Fortsätt till huvudinnehåll

Godness gracious

Nu har jag varit på banken och förvånats över hur år ger och tar.
Håret är slarvigt oskött och sticker därför i pannfästet där jag stramt kammat allt bakåt och satt upp i en hård tofs - därför att min man gillar det, det är liksom african style på det, och jag inte längre har något att bevisa genom att minsann göra tvärtom - men just där pannan övergår i hårfäste sticker det alltså fram grått grått grått i glipor som jag innan  jag gick dit försökte täcka genom att smeta överbliven bodylotion i det, nästan som pomada. Å andra sidan sitter jag där inne på det lilla ofönstrade kontoret och ler och förvånas över att ingen spänner ögonen i mig och ifrågasätter min möjlighet att låna megamycket stålar. Jag märker att jag ler och är öppen  och glad och ännu mer så när det här handpenninglånet inte alls ifrågasätts utan bara fixas snabbt och lätt, och när det därefter avslutas med dagens bankkontakt - personlig bankman: Phuieww, så elegant det låter Nordea - med ett handslag och lyckoönskningar med försäljningen.
Så kan det också vara att bli äldre.

När jag var tjugo och var på banken var allt annorlunda. När jag var tjugotvå också.
Jag kanske misstänker att även bankpersonalen skickats på en och annan charmkurs. Ovilligt låter de här marknadsekonomiska förljderna mig förstå att marxism kanske inte är det bästa, trots allt. I alla fall inte för förtiåringar med stadigt inkommande inkomst och ordnade förhållanden.

På hemvägen gick jag in på Willys och köpte hårfärg. Har ni förstått att jag försöker ta ner färgen? Från mörkt mörkt till ljusare, nu en hejdlös blandning av grått och oranget och mörkt och elände.
O gudars, när tar det här hårhelvetet slut?!?

Kommentarer

  1. Jag känner mig fortfarande som 20 inne på banken. Men det är väl bara där och av skälet att jag är en fattig student ;)

    SvaraRadera
  2. Kanske ska du njuta av den oasen då, att känna sig ung och fågelfri är inte fel.

    SvaraRadera
  3. Får gratulera till nya boendet! Himla kul ju! :D

    SvaraRadera
  4. Vet du, jag kommer aldrig ihåg att du kallar dig Mrs S. Jag tänker på dig som Mrs Sunshine. Det är det där med Sunday som kanske gör att jag blandar ihop det hela. Men visst är det fint?

    Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
  5. Mrs Sunshine ÄR väldigt fint, nästan som little miss SUnshine, den där lilla kavata tjejen med trehundra ton charm och integritet: henne vill ajg va som! Tack Smultron!

    SvaraRadera
  6. Tack Wettex! Vi håller tummarna för att allt blir bra!

    SvaraRadera
  7. Jag fnissar åt ditt hårhelvete :), ett vänligt fniss ;). För sådana små helveten behövs liksom som jämvikt åt de stora :).

    SvaraRadera
  8. Ah, jag med! hår ÄR viktigt. ;) men nu sörru la jag i en golden brown och ser ganska okej ut... haha, ett tag till.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: