Fortsätt till huvudinnehåll

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd.
Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet.
Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt.

Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara!
MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it!
Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel.
Bara blivit trevligt och vänligt bemötta.

Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek.
Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens förklara, han sa:
"Ja då kan jag meddela att vi i dag har beviljat ansökan!"
"Va?" jag var chockad, som sagt.
"Skojar du?" frågade jag sen, lät som en annan tonåring.
Nä, han skojade inte.
"Inga konstigheter alls", sa han.
Jag jublade i luren, och gav honom och hela Fucking Migration board all credd de kan få!

Var ska man skicka tårtan? (den de kan äta vid nästa avhysning, om nån minns den händelsen?).

Nu börjar vårt liv. Jag förstår vilken press det har varit. Hur alla dessa frågetecken och obestämda ordningar stressat och tryckt. I dag öppnar sig mitt inre och fylls av en pulserande kärlek. I dag är min kärlek hel, stor och röd och alldeles rusig. Och A med, han är strålande happy, om jag är happy är han dubbelt upp, säger han. Oavsett, dubbelt liksom.

Jag tycker det är fantastiskt att man betraktar KÄRLEK som ett giltigt skäl för att få invandra. Jag tycker det. Det är fint att vara i en tid där man tror på kärleken! För det är ju vad det ytterst handlar om. Att två människor som älskar ämnar man inte hålla isär.

Tack Sverige!

Kommentarer

  1. Åh herregud så underbart!!!
    Åh vad jag blir glad för er skull!!!
    Åh vad jag blir rörd!!!

    KRAMKRAMKRAMKRAMKRAM!!! :D

    SvaraRadera
  2. AAAAAhhhh ! TACK Wettex! JAg är också såååå rörd! och så lycklig över detta, lättad och tokglad!
    KRAM kram till dig!

    SvaraRadera
  3. Blir alldeles tårögd! Härligt att höra dig TOKGLAD!

    SvaraRadera
  4. TACK Natten, det är verkligen härligt att vara TOKGLAD!really;)

    SvaraRadera
  5. Ååh söta fina, ååh så fint. Jag blir så glad, så glad. Så ljuvligt att få gråta lite lyckotårar, för kärleken och för att den är ett giltigt skäl. T.o.m. hos myndigheter är den ett skäl starkt som något, då måste man ju våga tro på den! Starkaste kärleken, jag blir så glad för er <3

    SvaraRadera
  6. Jag sitter alldeles tårögd. Lyckan spiller över till andra. Åh, underbara nyheter! Kram, kram till er!

    SvaraRadera
  7. Regnnatt: TACK, ja, det är stort, stort, att man FÅR, "Kärlek i kolerans tid", eller hur var det? Underbart att ni blir så glada för vår skull! DET är rörande.

    Smultron: Vad härligt om det skvätte över och sen skvätte ju du tillbaka och gjorde de där ringarna på vattnet ännu större! Människan är fantstiskt stor och kan skapa fantastiska saker tillsammans, TACK TACK

    SvaraRadera
  8. Vad roligt att höra! Glad för er skull! Kram Maja

    SvaraRadera
  9. Oj så vackert - man kan glädjas digitalt!
    Grattis!

    SvaraRadera
  10. Ahhh, Maja, tack! Och Mats: fint med digital glädje;) Tack!

    SvaraRadera
  11. Jag var borta en stund, några dagar; då hände det. Bästa underbara nyheten att mötas av. Värme, glädje, snurr i huvudet...så fantastisk mycket känslor för några fina som jag aldrig mött.

    Livet är härligt, nätet är härligt, du är härlig:)

    SvaraRadera
  12. Översänder gratulationer. Det är nu det börjar.

    SvaraRadera
  13. Peace: livet är härligt och det finns värme och det finns omtanke och det finns en massa bra härliga tillfällen och stunder, som nu! TACK!

    Bouhamza: Tack, det är nu det börjar, den svåra konsten att tro och lita till.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: