Fortsätt till huvudinnehåll

Söndagssamtal

Som jag funderade när jag läste Karin Johannissons senaste Melankoliska rum.
Jag ville fråga henne, som om HON faktiskt visste vad som var det sanna i människans natur och vad av fernissan som var av kulturen pålagt i uttryckliga former, språkligt, kroppsligt, emotionellt, handlingsmässigt?
Jag letade efter små passager i texten där den underliggande referensen antydde något om en insikt i gåtan människan.
Samma budskap, alltid, i Kroppens tunna skal, i Mänskliga gränstillstånd. Fascinationen av människors gestaltade, beskrivna uttryck, där människor i olika tidsepoker uppfattat trenderna, talet, normen för dagen och gjort det, upprepat det, rekonstruerat det som samtiden har legitimerat som uttryck för olika (konstruerade eller inte?)känslotillstånd: för att viljan är att vara normal, eller för att man är en tabula rasa som måste ges ett funktionellt språk med vilket man förmår att meddela sig med världen?

Jag ville fråga Karin Johannisson just det: hur tänker du egentligen? Vad ÄR en människa?

Är du intresserad av den typen av fundering
kanske du tar dig tid att läsa den publicerade mejlväxlingen mellan
Karin Johannisson och Ann Heberlein på DN.se  i dag.  Gör det!
Där diskuterar dessa två damer kring normalt och onormal,  om fenomenet handlar om normering eller  om man ska se det som något naturligt? Naturligt därför att variation av olikhet är norm? eller som avvikelse därför att det faller utanför norm? Jag trodde att hon var helt säker på det Johannisson? Att variationen är naturlig men att normen är kulturell och föränderlig ...  och att Heberline tänkte annorlunda.

Men, samtal har också sin kontext, sin norm, och där uttrycker man sig innanför det spelets regler. Så ...
dessvärre fick jag inte mina frågor besvarade, kanske har jag en idealiserad övertro på Karin Johannisson, eller så behöll hon sin specifika yrkeshemlighet för sig själv?

Kommentarer

  1. En människa är vad andra människor anser att hon är, i sin tid eller en annan?

    Tycker att det var en mycket bra text i DN idag. Tanken som slår mig då jag tänker tillbaka på melankoliska rum och dagens brevväxling, är att det är normen som sätter avvikarna och att det är helt normalt. Det är både stärkande och tragiskt, då det tycks handla så mycket om tillfälligheter hur egenheter och avvikelser från normen uppfattas.

    De talar bland annat om normaliseringen av det onormala, med Heberleins "självmordsbok" och det genomslag den fått, tillsammans med Siri Hustvedt som exempel. Om medvetenheten för det onormala gör att acceptansen för det ökar, ska vi väl låta vara osagt. Det är dock vad jag hoppas.

    SvaraRadera
  2. Hej Jonas! Tack för fin kommentar! Ja, din förhoppning om större acceptans delar ajg. Heberlein verkar dock tveksam, i dagens text, om det verkligen ÄR så då hon upplever intresset för hennes bok, och den på den baserade teaterföreställningen som exotiserande. Möjligen är exotismen en milstolpe på vägen.
    Dessvärre verkar möjligheterna för att leva anständigt och försörja sig ha minskat om man avviker i produktionstakt. Arbetslinjen och den överdrivna meritokratin ställer folk "utanför" och har på så sätt skapat en annana vvikande norm. Den att förvissor överleva men inte kunna konsumera.

    Vi får se. Kanske hjärtan ömmar för smarta med asperger som startar udda företag och idkar geekiga hobbies men samtidigt svalnar det för t.ex. muslimer och 'fattigare'. Vi är kanske mitt inne i en normförskjutning.
    Tragiskt och hoppfullt?!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...