Vem rasar i Sexköpslagens vatten?

Under en tid har jag varit mycket inne i prostitution.
I frågan alltså.
För det måste man ju tillägga, att man inte säljer sig.
Dikotomin mellan god- och dålig- flicka har separerat välden i alla tider, i alla kulturer, och gör så fortfarande.
Och nu tror jag tillsvidare att min bestämda uppfattning av att kriminalisering av torsken är rätt, tar avstamp där: i vetskapen om vad separationen av kvinnor historiskt bidragit till, och fortfarande gör. Den makt den utövar som tilldelar någon kvinna epitetet god eller dålig är oinskränkt. Gränsen är en sylvall dödsegg för kvinnor världen över, straffen ser bara lite olika ut. Att hora, alltså hora på riktigt, går aldrig in under någon annan kategori än very very Bad, sämre än sämst.
Den som vill fundera mer på den saken MÅSTE se den really världsbästa dokumentärserien "Flying- Confessions of a free woman"  av (ärligt talat, är väl bara möjligt på en kvalitetsfilm-hemsida att namnet på den kvinnliga manusförfattarinnan, tillika regissören och med all säkerhet också the editor inte går att finna i brådrasket) men: tillslut: Jennifer Fox.

I arbetet med filmen har Jennifer Fox tagit avstamp i fem frågor: Finns det en röd tråd som förbinder kvinnor över världen? Varför är kvinnlig sexualitet tabu? Varför är kvinnors sanna liv hemlighållet? Vad är det underliga moderna kvinnliga livet vi lever? Finns det ett kvinnligt språk?  Därefter har hon handhållt en kamera, filmat sig själv, sin familj, sina relationer, och även langat kameran vidare till ett antal kvinnor i världens olika hörn och låtit dem berätta, rakt av, om sina specifikt kvinnliga erfarenheter. Bakgrunden i Fox utgångspunkter kan man tolka som essentiella, men frågorna är öppet ställda och nyfikenheten att ta reda på kvinnors livsberättelser över kulturella-, religiösa-, etniska- gränser överröstar. Själv lever hon Ney York liv, är välutbildad, judinna, med karriär, älskare, barnlös, forty something. Se se! 

Men tillbaka till prostitutionen nu. Det har ju som bekant hettat till kring den här sexköpslagen sedan Littorin konfronterades av Aftonbladsreporter med frågor om eventuellt sexköp. Sedan dess har jag fått fundera mycket på vad det är som gör att somliga rasar över den här 'köparen är brottslingen' iden som sexköpslagen slår fast. Somliga jeppar går till och med så långt och hotar hela nationen med att göra bort sig internationellt, liksom att vi skola stå vid skampålen nu för det här fräcka tilltaget, som om vi inte tillhör längre, bland grabbarna DÄRUTE.  Man kan skratta, men det är sant. Vad jag förstått är t.ex. Tysklands lagstiftning fokuserad på hur man kan undanröja den prostituerades utsatthet och därmed har man helt lämnat den köpandes ansvar utanför resonemanget.

För att hitta rätt i det här bör man nog ha tänkt igenom vad man anser att ett sexköp är, sammankopplar man det med sexualitet, utan att problematisera det ytterligare förstår jag att man inte anser att torsk-kriminaliseringen är rätt. Nån mansforskare ryckte ju ut till den average sexköparens försvar i nån tidning; värnade den stackaren som inget får, på sedvanlig väg alltså. En annan hävdade att mannens starka sexualdrift går i otakt med kvinnans, som om den sexsäljande skulle vara ett biologiskt undantag då, en abnormitet med extrem lust att tillfredsställa torsken(eller om pengarna skulle kompensera)? Och att kvinnor minsann också köper sex är ett argument som slår i luften eftersom statistiken visar att det sker i helt andra skalor. Sexköpslagen är könsneutral. En annan aspekt på Tysklands motiv till lagstiftning, var också distinktionen att definiera vad sexuellt köp är, till exempel kan en vid definition av prostitution också sägas vara när det inom äktenskapet lever två parter i ojämlika förhållanden där den ene äger ekonomisk tillgång men inte den andre, och hur förhåller vi oss till den faktorn i de här resonemangen? det blir omöjligt.

Nä, jag väljer att fokusera, och se - med hjälp av Eva Lundgrens, Jenny Westerstrands & Claes Borgströms kunskaper, och Gudrun Schymans alltid lika briljanta tankegång och mod - på den amnliga torskens (kvinnliga sexköpare kallas kvinnlig torsk, för den som undrar) maktutövande.
  Jag utgår från att ojämlik pengatillgång och tolkningsföreträde visavi kvinnors- och mäns- sexualitet ligger till grund för sexköpande mäns möjligheter, men jag ser även att sexköpen fungerar som ångestreduktion för en sexmissbrukande man (typen Lindberg som ett grovt exempel), och annan sexualiserad maktutövning som gestaltar sitt urplan i och med situationen hora - torsk. Den här maktutövningen har alltså både en ekonomisk- och en social- sida. Emotionellt går jag inte ens in på eftersom jag begriper att det är evinnerligt långa ihoptrasslade trådar till det ena och det andra som man får nysta i då.

Om det finns en liten andel män som inte får till det, aldrig någonsin, med någon, då legitimerar inte det att allt annat utnyttjande av kvinnor ska få pågå ostört, inte heller erkänner det att sexuell aktivitet är en mänsklig rättighet som vår lagstiftning skall sanktionera grova brott för att erbjuda. Kanske kan vårdcentralerna ge folk tillgång till terapi så att vederbörande kan utveckla sig och sitt mod för att komma tillrätta med problemet. Jag tänker: hur mår den som längtar efter närhet efter ett kort besök med en prostituerad, a 2000? och vem har råd att köpa? ska vi utdela statliga bidrag för den fattige, sexlöse? Nä, låter inte helt korrekt va?

Liberaler vill tillerkänna kvinnas kropp kvinnan. Hon äger den, och får göra som hon vill med den. Ja, och den sexsäljande är inte kriminell. Men det här med val, jag väljer att sälja sex, är nästa fråga, för nästa inlägg ... som en liten serie va:
del 1, liksom. Köpa/ren.
del 2, Säljaren.