Fortsätt till huvudinnehåll

Lonely Planet ...

Var ändå inte syjuntan mer revolutionär, än dessa gympande, dessa body tonande, yogande, dansande damer som kommer till grupper alldeles tysta, kör skiten ur sig, och går lika tysta och ensamma därifrån.

Därefter orkar man inte bekymra sig om tillhörighet. Och gör man det, orkar alltså, då kör man ett dubbelpass, alternativt äter 50 mg Sertralin.

Kommentarer

  1. Jag läser en underbar bok just nu. Sådär lite apropå ingenting och ändå just det du skriver om.

    Can any mother help me?

    Så ja, nog tror jag syjuntan var mer revolutionär.

    SvaraRadera
  2. Mödrar, är hjältar, i alla läger. För jag har ändå aldrig känt någon far ... hur många har det?!

    SvaraRadera
  3. Vi har precis startat en "bokjunta" jag och några väninnor
    en hederlig gammeldags träff,IRL som man säger nuförtiden
    Massor av bakverk och djupa diskussioner,
    inte en yogamatta så långt ögat når...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning. Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår. Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider. Kom an Japaner! Håll ut! Kom an Mrs S, hitta en väg ut! Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ... Mangahär för Japanen inteserektionellt uppror Arslet för demagoger ...

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: