Fortsätt till huvudinnehåll

Alt. altruism

I går läste jag på ett gammalt ex's fb sida.
I smyg. Ja, vi är ju inte vänner eller så. Men han är väl så oteknisk fortfarande att han inte ens vet att hans logg är öppen. Ja, så oteknisk behöver man väl inte vara för att göra det misstaget kanske, men jag läste i alla fall. En radda av bombastiska livslektioner. En fastnade. Eller fick mig att fundera när jag gjorde frukost nyss:
"Människor är för mycket Jag i dag", skrev han, på ett ungefär.
Jag tänkte: jaha!? hur kan man se skillnaden på det, och var finns linjen, när man passerat in i det oåterkalleliga egot? Och vem har de privilegierna, egentligen, att utveckla det så`och har dem det i så fall bara för att en masse av andra upplåter rummet?
Jag vet inte.
Jag vet bara att när jag och dom i min ålderskategori var allvetande gymnasiefilosofer då undrade vi om Den sanna Altruismens vara eller eller inte vara, ja ungefär som att vi funderade på Hamlets fråga också.
De frågorna är nog inte ens på tapeten längre.

Det var väl en djävla tur att det inte blev vi två. Han ville inte det heller, så turen var det då definitivt inte som spelade in här heller, om man ska vara ärlig. Fast nu när jag tänker på det hade jag ju själv en annan kille under tiden med honom den otekniska men grymt "manliga", samtidigt, och jag vet att min princip om att inte ligga med två olika under en och samma fertila period inte höll under den tiden, inte ens samma dag gränsen höll sig för god, och vad jag även minns pendlade jag i ett - oh så betungande - limbo om vem jag skulle välja. Jag tog den andra, eftersom denna, handen på hjärtat, gick sin väg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...