Fortsätt till huvudinnehåll

Stormy weather

Klass 2 varning. Storm och byigt med kastvindar som fick planet att fara fram och tillbaka med de stora vingarna rasslande och vinglande när planet föll mot marken inför landning. Grantopparna svischar förbi fönstret det sista innan landningsbanan dyker upp som ett hål i den täta skogen omkring flygplatsen. Vet man inte detta tror man att man är på väg åt helvetet, alternativt till heaven. Ungarna i planet skrek rätt ut, sa Mannen.
Sen var dom down. En halvtimme för sent. Jag satt och tittade på folk som kom ut ur tullen, som återförenades med saknade kära. Jag svalde och grät tyst, det är så rörande. En liten pojke var så ledsen och försökte, men kunde inte, kämpa emot, han kom med en annan pojke, levererades av flygbolagsfolk till ett par tre män som väntade där jag väntade. Jag förundras ofta över människans tvära känslokast, inför det som på utsidan inte ser så mycket ut svallar en oas av oändliga känslo- referenser kring det där lilla lilla jaget, eller självet därinne som ömmar, sucktar, sörjer, räds, glädjs.

Sen kom han, jag såg skuggan avspegla sig mot frostglaset redan innan han kom ut ur öppningen med sin fullastade vagn. Mannen. Så brun och fin. Inte i flipp flopps och shorts som två unga herrar innan honom dykt upp i. Så gott. Det är gott när folk är i hamn.

Det kändes längesen. Efter kyssar och smek .. och sömn har nu min nacke redan tinat upp, den som de sista dagarna spänt sig och värkt så irriterande och sabbat mina dagar. Närhet och en hand på din kropp när du sover gör underverk. Min mans händer skulle nån lagd åt det hållet säga är fulla av healing. Dom är ovanligt varma utan att bli svettiga. Han sover nu. Jag skulle välja honom alla dagar bara för den enkla grejen som hur han sover, och hur han låter när han sover. Till slut är kärleken så enkel. Jävligt fint.

Vad jag fick?

Förutom dom grejerna som låg i resväskan (2 väskor, en från honom, en från hans syster), som han valde att lämna kvar på grund av övervikt från alla de olika trummor han hade köpt, kom en traditionell dräkt från min svärmor, fyra örhängen från svärmors mor, godis och kakor från några andra vänner. Inga slevar, vad jag hittills sett alltså ...

Kommentarer

  1. Jag blir glad för att mina släktingar tänker på mig, och det är väldigt fint att dom skickar sånt som de tror jag gillar ... om jag säger det så. ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...