Fortsätt till huvudinnehåll

Elaka timmen

... ibland skrattar jag till med min råa bitterhet: tror folk att funktionshinder minskar nu? när dom så genomtänkt aborterar ryggmärgsbråck och downs syndrom? vilken djävla blunder det är, egentligen ... 

Nä, herrar och damer familje- lycka planering det sväller, sväller, sväller i omfattning, andelen med definierade funktionshinder ökar i takt med att samhället klämmer ur sig detta förakt för humanism (ja, nu tänkte jag alltså inte på Christer Sturmark, utan på sammanhangsförbindelser i historiska perspektiv kopplade till dagens forskning inom ett antal olika humanistiska discipliner) till förmån för cash, självdisciplin, underhållning, nannys och produktions- effektivitet.

Kommentarer

  1. Vad hände med den mänskliga variationen? Den försvann och ersattes med diagnoser som måste botas, lindras och förgöras.

    Kram syster, och dina tankar är fan bäst.

    SvaraRadera
  2. Oh, Peace: din smickrare där! men, visst Peace! den mänskliga variationen verkar ointresant, allra helst tycks hoppet om perfektion i var och ens egna familj vara en självklar icke ifrågasatt hype.
    Det andas 30- tal och rasbiologi. Även om vi vet att det finns så mycket mer ... värde i olikheten.

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Mitt första besök här, tror jag. :)

    Vi tror vi har en dotter med ... speciella förmågor, som vi väljer att kalla dem. Jag och maken var på en föreläsning med en kvinna som hade ... dubbla förmågor. Plötsligt sa hon: "Tro inte att det är några, vad ni tror, NORMALA människor som är spetskompetensen inom t ex forskning. Ingen s k normal människa orkar sitta och glo på samma molekyl, dag ut och dag in, i flera månader. Nä, ser ni, det är människor med speciella förmågor och intressen!" <3

    En personlig parantes i diskussionen. :)

    Fram för mångfalden!

    Grym blogg du har, förresten!

    SvaraRadera
  4. Hej Anna! och VÄLKOMMEN! Ja, jag tror nog att de speciella alltid är de mest speciella ... vi andra är bra ordinära och gråtåkiga, ibland föreställer man sig mänskligheten som en radda av olikfärgade, olikslipade pärlor ... men mycket är bra förutsägbart ändå va? Själv är jag som ett enfärgat indianpärlesnöre, fine fine, men speciella barn är ännu finare. Inte sant?
    Tack för besöket, och kom gärna igen! hehe

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: