorde inte det. Kom dit när den var slut.
Då vimlar det av systrar och bröder där.
Och in i affären stack en vad jag tror Somalisk kvinna in sitt huvud och ropade högt:
"Vem äger taxin utanför?"
Alla därinne tittade upp, jag som stod vid kassan med en man packandes mina varor i två påsar, gjorde det med: tittade upp.
"Jag." ropade en man försynt.
Alla tittade på honom.
"Kan du skjutsa oss?" skrattade kvinnan tillbaka.
Jag gillade det.
Inte hade hon gått in på ICA fokus och skrikit.
Nej, just det, det hade inte varit hennes hoods, hon skulle ha tittat ner där, och folk hade tittat föraktfullt på henne, på hennes beslöjning.
Tänk att det är så förbannat provocerande fortfarande?
Säg muslim och det sitter små Jimmies i ögonen på en majoritet av svennefolket. Jag vet. Jag har dem i min omedelbara närhet. I familjen. I min släkt finns en hoper ondsinta ras-separatister. Jag tycker synd om dem. Dom är allt vad schablonen säger att en SD- anhängare är. Så förbannat väl är dom just så, om det inte vore sant hade man ju skrattat, som Solsidan: fast tvärtom liksom. Bara de gängse beskrivningarna vore väl tillräckligt för att man skulle vilja byta skinn och prova ett annat anslag än rasistens: men nej, inte ens den olägenheten fattar dom, att det är trashigt.
Kan inte folk bara fatta att även muslimer är människor. Vanliga djävlar, som du o jag.
Vad fan tror man om sitt lilla skit liv? Att man har alla svar, trots att man säger sig värna uttrycksfrihet? Tror man att man vet meningen med det lilla livet, och att man definitivt tar sig på så förbannat stort allvar så att man anser sig vara pompös nog att fördöma alla som inte liknar mig, att dom borde leva som jag, borde tro som jag, vara FRI och STOR som jag? Vad? Tycker man att man är så fantastisk, och snygg, och rätt? Nä, det gör man nog inte ... föraktet är en projektiv identifikation. På Dom andra.
Likadant så skiter folk ner sig så fort "den muslimska broderskapsrörelsen" nämns vad gäller Egypten och demokratianhängarna där. Så illa är det att jag tror dom - broderskapsrörelse-icke-anhängarna - tammej fan hellre behåller Mubarack än får in dem, det kan bli som i Iran säger en Irani i radion. Eller man tar hellre nån annan ockupant som ska komma dit och tala om vad fan det är som är BRA och BÄST för dem.
Jag tröttnar på det provinsiella.
För att vi KAN lyfta blicken, vända ögonloberna, se, se igen ...
Och vänta, kanske kan det hända grejer, som vi inte vet, som vi inte kan förutsäga ...
Folket sitter fortfarande kvar på torget i Kairo. Dom ÄGER!
Kommentarer
Skicka en kommentar