Fortsätt till huvudinnehåll

Gunfire

Goosh! tung skottlossning nu i Kairo, militären utkommenderad, högkvarteret för National- partiet i brand, tv- & radio husen ockuperade av demonstranter, rök, folkmassor, skott, och så:
Allah Akbar! bums avbryter man för kvällsbönen.
Var är Mubarak? sägs han ska ut och prata snart, men vad ska han säga? Är han redan i plan på väg till Saudi. Må brinna i hans skinn nu va.

Kommentarer

  1. Maja29 januari 2011 kl. 14:26

    ja, undrar hur detta slutar...

    SvaraRadera
  2. Mrs S29 januari 2011 kl. 19:05

    Ja, det kan man verkligen undra, och hur många ska dö, och för vad?

    SvaraRadera
  3. RoSt30 januari 2011 kl. 23:35

    Berättigade frågor... tycker jag...

    Upplever något jag kände under tiden från 1989 och några år in på följande decennium. Det som sker i Nordafrika har paralleller med kommunistregimernas och murens fall. Men, jag hoppas verkligen inte att det kommer till upprepningar av det som under nämnda tidsperiod kom att inträffa i Jugoslavien...

    Hoppas dock på att det kommer att kunna ske en verklig övergång till demokrati (jupp, det kommer sannolikt att ta tid, men bara fröet är sått...). Folken där förtjänar det verkligen och resten av klotet skulle bara må bra av det...

    SvaraRadera
  4. Mrs S31 januari 2011 kl. 00:04

    RoSt ... det kommer ta tid, och jag kände lite grann nu i dag att vad händer i morgon ... vad händer om demonstranterna återgår till jobben och skolan? Var organiseras väloljad opposition?
    Och världssamfundet förvånar, jag fattar att jag inte fattar alla de där maktkonstellationerna de håller sig med vs länderna i 'mellanöstern'. Stabilitet Betyder det att de som har uppgörelser med varann bevakar varandras intressen?

    SvaraRadera
  5. RoSt1 februari 2011 kl. 00:42

    Stabilitet kan mycket väl innebära att parter bevakar varandras intressen...

    Vad beträffar EU (eller EG som det en gång hette) kan jag inte låta bli att förvånas hur ofta de inledningsvis tenderar att bibehålla sitt "stöd" för de sittande, men ändra sig som en kappvändare om vinden fortsätter att blåsa från samma riktning mer än tre dagar... Nåja, nästan. Ibland gör de ingenting alls...

    Juggans sönderfall är ett ytterst svart kapitel i de västeuropeiska demokratiernas annaler...

    SvaraRadera
  6. Mrs S1 februari 2011 kl. 23:12

    Ja, det verkar inte bättre än att man är rädd om sina eventuella samarbetsmöjligheter om man kliver på fel tå. Snack om MR och tjafs kan dom sluta med nu ... tycker jag. Konventionen om Mänskliga rättigheter är ändå så förbannat okonkret.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...
13 kommentarer
Läs mer

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...
8 kommentarer
Läs mer