Fortsätt till huvudinnehåll

Gympa för hjärtat ...









"Judith Butler vägrade ta emot Pride-pris p.g.a. rasism mot muslimer"
Ett citat som jag hämtat direkt från den alltid lika läsvärda bloggen Roya - Intersektionalen.

Professor Judith Butler, Berkely, en av queerteorins mödrar , lever tydligen sin teori, och låter sig därmed icke smickras av uppmärksamhetens centrum, nej, hon bevisar med önskvärd tydlighet att hon står med hjärtat, sig själv och sina teorier förankrade i en genuin och uppriktig ställning för de perifera. De perifera: den, sig, som man lyckligtvis hittar om intresset att undersöka identiteten utanför centrum som norm har råkat väckas. Släpper man fokus på att till varje pris tillhöra och överträffa då hittar man där andra konstruktioner av vad en människa är, vad kön är, vad identitet är, och är man skarphjärnad som Butler kreerar man ur detta en omvälvande teori. Och när man tillräckligt länge fokuserat "utmarkerna" med en uppriktig vilja att omsluta människor, människan, därför att det i hjärtat lever en övertygelse om att så är enda vägen, sådant är det värdiga, det livskraftiga, det bejakande till dig, mig, gud, what so ever, då blir alltihop mycket vackert och starkt. När man får syn på detta, då är det extra trevligt att inse att det verkligen, verkligen finns människor som fortsätter att hålla ögonen klara, som håller sitt ena ben på den mark där denne ställt sig oberoende what the fuck som helst, och där i denna erövrade frihet alltid tänker efter: vad är det här, innan denne ropar YES, och ja, och Tack för vänligheten!

Tack! för ännu mer inspiration. Butler som vägrar ta emot priset för civilkurage på Pride Berlin, istället talar hon till en vad det verkar som; jublande massa, om vikten av tolerans, om vikten av att inte låta HBT, etc.- rörelsen utnyttjas som ett slagträ i den smutsiga kampen med rasistiska förtecken som pågår i Europa (ja, kanske också USA, men därom vet jag faktiskt inget).

Länge leve det hjärtliga förnuftet! Länge leve civilkuraget! Länge leve Judith Butler!













When I consider what it means today, to accept such an award, then I believe, that I would actually lose my courage, if i would simply accept the price under the present political conditions. … For instance: Some of the organizers explicitly made racist statements or did not dissociate themselves from them. The host organizations refuse to understand antiracist politics as an essential part of their work. Having said this, I must distance myself from this complicity with racism, including anti-Muslim racism.
We all have noticed that gay, bisexual, lesbian, trans and queer people can be instrumentalized by those who want to wage wars, i.e. cultural wars against migrants by means of forced islamophobia and military wars against Iraq and Afghanistan. In these times and by these means, we are recruited for nationalism and militarism. Currently, many European governments claim that our gay, lesbian, queer rights must be protected and we are made to believe that the new hatred of immigrants is necessary to protect us. Therefore we must say no to such a deal. To be able to say no under these circumstances is what I call courage. But who says no? And who experiences this racism? Who are the queers who really fight against such politics?” 

Butler, 23 Juni, Pride Berlin

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…