Fortsätt till huvudinnehåll

Bergmans icke avdragsgilla hushållerska ...

Om Det här är en Jarlsberg heter jag Kalle Anka!
skrev Bergman på en lapp till hushållerskan Anita Haglöf,
och då var det väl en av de mer humoristiska reprimanderna som hon fick av sin arbetsgivare, underförstått skulle hon rusa till Östermalmshallen och köpa en bättre variant av osten.
Han var petig med detaljerna Bergman, punktlig och kolerisk om det inte blev som han förutspått.
Var du rädd för honom? frågar filmaren Tom Alandh hushållerskan.
Hon drar på orden, men säger sedan ett klart Ja.
Man kan tolka detta som dokumentärens temata i explicit kostym:
 - Var du rädd för Ingemar Bergman?
Fram rullar en berättelse om en man, geniet, som var pedant, krävande, kontrollerande, snål, hotfull, oempatisk, ritualstyrd, med bakterieskräck.
"Jag trivdes bäst när han inte var hemma, om hans vakande öga hela tiden vakade på mig kunde jag inte koppla av och vara mig själv ... "

Vi ska förfasa oss förstås. Tycka att han var en futtig människa trots allt den där Bergman. Ensam och elak.
Dokumentären tangerar hastigt dåtidens teatermän, avgående dramatenchefen Löfgren som i sin biografi citerar Bergman och skriver om Haglöf som 'häxan i växeln' (där Haglöf arbetade), och gör det medelst felstavat efternamn.
Överordning och underordning, vad är nytt?

Var var facket i det här? Arbetsmarknadslagstiftningen? Sekretessen? Fick hushållerskan tala om sin adept på det här sättet? Alla vi som arbetar med personer i beroendeställning, dem som behöver vår hjälp, och som lider av olika typer av funktionsnedsättningar, personlighetsstörningar, ångest, neuroser, vilket som, dem är skyddade av en sekretesslagstiftning, likväl som arbetstagaren är skyddad av AML. Att hantera en ångestriden människas ideer om rutiner och ritualer gör man för att man förstår de bakomliggande processerna som orsakar pedanteriet, rutuelerna, oron, "elakheterna". Om det är arbetet .. då är det arbetet. Blir man kränkt i det utförda arbetet har man sin chef att gå till, och hos denne efterfråga ett stödsystem så att man orkar hantera sitt uppdrag.
  I det här fallet är arbetsgivaren och vårdtagaren en och densamma, dessutom en uppburen regissör. Så alla ni RUT- ivrare, de här är ett dilemma, inte sant? allt som är trygghet för både köpare och säljare av tjänster blir satta ur spel. Två lika uppskörtade.

Anställningsbeviset rullar en kort stund i rutan.
Haglöf skall alltså vara standbye all year round, 5 dagar i veckan 14:30 - 17:30, får 7000 kronor, 4 timmar om dagen, from.1995. Låter inte särskilt betungande, men kravet att stationera sig på Fårö när IB är där utesluter ju all annan aktivitet för Haglöf, som åker till affären redan 12.00 . 14.000 i grundlön, är inte det en ganska nätt summa miljonären hostar upp för tjänsten? fast jag minns att jag slavade som specialpedagog det året för 15.400.

Bergmans hushållerska handlar påfallande mycket mer om Bergman än om hushållerskan, om hennes motiv till att härda ut i den beskrivna miljön frågar man sig, kanske finns svaret när hon läser ur sin dagbok:
"Mormor är nog den enda som älskat mig på riktigt, ja, det är i alla fall ingen karl som gjort det."
Okej, vi kanske förstår hennes drivkraft att hantera denna dominerande karl, för att få en omöjligs gillande.
Men det förtar inte sekretessbrottet, spektaklet i att så här i efterhand komma med pikanta detaljer om det privata.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Mediekommunikation?