Fortsätt till huvudinnehåll

Godness gracious

Nu har jag varit på banken och förvånats över hur år ger och tar.
Håret är slarvigt oskött och sticker därför i pannfästet där jag stramt kammat allt bakåt och satt upp i en hård tofs - därför att min man gillar det, det är liksom african style på det, och jag inte längre har något att bevisa genom att minsann göra tvärtom - men just där pannan övergår i hårfäste sticker det alltså fram grått grått grått i glipor som jag innan  jag gick dit försökte täcka genom att smeta överbliven bodylotion i det, nästan som pomada. Å andra sidan sitter jag där inne på det lilla ofönstrade kontoret och ler och förvånas över att ingen spänner ögonen i mig och ifrågasätter min möjlighet att låna megamycket stålar. Jag märker att jag ler och är öppen  och glad och ännu mer så när det här handpenninglånet inte alls ifrågasätts utan bara fixas snabbt och lätt, och när det därefter avslutas med dagens bankkontakt - personlig bankman: Phuieww, så elegant det låter Nordea - med ett handslag och lyckoönskningar med försäljningen.
Så kan det också vara att bli äldre.

När jag var tjugo och var på banken var allt annorlunda. När jag var tjugotvå också.
Jag kanske misstänker att även bankpersonalen skickats på en och annan charmkurs. Ovilligt låter de här marknadsekonomiska förljderna mig förstå att marxism kanske inte är det bästa, trots allt. I alla fall inte för förtiåringar med stadigt inkommande inkomst och ordnade förhållanden.

På hemvägen gick jag in på Willys och köpte hårfärg. Har ni förstått att jag försöker ta ner färgen? Från mörkt mörkt till ljusare, nu en hejdlös blandning av grått och oranget och mörkt och elände.
O gudars, när tar det här hårhelvetet slut?!?

Kommentarer

  1. Jag känner mig fortfarande som 20 inne på banken. Men det är väl bara där och av skälet att jag är en fattig student ;)

    SvaraRadera
  2. Kanske ska du njuta av den oasen då, att känna sig ung och fågelfri är inte fel.

    SvaraRadera
  3. Får gratulera till nya boendet! Himla kul ju! :D

    SvaraRadera
  4. Vet du, jag kommer aldrig ihåg att du kallar dig Mrs S. Jag tänker på dig som Mrs Sunshine. Det är det där med Sunday som kanske gör att jag blandar ihop det hela. Men visst är det fint?

    Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
  5. Mrs Sunshine ÄR väldigt fint, nästan som little miss SUnshine, den där lilla kavata tjejen med trehundra ton charm och integritet: henne vill ajg va som! Tack Smultron!

    SvaraRadera
  6. Tack Wettex! Vi håller tummarna för att allt blir bra!

    SvaraRadera
  7. Jag fnissar åt ditt hårhelvete :), ett vänligt fniss ;). För sådana små helveten behövs liksom som jämvikt åt de stora :).

    SvaraRadera
  8. Ah, jag med! hår ÄR viktigt. ;) men nu sörru la jag i en golden brown och ser ganska okej ut... haha, ett tag till.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

INTER- NATIONELL

Nu kan vi bara vänta ut det. Resultatet. Sd- som kampanjat i motregn av tomater, hur ska det gå för dem? Och hur ska det rapporteras från deras valvaka? Heilandes? Hörde ett program om Islands ekonomiska härdsmälta, några röster sa: vi börjar om, reflekterar över vad livet är, går inåt. Men, inte behöver vi en härdsmälta för det, för att veta att vi inte alls måste ha mer mer mer, shoppa mer mer mer. Al Gore dansade en sommar. Nu dansar industrin uppåt i gen. Och, ja det är ju nödvändigt, för att få fart på världsekonomin. Vi sa väl också att nu ersätts skitsystemet, det genomruttna kapitalistiska blindstyret med ett mänskligare mer holistiskt. Det var 2008. KRISÅRET, oktober 2008. Nu rullar det igen, Vovlo nyanställer. Och visst är det skönt. Folk får jobb. Får mat, får allt dom vill ha. FETARE plånbok. Björk talade på bruten engelska. Reikyavik var för litet för henne, för litet för att sälja musik, sälja artisterui, för litet för att utveckla sin egenart. Det dispar