Fortsätt till huvudinnehåll

Elaka timmen

... ibland skrattar jag till med min råa bitterhet: tror folk att funktionshinder minskar nu? när dom så genomtänkt aborterar ryggmärgsbråck och downs syndrom? vilken djävla blunder det är, egentligen ... 

Nä, herrar och damer familje- lycka planering det sväller, sväller, sväller i omfattning, andelen med definierade funktionshinder ökar i takt med att samhället klämmer ur sig detta förakt för humanism (ja, nu tänkte jag alltså inte på Christer Sturmark, utan på sammanhangsförbindelser i historiska perspektiv kopplade till dagens forskning inom ett antal olika humanistiska discipliner) till förmån för cash, självdisciplin, underhållning, nannys och produktions- effektivitet.

Kommentarer

  1. Vad hände med den mänskliga variationen? Den försvann och ersattes med diagnoser som måste botas, lindras och förgöras.

    Kram syster, och dina tankar är fan bäst.

    SvaraRadera
  2. Oh, Peace: din smickrare där! men, visst Peace! den mänskliga variationen verkar ointresant, allra helst tycks hoppet om perfektion i var och ens egna familj vara en självklar icke ifrågasatt hype.
    Det andas 30- tal och rasbiologi. Även om vi vet att det finns så mycket mer ... värde i olikheten.

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Mitt första besök här, tror jag. :)

    Vi tror vi har en dotter med ... speciella förmågor, som vi väljer att kalla dem. Jag och maken var på en föreläsning med en kvinna som hade ... dubbla förmågor. Plötsligt sa hon: "Tro inte att det är några, vad ni tror, NORMALA människor som är spetskompetensen inom t ex forskning. Ingen s k normal människa orkar sitta och glo på samma molekyl, dag ut och dag in, i flera månader. Nä, ser ni, det är människor med speciella förmågor och intressen!" <3

    En personlig parantes i diskussionen. :)

    Fram för mångfalden!

    Grym blogg du har, förresten!

    SvaraRadera
  4. Hej Anna! och VÄLKOMMEN! Ja, jag tror nog att de speciella alltid är de mest speciella ... vi andra är bra ordinära och gråtåkiga, ibland föreställer man sig mänskligheten som en radda av olikfärgade, olikslipade pärlor ... men mycket är bra förutsägbart ändå va? Själv är jag som ett enfärgat indianpärlesnöre, fine fine, men speciella barn är ännu finare. Inte sant?
    Tack för besöket, och kom gärna igen! hehe

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...