Fortsätt till huvudinnehåll

Kan jag få ringa hem?

Vill ni känna er mer främmande än vanligt i den här världen:
titta på bloggerskans Kissies ansiktslyft på Aftonbladet tv!
Mer hypometaego blir det inte.
Man ÄGER sig själv.Man ÄGER sina signaler. Sitt varumärke.
Man ÄGER.
ÄGER.
ÄGER.
ÄGER.
När man ÄGER.
Annars ÄGER man ingenting.
Jag ÄGER Nada, som man sa på åttiotalet.
Och jag ger blanka fan i det nu. Orkar inte.
Orkar inte förstå hur man vill PAYA för att se ut som om man råkat ut för en genetisk mutation i fejan.

Kommentarer

  1. Anonym26 augusti 2010 kl. 20:06

    hej, suverän blogg

    micke b

    SvaraRadera
  2. tinnitus26 augusti 2010 kl. 21:50

    Nä du, det förstår inte jag heller. Verkligen inte. Det syns ju på alla opererade att de är opererade och det ser bara obehagligt ut. Det är så märkligt med alla dessa strävanden efter att göra människor till maskiner. Allt organiskt, levande, bångstyrigt ska bort. Det ska massproduceras, strömlinjeformas, effektiviseras och kontrolleras. Snart är vi robotar, så är det bara. Revolution nu! Och sen går man och rakar benen, suck.
    Du har fått en beautiful award av mig, 3,5 stycken tom.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  3. kaffepulver27 augusti 2010 kl. 08:17

    Skulle vilja ta henne i en stor varm famn, bjuda på några hembakta bullar och säga att: du duger, precis som du är flicka lilla. Är inte säker på att hon skulle uppskatta det däremot.

    SvaraRadera
  4. Mrs S27 augusti 2010 kl. 10:39

    Micke B, tack och välkommen! really: välkommen hit!
    Tinnitus, ja, jag ville helst inte skriva det men man har ju blivit en hejare med åren på att spåra avvikelse på udda och förstorede exkrementer ...
    Men jag hajar inte, frågade sonen om killar vill ha såna tjejer nu för tiden, han sa: men för fan: titta inte på det där, media får fan börja ta lite ansvar!Med andra ord borde hon vara väldigt ensam, ja inte bara själsligt alltså, men närmare, och vem är inte det, men int springer man ålägger sig för kniven för det, för nummer 1: saknas cash, nummer 2) vuxit ifrån.
    Ja, jag tittar på mina ben, min armhåla och det där andra stället och tänker: fan nu MÅSTE du raka dig ... likväl. Kroppen som kontrollverktyg ... vad säger det om denr eella makten. Man bor i sig, och lever sällan utanför mer än ett par dec.

    Kaffepulver, ja det värsta är ju att hon inte skulle bry sig, de tror inte att det är vad saken handlar om. Men man vet aldrig: Försök!

    SvaraRadera
  5. Maja29 augusti 2010 kl. 14:11

    Sjukt, det är ju inte ens snyggt. Herregud vilken kroppsuppfattning, sorgligt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?
11 kommentarer
Läs mer

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...
13 kommentarer
Läs mer

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...
9 kommentarer
Läs mer