HLR! Lär er det ALLA! Lär er det.
I går eftermiddag framför vår häck ett gnisslande, ett barnskrik, ett krashande, en tystnad.
Jag vet bara att jag blev katatonrädd.
Mindes väl den gången när jag var tio och en man på cykel snett framför mig blev påkörd och hamnade i en konstig ställning på gatan strax efter samma slags ljudbild som den här i går.
En granne sprang ut i gatan. Jag sprang in efter telefonen. Ringde. Vet att jag knappt vågade titta. Sneglade lite bakom häcken. Hämtade en filt. Gick fram. La handen på den ca. 14- åriga flickans panna. Tog INTE pulsen. Kände mig helt rådvill. Mannen som kört satt på huk. Lika chockad. Höll flickans hand och stirrade henne rätt i ögonen, helt kataton. Hon var nästan tyst. Låg i en konstig ställning. Rörde sig inte. Tillslut kom jag mig för att undra om hon hade en mobil. Frågade var hon bodde. Nåra hus bort, sa hon. Jag sprang dit. Mästaren på 100 meter. Ryckte upp dörren. Ropade HALLÅ in i en lägenhet där två äldre systrar kom farande och pappan i kalsonger som låg på soffan och middagslurade kom omtöcknad på benen. Vi sprang tillbaka tillsammans, ännu snabbare 100 meter. Det tog evigheter innan ambulansen kom. Och jag hade glömt allt om att möta Olycksfall. Fokuserade, min vana trogen, på att lindra chock. På kvällen tänkte jag att det var nytt nu, på förre kursen hade de inte sagt ABC utan nåt annat, Larma först eller? kalla på hjälp? LABC? eller? Larma, Andning, Blödning, Chock.
Jag var helt tappad, och alla andra med, vi satt bara där runt henne och bad tills ambulansen kom.
I
I går eftermiddag framför vår häck ett gnisslande, ett barnskrik, ett krashande, en tystnad.
Jag vet bara att jag blev katatonrädd.
Mindes väl den gången när jag var tio och en man på cykel snett framför mig blev påkörd och hamnade i en konstig ställning på gatan strax efter samma slags ljudbild som den här i går.
En granne sprang ut i gatan. Jag sprang in efter telefonen. Ringde. Vet att jag knappt vågade titta. Sneglade lite bakom häcken. Hämtade en filt. Gick fram. La handen på den ca. 14- åriga flickans panna. Tog INTE pulsen. Kände mig helt rådvill. Mannen som kört satt på huk. Lika chockad. Höll flickans hand och stirrade henne rätt i ögonen, helt kataton. Hon var nästan tyst. Låg i en konstig ställning. Rörde sig inte. Tillslut kom jag mig för att undra om hon hade en mobil. Frågade var hon bodde. Nåra hus bort, sa hon. Jag sprang dit. Mästaren på 100 meter. Ryckte upp dörren. Ropade HALLÅ in i en lägenhet där två äldre systrar kom farande och pappan i kalsonger som låg på soffan och middagslurade kom omtöcknad på benen. Vi sprang tillbaka tillsammans, ännu snabbare 100 meter. Det tog evigheter innan ambulansen kom. Och jag hade glömt allt om att möta Olycksfall. Fokuserade, min vana trogen, på att lindra chock. På kvällen tänkte jag att det var nytt nu, på förre kursen hade de inte sagt ABC utan nåt annat, Larma först eller? kalla på hjälp? LABC? eller? Larma, Andning, Blödning, Chock.
Jag var helt tappad, och alla andra med, vi satt bara där runt henne och bad tills ambulansen kom.
I
Åh, fy vilken hemsk upplevelse!
SvaraRaderaÅh, jag ryser... Hoppas, hoppas nu att det ändå går bra. Dessa jäkla ögonblick. Så fort allt kan förändras. För så många. Och även om det nu gick "bra" så måste många leva med tanken "om". Sådant tar tid, jag vet. Kram.
SvaraRaderaMen fy vad hemskt, vilken otäck upplevelse. Hur gick det med flickan, vet du det? Överlevde hon? Å fy så hemskt... Men du, du ringde ju och du sprang efter hennes familj, så helt tomt var det inte hos dig, jag tycker du gjorde bra saker ändå. /Kram
SvaraRaderaTjejerna! ;) den unga tjejen var nog mest chockad, Träffade hennes systrar härmokvällen och dom hälsade att allt var okej. Vilken tur! EN mjuk unge mot en bil liksom ... NU uppdaterar i alla fall jag några hållpunkter för akuta lägen.
SvaraRaderaLäskigt, och visst borde alla ha koll på hur man gör och VAD man gör då det händer. Framstupa sidläge och allt det där. Tänker ofta att man borde gå någon kurs ... undrar om inte Röda korset har sådana som är öppna för alla.
SvaraRadera