Fortsätt till huvudinnehåll

Inshallah ...

Jag hörde i alla fall vad nobelpristagaren i FRED sa:
(vid slutplädering vid sin rättegång 2007):
Klasskrig är destruktivt,
samexistens bygger på att erkänna skillnader,
typ.
Det var Liv Ullman denna fantastiska varelse som läste hans ord i Oslo i fredags.
Jag fick en ny tanke, en ny modell.
Just det! det är så man måste se det! liksom ... 

Ställ inte grupper emot varandra.
Och om någon vill ställa sig emot dig,
då kan du inte ställa dig i vägen,
för det blir liksom en sjuhelvetes SMÄLL.
Gå bakåt.
Invadera inga gränser bara för att du vill.
Allt Du vill är inga Mänskliga Rättigheter.


När en galen Jihadist smäller den hand som föder honom 
vill man ju banka hans huvud i väggen och säga
Wakie wakie:
se dig omkring!

Vi måste hantera,
också förnedring, angrepp, anpassning, stigmatisering.

Love is Always the answer.

Vi måste vara större. Tåligare. Mer toleranta.
Trots allt.

Det är det enda jag förstår.
Klart slut.





Kommentarer

  1. Eftersom jag är pessimistisk av naturen tänker jag på att det är konstigt det här, att det inte finns fler "sådana där" där det liksom släpper. Där man inte längre vet vart gränserna går, där man blir så insnöad att det som är fel tycks rätt. Borde det inte hända oftare?
    Vi människor är ganska rediga trots allt. De allra flesta. Och jag tror som du, att svaret är kärlek och tolerans. Jag såg på nyhterna, en uppgiven man, en muslim, som är rädd för vad som kommer hända med svenskar och deras tankar kring muslimer i Sverige. Jag vill bara krama honom och säga att min kärlek blir större än någonsin, det får mig att vilja kämpa ännu mer för att sudda ut skillnader och bara vara människor tillsammans. En bättre värld!/Cat

    SvaraRadera
  2. "...om någon vill ställa sig emot..."

    Känner spontant: gärna, för då får jag andra perspektiv på den jag själv är... och kan förhoppningsvis lära ännu mer och därigenom fortsätta utvecklas och växa...

    Men, så ska man också försöka komma ihåg dessa "visdomsord" när det väl kommer till en sådan situation.

    Rör det sig däremot om "ren konfrontation"... hoppas jag att jag har styrka nog att följa devisen: "äkta makt är att veta att man kan, men sedan välja att avstå...".

    Ja, hellre böjas som gräset än att knäckas som träd i en storm...

    Hoppet finns så länge de som tänker som du (och personen i kommentaren ovan) fortfarande andas!

    Allt gott!!

    SvaraRadera
  3. Cat!
    Ett manifest! sign på det! En bättre värld!
    Vi öppnar i stället för stänger oss. Ja det är underligt att det inte släpper i huvet på folk oftare. Det säger nåt om attt den gränsen ändå är ganska hård. Kram kram på dig!

    RoSt! och som du, så länge vi andas kan vi göra skillnad! absolut skillnad. Och att böjas som gräset i vinden är gärna ett tillstånd jag befinner mig i. Att hålla hoppet uppe kräver att man ser varandra så att man inte blir apart och flyter utåt i hamnd och hat.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...