Fortsätt till huvudinnehåll

Mera självkänsla.

Ja, man kan uppenbarligen tro att man kan affirmera sig framåt också.
Bli den du tänker!
Som om man uppmanas MANIPULERA sin spegling.
Man ska alltså inte alls lämna över mandatet till den andre att avgöra vad den ser när den ser dig.
Om jag gör en bild av mig och hänger upp den mellan dig och mig ser jag bara vad jag vill se.
Juste!
Men det kan förstås bli ensamt.
Fast det är det ju ändå.
Just do it! Cause youre worth it!
Magnetisören.

Men! vänta nu ...
Hårddrar man den modellen passerar man gränsen för definitionen på frisk.
När verkligehtsföränkringen losats.
Men då förnekar man förstås det också, och ingen annan sanning blir skriven ändå.

Nä, alltså: coaching och Meads syn på identitet går nog inte ihop.
De sorterar inte där, i den kollektiva sociala identitetspolitiken.
Nä, coaching och affirmerande New Age må vara mer behaviouristiskt förankrat.
Om det är förankrat?

Men!, tyvärr vinner förstås alltid den som säger:
- Det är ditt eget ansvar!
För ytterst är det ju det, ditt val.
Men alla djävlars system som ligger emellan ditt handlingsutrymme och nätet av ordningar i de sociala koderna finns där och genererar SKULD eller bara allmän olycka när du inte reser dig, av egen kraft!
Sorry.
Youre a loser Baby, so why dont you kill yourself!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: