Fortsätt till huvudinnehåll

Takdropp

Ljudet är bekant. Och ställer jag mig nära fönstret värmer det.
Där tänker jag på mina pelargonier ute i garaget; kanske har de också börjat känna att det rör sig nånstans där inne i de numer knappt förnimbart gröna stråna till stjälkar som hänger trötta över krukväggarna.
Ska jag sätta ut dom innan jag åker, sätta in dom, börja vattna? Får nog googla på den.

Googlat har jag också på avfärgningsmedel. Och av det fattar man: det är ett kmeikazeeprojekt att göra det, och ännu mer så att göra det själv, hemma. Värsta scenariot är att håret ramlar av. Näst värsta är att det blir ljuslila, och som nummer tre gul-orange.

"Ska man vänta två veckor emellan innan man sätter i den nya färgen, efter avfärgningen?" frågade jag den avmätta tjejen inne på Kicks som innan hon öppnade munnen tog en lång konstpaus och hann då stirra konstigt på mig i vad jag uppfattade som länge. Vaddå? hann jag tänka, va fan är det med dig? va äre för fel på mig? har Du inte läst tretusen forumfrågor i ämnet? Jag sänkte hakan åt hennes håll och höll andan som om jag med det kunde skynda fram det långt inne fastnade svaret.
"Jag tror inte att du vill det!" sa hon tillslut.
"Kommer det se fördjävligt ut?" skyndade jag mig att fråga.
"Ja, typ!" sa hon.
Och då tänkte jag plötsligt väldigt praktiskt att okej, ge hit grejen och låt mig betala, det visar väl sig.
I kväll. Efter dansen har jag bestämt, för då har jag ändå lite mer tid på mig att sörja och acceptera.

Fönstret är varmt när jag lägger handen på rutan. Jag går nog ut och samlar mod.

Kommentarer

  1. Nu blir jag lite nervös. Jag hoppas hoppas hoppas det blir bra!

    SvaraRadera
  2. Jag med, jag tvekade lite, men nu sitter skiten i. Femtio minuter till ... Känns så här långt okej, inget brännande i hårbotten som det varnas för i bipacksedeln, hostar om jag andas in för stort, ammoniak tror jag. Vi får snart se ... hehe

    SvaraRadera
  3. Hoppas det blev bra med avfärgningen... Nu när jag tittar in här kommer jag på ännu ett spår denna märkliga höst och vinter lämnar efter sig i mitt. Allt det jag inte orkade vinterförvara, det som fick dö, då när jag nästan själv ville lägga mig ner. Hm... ville bara säga hej... Att läsa hos dig är skönt. Kram!

    SvaraRadera
  4. Regnnatt närvaro och tid att hinna ta hand om sånt man älskar, att se sina väl gödda pelargonior få nytt liv t.ex. är njutning, och ro. EN annan tid. Ibland orkar man inte, det är så, då tar man inte ahnd om såna grejer, då förvaltar man inget, för livet är då bara att försöka leva dag för dag, klara upp DET.

    Mitt hår ser fördjävligt ut. Blont och oranget längst in och brunt utåt, torrt och tarvt också ... Får se efter nästa procedur.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...