Fortsätt till huvudinnehåll

Livet, mina vänner

Väninnans dotter i svår bilolycka.
Knäpp knäpp.
Livet.
Knäpp Knäpp, sen är det du.
Och säga vad man vill men tror man på
Gud, och
har man tradition och ceremonier med sig
från sin kultur
DÅ är det värdigare att bryta samman, sörja, vara desperat, vara utom sig,
rasa, vredgas ...
Då kan det finnas människor runt dig som ber för dig, som ger dig tröst,
som inte blir rädda.

Alla ljus är tända nu.
All kärlek är er nu.
Det är Livet. Livet.
Vi kan bara dela och ge upp:
 Tro & Hoppas!
VI kan bara vara Vi.
För vi är lika ensamma i Livet.

Må kraften räcka till.
Oss alla.

Kommentarer

  1. Ja, Livet. Som är så skört. Och inte förrän just då inser vi. Att ingen av oss säkert vet. Någonting. Och då kan man bara dela, tro, hoppas. För man blir så liten att man skakar, faktiskt.
    Jag tänder ett ljus nu. En ordlös bön. Kram.

    SvaraRadera
  2. Tack Regnnatt. Hon har klarat sig, ingen förlamning men krossad ryggkota, kompisen dog dock omedelbart. Fruktansvärt. Meningslöst. Så lever vi. Juh.

    SvaraRadera
  3. Så fruktansvärt sorgligt.
    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: