Fortsätt till huvudinnehåll

Mod

Det finns ställen där man befinner sig var man inte orkar städa. Inte orkar ta hand om nånting. Jag står där innanför tröskeln. Mörk och stum.
Tänker på den gången när jag måste ner på stugans toa mitt i natten. Sex sju år, tryckte vid översta trappsteget, ryggen mot den kallt fuktiga orangemålade playwoodväggen. Jag måste, nu, nu, nu ... intalade jag mig. Kroppen stel, hjärnan fokuserad. Därnere bredde sig ett universum av skräck ut, matkällaren med alla gamla burkar och skräp, förrådet med skidor, skridskor, stolar, tidningar från förr. Och jag skulle nedför den branta svängda trappen, runda hörnet, igenom ett tomt pannrum, och in på den lilla toan där i hörnet. Tillsut sprang jag. Släppte taget. Låste toadörren hårt om mig och förträngde inne i det ljusa ombonade där allt som fanns utanför. Så stänger jag om mig nu med. Även om jag helt börjat hoppa över momentet att utmana mina rädslor dessförinnan. Jag var modigare förr.

Kommentarer

  1. Det tror ju jag också, att jag var modigare förr. Men tror du inte att det har med tiden att göra? Att man saknar förmåga att se saker som pågår när dom är för nära? Man måste liksom komma ifrån en bit för att se att "aha, fasen, att jag vågade!" Du har ju gift dig rätt nyligen. Det är modigt att våga kärlek :)

    SvaraRadera
  2. Visst är det så. så modig man var som barn, egentligen. Så mycket risker de tar hela tiden. Nygift? Ja, men så sitter jag också här och undrar vad jag ska göra för att hedra den kärleken, bevara den och inte söndra ...

    SvaraRadera
  3. Ta ett steg tillbaka...betrakta...Fan du är ju skitmodig, så långt jag känner dig. Du vågar plocka upp smutsen, dissikera och gnugga dig i den. Och kvar står du, med insikterna...

    Du är bäst, helt enkelt.

    SvaraRadera
  4. Ja, ibland är man där... Och sen kommer modet igen. Och svaren på de där frågorna som ligger och stör. Någonstans ifrån... Konstigt det där med mod och vem som ger oss det. Du skriver så fint. Kram!

    SvaraRadera
  5. Åh alla ni som skriver, som svarar, Smultron, Peace, Wettex, Regnnatt! mina alldeles egna livscoacher, NI är bäst, ni är änglakören som överröstar surret i helvetet, ni är den extra aromen i kaffet när det kokats i en såndär espressokokare (ja, ingen nestleapparat nu då med tillhörande abonnemang av små kaffeportioner a 4kr/st), ni är den mjuka divanen när jag söker skydd mot en elak terapeut. TACK TACK för det! SLÄNGKYSSAR en masse!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: