Ja, om han nu sitter där med eftertankens skurna obehagsvätskor i kroppen, så tycker jag nog att han har all rätt till det,
Roy Andersson alltså, en gigant, en legend, som fick sitta där i den vinröda fåtöljen i ett så futtigt smått Här Är Ditt Liv.
Ett klipp där en ung Roy A säger till en reporter visar en blank ung regissör to come: "Det finns i dag en tendens att förytliga ... inte bara filmerna men också debatten kring problematiken, det verkar inte finnas någon som egentligen har det som sitt arbete som riktigt seriöst och allvarligt sätta sig in i vad det egentligen betyder /.../ "
Tidigare i programmet ofattbart fritt från analytiskt innehållsligt stoff har Andersson talat om Fientligehten mot det klara tänkandet - ett uttalande som han säger sig ha snott från en frans sociolog (sa han Loui Vacant?) som om samtiden konstaterat att Vi är rädda för allvar, rädda för klart tänkande. varför man är rädd för det är ju förstås för att det står för ifrågasättandet, menade Andersson.
Jepp, Oldsberg, hur kunde du släppa förbi referenser till just detta i Anderssons framför allt två senaste filmer: Sånger från andra våningen och Du levande? Du levande vet jag inte ens om den nämndes. Tre minuter i hela prorammet det brändes till och bjöds på öppningar av en lättpratad öppen och tålmodig regissör, men sen fick tjocka släkten fylla ut, som om det finns ett koncept, en genre där dessa ska in, för publikens snyltlystnads skull eller för rädslan för allvaret, på grund av lojheten eller bara det slappt förljugna tänkandet? Vem vill egentligen se ungarna, brorsorna, hela grejen, om det inte lägger nåt till kontextens betydelse, här för Anderssons ursprung, vad det gjort för ställningstagandet som han håller högt i film efter film: slaget för den lilla människan? men i Här är Ditt Liv finns dom där bara som figurer: kliv fram liksom, visa dig, säg vad du heter, gå vidare ... och som så blev det ju bara pinsamt genant att en Svensk stolthet med egen utställning på Museum Of Modern Art i NY inte förärades större respekt än så.
Man hoppas juh att Andersson har sin egen Maret Koskinen så som Bergman hade. Så att hans idebygge får den förtjänade analysen och blir rätteligen belyst av klart tänkande.
Läs om programmet:
Expressen, Svt
Roy Andersson alltså, en gigant, en legend, som fick sitta där i den vinröda fåtöljen i ett så futtigt smått Här Är Ditt Liv.
 |
| Ur: Du Levande, 2007 |
Ett klipp där en ung Roy A säger till en reporter visar en blank ung regissör to come: "Det finns i dag en tendens att förytliga ... inte bara filmerna men också debatten kring problematiken, det verkar inte finnas någon som egentligen har det som sitt arbete som riktigt seriöst och allvarligt sätta sig in i vad det egentligen betyder /.../ "
Tidigare i programmet ofattbart fritt från analytiskt innehållsligt stoff har Andersson talat om Fientligehten mot det klara tänkandet - ett uttalande som han säger sig ha snott från en frans sociolog (sa han Loui Vacant?) som om samtiden konstaterat att Vi är rädda för allvar, rädda för klart tänkande. varför man är rädd för det är ju förstås för att det står för ifrågasättandet, menade Andersson.
 |
| Ur: Du levande, 2007 |
Jepp, Oldsberg, hur kunde du släppa förbi referenser till just detta i Anderssons framför allt två senaste filmer: Sånger från andra våningen och Du levande? Du levande vet jag inte ens om den nämndes. Tre minuter i hela prorammet det brändes till och bjöds på öppningar av en lättpratad öppen och tålmodig regissör, men sen fick tjocka släkten fylla ut, som om det finns ett koncept, en genre där dessa ska in, för publikens snyltlystnads skull eller för rädslan för allvaret, på grund av lojheten eller bara det slappt förljugna tänkandet? Vem vill egentligen se ungarna, brorsorna, hela grejen, om det inte lägger nåt till kontextens betydelse, här för Anderssons ursprung, vad det gjort för ställningstagandet som han håller högt i film efter film: slaget för den lilla människan? men i Här är Ditt Liv finns dom där bara som figurer: kliv fram liksom, visa dig, säg vad du heter, gå vidare ... och som så blev det ju bara pinsamt genant att en Svensk stolthet med egen utställning på Museum Of Modern Art i NY inte förärades större respekt än så.
Man hoppas juh att Andersson har sin egen Maret Koskinen så som Bergman hade. Så att hans idebygge får den förtjänade analysen och blir rätteligen belyst av klart tänkande.
Läs om programmet:
Expressen, Svt
Missade det,men kanske ändå inte missade något.
SvaraRaderaAh, jag med men kollade svt play. FAst, jag hade nog itne velat missa, men så är jag ju ett fan också, av R.A alltså. TÄnk dig, från potatishandlarson till egen avdelning på MOMA!?! Galet!
SvaraRaderaBörjar känna mig tjatig... men, "den dag då reflektioner och det något djupare blir kommersiellt gångbart", då... kanske...
SvaraRaderaEller är jag bara cynisk (och "elitistisk")?
RoSt, kommer det att bli det, kommersiellt gångbart? Kanske måste kapitalismen och det kommersiella byta fokus? men det kommer inte byta fokus, för det har inga ögon, ett blint djur, det är vi som får göra det ...
SvaraRaderaÄr aningen skrajsen att du har rätt i det...
SvaraRaderaMen, väntar barrikaderna så är det bara att kavla upp skjortärmarna...
Allt gott!
Såg bara några minuter av slutet och det kändes helt fel. Roy Andersson i ett sånt program? Där vi radar upp gamla bekanta- snabbt in, snabbt ut. Rädslan för allvaret finns kanske inbäddad i programmets själva idé. Lagom rörande, lagom av allt. Ett liv ska klaras av på ett fåtal minuter, då måste man välja. Vad är mest angeläget? Jag var inte ledsen över att ha missat det.
SvaraRaderaMin blogg vilar tillsvidare.
RoSt, hur ser dom barrikaderna ut, vart går man? Vad säger man?
SvaraRaderaSmultron! HEEEJ! och så skönt att se dig, jag vet alltför väl att din blogg vilar!
Visst, programiden är den, och man undrar varför, det är liksom två perspektiv man bör ta hänsyn till, publiksiffrorna och respekt för huvudpersonens gärning. Galet tomt, emellanåt, förutom där underhållningen ligger i att personen blinkar och lyser ...
"Barrikaderna" kopplade jag till din utsaga i kommentaren innan: "det är vi som måste göra det"... Håller fullkomligt med! Dock var min fortsättning med barrikaderna aningen klumpigt formulerad och svävande, eftersom jag menar att just "vi" är barrikader och vidare också bör ställa oss på desamma (symboliskt sett i båda fallen)...
SvaraRaderaBetraktar exempelvis din blogg som en barrikad och tror mig veta det finns möjligheter att någon besökare får sig åtminstone en tankeställare...
Allt gott!
RoSt, vi är redan där, uppenbarligen inspirerar varandra, och hittar kraft, hittar vår vilja att fortsätta vägen ... Tack för din support! TACK!
SvaraRaderaNöjet är sannerligen på min sida!! =)
SvaraRaderaTrevlig helg!!