fredag 19 november 2010

Elaka timmen

... ibland skrattar jag till med min råa bitterhet: tror folk att funktionshinder minskar nu? när dom så genomtänkt aborterar ryggmärgsbråck och downs syndrom? vilken djävla blunder det är, egentligen ... 

Nä, herrar och damer familje- lycka planering det sväller, sväller, sväller i omfattning, andelen med definierade funktionshinder ökar i takt med att samhället klämmer ur sig detta förakt för humanism (ja, nu tänkte jag alltså inte på Christer Sturmark, utan på sammanhangsförbindelser i historiska perspektiv kopplade till dagens forskning inom ett antal olika humanistiska discipliner) till förmån för cash, självdisciplin, underhållning, nannys och produktions- effektivitet.

5 kommentarer:

  1. Vad hände med den mänskliga variationen? Den försvann och ersattes med diagnoser som måste botas, lindras och förgöras.

    Kram syster, och dina tankar är fan bäst.

    SvaraRadera
  2. Oh, Peace: din smickrare där! men, visst Peace! den mänskliga variationen verkar ointresant, allra helst tycks hoppet om perfektion i var och ens egna familj vara en självklar icke ifrågasatt hype.
    Det andas 30- tal och rasbiologi. Även om vi vet att det finns så mycket mer ... värde i olikheten.

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Mitt första besök här, tror jag. :)

    Vi tror vi har en dotter med ... speciella förmågor, som vi väljer att kalla dem. Jag och maken var på en föreläsning med en kvinna som hade ... dubbla förmågor. Plötsligt sa hon: "Tro inte att det är några, vad ni tror, NORMALA människor som är spetskompetensen inom t ex forskning. Ingen s k normal människa orkar sitta och glo på samma molekyl, dag ut och dag in, i flera månader. Nä, ser ni, det är människor med speciella förmågor och intressen!" <3

    En personlig parantes i diskussionen. :)

    Fram för mångfalden!

    Grym blogg du har, förresten!

    SvaraRadera
  4. Hej Anna! och VÄLKOMMEN! Ja, jag tror nog att de speciella alltid är de mest speciella ... vi andra är bra ordinära och gråtåkiga, ibland föreställer man sig mänskligheten som en radda av olikfärgade, olikslipade pärlor ... men mycket är bra förutsägbart ändå va? Själv är jag som ett enfärgat indianpärlesnöre, fine fine, men speciella barn är ännu finare. Inte sant?
    Tack för besöket, och kom gärna igen! hehe

    SvaraRadera