Gympa för hjärtat ...

"Judith Butler vägrade ta emot Pride-pris p.g.a. rasism mot muslimer"
Ett citat som jag hämtat direkt från den alltid lika läsvärda bloggen Roya - Intersektionalen.

Professor Judith Butler, Berkely, en av queerteorins mödrar , lever tydligen sin teori, och låter sig därmed icke smickras av uppmärksamhetens centrum, nej, hon bevisar med önskvärd tydlighet att hon står med hjärtat, sig själv och sina teorier förankrade i en genuin och uppriktig ställning för de perifera. De perifera: den, sig, som man lyckligtvis hittar om intresset att undersöka identiteten utanför centrum som norm har råkat väckas. Släpper man fokus på att till varje pris tillhöra och överträffa då hittar man där andra konstruktioner av vad en människa är, vad kön är, vad identitet är, och är man skarphjärnad som Butler kreerar man ur detta en omvälvande teori. Och när man tillräckligt länge fokuserat "utmarkerna" med en uppriktig vilja att omsluta människor, människan, därför att det i hjärtat lever en övertygelse om att så är enda vägen, sådant är det värdiga, det livskraftiga, det bejakande till dig, mig, gud, what so ever, då blir alltihop mycket vackert och starkt. När man får syn på detta, då är det extra trevligt att inse att det verkligen, verkligen finns människor som fortsätter att hålla ögonen klara, som håller sitt ena ben på den mark där denne ställt sig oberoende what the fuck som helst, och där i denna erövrade frihet alltid tänker efter: vad är det här, innan denne ropar YES, och ja, och Tack för vänligheten!

Tack! för ännu mer inspiration. Butler som vägrar ta emot priset för civilkurage på Pride Berlin, istället talar hon till en vad det verkar som; jublande massa, om vikten av tolerans, om vikten av att inte låta HBT, etc.- rörelsen utnyttjas som ett slagträ i den smutsiga kampen med rasistiska förtecken som pågår i Europa (ja, kanske också USA, men därom vet jag faktiskt inget).

Länge leve det hjärtliga förnuftet! Länge leve civilkuraget! Länge leve Judith Butler!

” When I consider what it means today, to accept such an award, then I believe, that I would actually lose my courage, if i would simply accept the price under the present political conditions. … For instance: Some of the organizers explicitly made racist statements or did not dissociate themselves from them. The host organizations refuse to understand antiracist politics as an essential part of their work. Having said this, I must distance myself from this complicity with racism, including anti-Muslim racism.

We all have noticed that gay, bisexual, lesbian, trans and queer people can be instrumentalized by those who want to wage wars, i.e. cultural wars against migrants by means of forced islamophobia and military wars against Iraq and Afghanistan. In these times and by these means, we are recruited for nationalism and militarism. Currently, many European governments claim that our gay, lesbian, queer rights must be protected and we are made to believe that the new hatred of immigrants is necessary to protect us. Therefore we must say no to such a deal. To be able to say no under these circumstances is what I call courage. But who says no? And who experiences this racism? Who are the queers who really fight against such politics?” 

Butler, 23 Juni, Pride Berlin