Världen är vår, vår gemensamma erfarenhet, våra universiella kunskaper …
-eller?
Vilka är de kognitiva sanningarna i vår tid, dem som stimulerar till fred, till samexistens, till utveckling? Vilka är de inkluderande kunskaperna, aktiviteterna, institutionerna som stimulerar till enhet, till gemensakp? Gemensakp och aktivt medborgarskap i den flerkulturella kontext som är vårt samhälle nu, som är andra samhällen nu, som är hela vår värld i väst, och i öst är nödvändigt. Vad är delaktighet och gemenskap i de interkulturella möten som uppstår i vår på sikt alltmer globaliserade värld? Hur skapar vi dem och hur lyckas vi med att hålla innehållet alert?
För att demokrater skall förbli demokratiska krävs väl att vi befinner oss där olika åsikter och olikheter kvarstår, för delaktig inkludering av våra mänskliga resurser, oss, krävs att vi fortsätter gemensamheten trots att konflikterna på grund av vår olikhet kvarstår.
Hur gör vi det?
Det blir erfarenheten, kravet på kompromiss, förståelse, anpassning som tar oss vidare, inte motsatsen!
För framtida fruktbara samhällen byggs av de gemensamma lösningar världen åstadkommer i gemensamma frågor.
För att den kognitiva utvecklingen ska framskrida så att vi kan nyttja de mänskliga resurser vi delar i en inkluderande gemenskap behöver vi ta tillvara de disparata erfarenheter som finns hos de människor som bor i våra länder. Med en ökad jämlikhet och en kvalitativ universell bildning där nyfikenheten istället för demoniseringen av ”Den Andre” genomsyrar människor och skolsystem öppnas möjligheter för en strålande rik framtid där risken för etniska rensningar, kaos, rädslor och misstänksamhet minimeras.
Motsatsen: ökad nationalism, främlingsrädsla, antisemitism, romhat som exempel på det tydligaste motståndet vi ser i dag, motverkar delaktigt medborgarskap, utveckling och på sikt fred i samhällen. Den farliga tendens som finns i Europa i dag att besvara somliga gruppers(läs islamisters) tendens till politisk fundamentalism med att också framhärda i ett lika ihärdigt vurmande för bevarande av egna religiösa seder och bruk blir en klusterbomb mot de egna. Detta är farligt, den provinsiella brist på öppenhet riskerar att rasera samhällen, rasera Europa. För grunden för ett varaktigt sekulärt samhälle finns i ett försvar för absolut religionsfrihet. Grunden för ett framgångsrikt samhälle är interkulturell kompetens. Grunden för att vårt samhälle ska fungera är att alla människor oavsett kön, etnicitet, religion, språk, sexualitet, osv. inkluderas och räknas, utnyttjas som resurser med allt vad den kompetensen erbjuder av olikhet och skillnader i erfarenheter och bildningstradition. Världen är männsikor, likheterna i behov är större än olikheterna, mer underligt är det inte, en människas fernissa är tunn, men det grundläggande basala behoven bottnar i oss på likartade vis.
För att utnyttja resurser i människor i vårt samhälle krävs att kunskapen om varandra blir tillgänglig, för det måste vi öka jämlikheten, vi måste sluta att misstänkliggöra och fördumma den som är annorlunda. I det finns ingen framtid!
Lyssna,Lär, och kom igen! Det är mycket att ta in! Sitt inte där och slösa bort våra möjligheter!
Och alltid, alltid, alltid komma ihåg att vi är mer lika än olika!
SvaraRaderaJust det Bina! Just det! Väldigt lika!
SvaraRadera