Fortsätt till huvudinnehåll

Olyckan framme

HLR! Lär er det ALLA! Lär er det.
I går eftermiddag framför vår häck ett gnisslande, ett barnskrik, ett krashande, en tystnad.
Jag vet bara att jag blev katatonrädd.
Mindes väl den gången när jag var tio och en man på cykel snett framför mig blev påkörd och hamnade i en konstig ställning på gatan strax efter samma slags ljudbild som den här i går.
En granne sprang ut i gatan. Jag sprang in efter telefonen. Ringde. Vet att jag knappt vågade titta. Sneglade lite bakom häcken. Hämtade en filt. Gick fram. La handen på den ca. 14- åriga flickans panna. Tog INTE pulsen. Kände mig helt rådvill. Mannen som kört satt på huk. Lika chockad. Höll flickans hand och stirrade henne rätt i ögonen, helt kataton. Hon var nästan tyst. Låg i en konstig ställning. Rörde sig inte. Tillslut kom jag mig för att undra om hon hade en mobil. Frågade var hon bodde. Nåra hus bort, sa hon. Jag sprang dit. Mästaren på 100 meter. Ryckte upp dörren. Ropade HALLÅ in i en lägenhet där två äldre systrar kom farande och pappan i kalsonger som låg på soffan och middagslurade kom omtöcknad på benen. Vi sprang tillbaka tillsammans, ännu snabbare 100 meter. Det tog evigheter innan ambulansen kom. Och jag hade glömt allt om att möta Olycksfall. Fokuserade, min vana trogen, på att lindra chock. På kvällen tänkte jag att det var nytt nu, på förre kursen hade de inte sagt ABC utan nåt annat, Larma först eller? kalla på hjälp? LABC? eller? Larma, Andning, Blödning, Chock.
Jag var helt tappad, och alla andra med, vi satt bara där runt henne och bad tills ambulansen kom.


I

Kommentarer

  1. Åh, fy vilken hemsk upplevelse!

    SvaraRadera
  2. Åh, jag ryser... Hoppas, hoppas nu att det ändå går bra. Dessa jäkla ögonblick. Så fort allt kan förändras. För så många. Och även om det nu gick "bra" så måste många leva med tanken "om". Sådant tar tid, jag vet. Kram.

    SvaraRadera
  3. Men fy vad hemskt, vilken otäck upplevelse. Hur gick det med flickan, vet du det? Överlevde hon? Å fy så hemskt... Men du, du ringde ju och du sprang efter hennes familj, så helt tomt var det inte hos dig, jag tycker du gjorde bra saker ändå. /Kram

    SvaraRadera
  4. Tjejerna! ;) den unga tjejen var nog mest chockad, Träffade hennes systrar härmokvällen och dom hälsade att allt var okej. Vilken tur! EN mjuk unge mot en bil liksom ... NU uppdaterar i alla fall jag några hållpunkter för akuta lägen.

    SvaraRadera
  5. Läskigt, och visst borde alla ha koll på hur man gör och VAD man gör då det händer. Framstupa sidläge och allt det där. Tänker ofta att man borde gå någon kurs ... undrar om inte Röda korset har sådana som är öppna för alla.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...