Jag hörde i alla fall vad nobelpristagaren i FRED sa:
(vid slutplädering vid sin rättegång 2007):
Klasskrig är destruktivt,
samexistens bygger på att erkänna skillnader,
typ.
Det var Liv Ullman denna fantastiska varelse som läste hans ord i Oslo i fredags.
Jag fick en ny tanke, en ny modell.
Just det! det är så man måste se det! liksom ...
Ställ inte grupper emot varandra.
Och om någon vill ställa sig emot dig,
då kan du inte ställa dig i vägen,
för det blir liksom en sjuhelvetes SMÄLL.
Gå bakåt.
Invadera inga gränser bara för att du vill.
Allt Du vill är inga Mänskliga Rättigheter.
När en galen Jihadist smäller den hand som föder honom
vill man ju banka hans huvud i väggen och säga
Wakie wakie:
se dig omkring!
Vi måste hantera,
också förnedring, angrepp, anpassning, stigmatisering.
Love is Always the answer.
Vi måste vara större. Tåligare. Mer toleranta.
Trots allt.
Det är det enda jag förstår.
Klart slut.
Eftersom jag är pessimistisk av naturen tänker jag på att det är konstigt det här, att det inte finns fler "sådana där" där det liksom släpper. Där man inte längre vet vart gränserna går, där man blir så insnöad att det som är fel tycks rätt. Borde det inte hända oftare?
SvaraRaderaVi människor är ganska rediga trots allt. De allra flesta. Och jag tror som du, att svaret är kärlek och tolerans. Jag såg på nyhterna, en uppgiven man, en muslim, som är rädd för vad som kommer hända med svenskar och deras tankar kring muslimer i Sverige. Jag vill bara krama honom och säga att min kärlek blir större än någonsin, det får mig att vilja kämpa ännu mer för att sudda ut skillnader och bara vara människor tillsammans. En bättre värld!/Cat
"...om någon vill ställa sig emot..."
SvaraRaderaKänner spontant: gärna, för då får jag andra perspektiv på den jag själv är... och kan förhoppningsvis lära ännu mer och därigenom fortsätta utvecklas och växa...
Men, så ska man också försöka komma ihåg dessa "visdomsord" när det väl kommer till en sådan situation.
Rör det sig däremot om "ren konfrontation"... hoppas jag att jag har styrka nog att följa devisen: "äkta makt är att veta att man kan, men sedan välja att avstå...".
Ja, hellre böjas som gräset än att knäckas som träd i en storm...
Hoppet finns så länge de som tänker som du (och personen i kommentaren ovan) fortfarande andas!
Allt gott!!
Cat!
SvaraRaderaEtt manifest! sign på det! En bättre värld!
Vi öppnar i stället för stänger oss. Ja det är underligt att det inte släpper i huvet på folk oftare. Det säger nåt om attt den gränsen ändå är ganska hård. Kram kram på dig!
RoSt! och som du, så länge vi andas kan vi göra skillnad! absolut skillnad. Och att böjas som gräset i vinden är gärna ett tillstånd jag befinner mig i. Att hålla hoppet uppe kräver att man ser varandra så att man inte blir apart och flyter utåt i hamnd och hat.