Fortsätt till huvudinnehåll

Mod

Det finns ställen där man befinner sig var man inte orkar städa. Inte orkar ta hand om nånting. Jag står där innanför tröskeln. Mörk och stum.
Tänker på den gången när jag måste ner på stugans toa mitt i natten. Sex sju år, tryckte vid översta trappsteget, ryggen mot den kallt fuktiga orangemålade playwoodväggen. Jag måste, nu, nu, nu ... intalade jag mig. Kroppen stel, hjärnan fokuserad. Därnere bredde sig ett universum av skräck ut, matkällaren med alla gamla burkar och skräp, förrådet med skidor, skridskor, stolar, tidningar från förr. Och jag skulle nedför den branta svängda trappen, runda hörnet, igenom ett tomt pannrum, och in på den lilla toan där i hörnet. Tillsut sprang jag. Släppte taget. Låste toadörren hårt om mig och förträngde inne i det ljusa ombonade där allt som fanns utanför. Så stänger jag om mig nu med. Även om jag helt börjat hoppa över momentet att utmana mina rädslor dessförinnan. Jag var modigare förr.

Kommentarer

  1. Det tror ju jag också, att jag var modigare förr. Men tror du inte att det har med tiden att göra? Att man saknar förmåga att se saker som pågår när dom är för nära? Man måste liksom komma ifrån en bit för att se att "aha, fasen, att jag vågade!" Du har ju gift dig rätt nyligen. Det är modigt att våga kärlek :)

    SvaraRadera
  2. Visst är det så. så modig man var som barn, egentligen. Så mycket risker de tar hela tiden. Nygift? Ja, men så sitter jag också här och undrar vad jag ska göra för att hedra den kärleken, bevara den och inte söndra ...

    SvaraRadera
  3. Ta ett steg tillbaka...betrakta...Fan du är ju skitmodig, så långt jag känner dig. Du vågar plocka upp smutsen, dissikera och gnugga dig i den. Och kvar står du, med insikterna...

    Du är bäst, helt enkelt.

    SvaraRadera
  4. Ja, ibland är man där... Och sen kommer modet igen. Och svaren på de där frågorna som ligger och stör. Någonstans ifrån... Konstigt det där med mod och vem som ger oss det. Du skriver så fint. Kram!

    SvaraRadera
  5. Åh alla ni som skriver, som svarar, Smultron, Peace, Wettex, Regnnatt! mina alldeles egna livscoacher, NI är bäst, ni är änglakören som överröstar surret i helvetet, ni är den extra aromen i kaffet när det kokats i en såndär espressokokare (ja, ingen nestleapparat nu då med tillhörande abonnemang av små kaffeportioner a 4kr/st), ni är den mjuka divanen när jag söker skydd mot en elak terapeut. TACK TACK för det! SLÄNGKYSSAR en masse!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...